Roger Moore smålog och promenerade sig genom en hel filmkarriär - till och med under actionscenerna såg det ut som om han noga ansträngde sig för att inte bli svettig. Han är det levande beviset på att ibland det är kläderna (och inget annat) som gör mannen. Fast jag tillhörde dem som mötte 007 just som Moore påbörjade sin mandatperiod, stämde han hiskligt illa med den karaktär jag tyckte mig uppleva i Fleming-böckerna jag slukade vid den här tiden.
Nu visar den korrekta indiska astrologin med sin sideriska zodiak att Roger Moore inte alls var född i Vågens tecken (som förvisso har social kompetens och charm på sitt program), utan i det föregående Jungfrun. Känd som zodiakens kanske mest kverulanta, hälso- och självmedvetna tecken, förvånar det därför inte att höra via Aftonbladet att det just är dessa Jungfruns sämre sidor som läcker ut genom Moores nya självbiografi:
Från sin långa film- och tv-karriär minns han framför allt kroppsliga krämpor. Det är luftgevärsskott i benet som barn, arbetsplatsolyckor på teaterscenen i 50-talets England och njursten under inspelningen av Snobbar som jobbar. Samtliga åkommor är skildrade med ett litet gråtmilt darr på underläppen. Men i övrigt har livet varit alla tiders.Den som kan sina 12 zodiaktecknen identifierar här genast Jungfrun som hälso- och hygienneurotikern, en sida som, när den inte sticker iväg, kan ge fina hjälpare inom sjukvården, noggranna adminstatörer/organisatörer, men ibland blir rent patologiska bakterie- och dammfobiker - livrädda för livet om de inte får bryta ner det i detaljer och på så sätt känna att de har kontroll över skeendena!
Bokens Roger Moore är en charmerande glidare, lika okomplicerat bekymmersfri och själsligt ihålig som en tonårig modebloggare. Han vitsar oavbrutet och berättar förtjust om hur han började sin karriär som modell för stickningsbeskrivningar. När han talar om sina begränsningar som aktör är han klädsamt självironisk på ytan. Men kvickheterna är alltför koketta för att få fäste.
Aftonbladets recensent är faktiskt riktigt elak, man hennes intryck bekräftas av den sideriska astrologin. Det här är verkligen inte mycket annat än en materialistisk petmåns. Sinnelaget står stabilt och allitgenom okomplicerat via Månens placering i helt och hållet sinnesorienterade och materieintresserade Oxen. Med både vilja (Solen) och känslor (Månen) i det fysiska Jordelementet är Roger Moore rätt man att prata koftor och kroppsnära frågor med hela dagen!
Tack vare hans kända födelsetid hittar vi hans persona (ascendenttecken) som Kräftan, vilket nästan kommer som en uppenbarelse. Minns alla dessa förskrämda miner Moore som Bond levererade, ansiktsuttryck som överhuvud aldrig förekom i den ojämförbart mer macho Sean Connerys register. Där Connery i hemska knipor på sin höjd såg förvånad eller aningen besvärad ut, där hade Moore nära till en skärrad, nästan desperat blick. Detta är Kräftans tecken - symbolen för naturens fruktan inför hot och protektionistiska instinkt. Kräftan är också det allra minst "manliga" rollspelet i zodiaken. Bäst fungerar den här typen i närheten av mamma eller hennes representant i formen av kvinnligt sällskap eller i små, välbekanta sammanhang.
Recensenten nämner också hur Moore excessivt upphåller sig vid småprat om bekantas bekanta - Kräftan som den "nära kretsen", det "lilla sociala nätet"! Sammantaget hjälper det inte mycket att Moore har kommunikationsplaneten i artistiska Vågen (han är för övrigt känd för sin aningen snobbiga artikulation av ord) eller fäblessen för skönhet, Venus, i Lejonet, zodiakens kanske allra mest lyx- och flärdorienterade tecken. Nettoresultatet blir ändå en total Jord- och Vattenmänniska, dvs en enkel, närmast prosaisk realist. Dock kräsen vad gäller kvaliteten på de materiella omgivningar (inklusive kvinnfolk) han önskar omge sig med, men utan värst mycket åsikter utöver sin egen självcentrerade lilla värld där materiell stabilitet (Månen i Oxen) varit A och O. Hur fylld av självinstikt är dock inte Moore som erkänner att hela hans karriär byggt på en enkel faktor: hans fysiska (Jordelementet) utseende.
Här hörs den fåfänga Solen i fysiologiska tecknet Jungfrun. Oj, så Aftonbladet klädde av en av 007:s gestaltare inpå bara skinnet och fann just ingenting alls utöver ett "smug smile". Hyggligt sympatisk som Moore ändå alltid tyckts mig - fast på det inoffensiva sätt som skisserats härovan - rankar jag honom lägst på min Bondlista. Och det trots att all psykologi säger att jag borde ha präglats 1973 av hans debut - den första Bond jag blev medveten om, och därtill förberetts via den underhållande gentlemannaskurkserien Snobbar som jobbar.
Bond är och förblir Sean Connery, som - om någon undrar - den sideriska zodiaken givetvis placerar i den perfekta manlighetens tecken Lejonet. Men intressant nog är inte heller han utan en ton av kyligt petiga Jungfrun, alltid lika snar till kritik när något inte stämmer. ("Shaken, not stirred!") Connerys sinnelag (Månen) befann sig i den kräsmagade Jungfruns tecken. Och med detta tror jag vi har isolerat en sida hos Ian Flemings egen Bond: han är en slickad och ytlig man av värld!
I så måtto lyckades team Broccoli i sin casting i båda de här fallen. Jungfruns närvaro i horoskopet förhindrar, tror jag, alltid en renodlad macho, för Jungfrun symboliserar kultiveringen av Jordelementet. Därmed försvinner de hårda kanterna även från ett Sol-Lejon! Notera att det fanns mer anspändhet i Connerys version av Bond: Sol i Eld och Måne i Jord ger två element på kollisionskurs med varandra (mer inre spänning). Roger Moores Sol-Jord, Mån-Jord kanske uppskattas av vissa för dess lugn och behärskning, men för mig är det bara ett sömnpiller om vi talar actionhjältar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar