Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


söndag 5 juli 2009

Kate Bush: lidelsens kvalitet (Rajas Guna)


Kate Bush: "driven" av
livets känslosignaler

Jag är inte helt säker på att den blott tonåriga sångerskan Kate Bush hade hela själavandringskonceptet klart för sig, då hon efter sitt gigantiska genombrott med "Wuthering Heights" 1978 skaldade följande för det andra albumet:

The more I think about sex,
The better it gets.
Here we have a purpose in life,
Good for the blood circulation,
Good for releasing the tensions,
The root of our reincarnations.
Symphony in Blue
(1978)
Kate Bush, vid första påseendet stadigt född att verka genom själva myllan - Sol-Kräfta (Vatten) och Mån-Stenbock (Jord) - leker här måhända lite med britternas distans och sakligt torra stil, men jag får inte känslan av att hon fattar hur "reinkarnationens rot" ligger just i bristen på att uppfånga de ytterligare dimensioner som bortom "Jord och Vatten" väntar på sin realisering.

"Stadigt född" är nu verkligen inte rätt ordval, för en födelse till Kräftan med Månen mittöver, i Stenbocken, innebär en fullmåne, och därtill en ytterst märklig fullmåne där varje aktiv rörelse framåt i en känslodominerad vattenvärld (Solen) leder till en reaktion i sinnet (Månen) som består i att söka förkroppsliga eller gestalta känsloupplevelsen i något material! Tänk själv, att inte kunna uppleva en enda känsla utan en överhängande order inifrån att genast sätta känslan på pränt på något sätt!



Den här "drivna" eller "tvångsmässiga" tendensen är nu inte ens början på Kate Bushs särdeles intressanta födelsehoroskop. För en närmare granskning visar att de fyra passionerade tecknen tagit total kontroll över skeendet, så att Väduren (Barnet), Kräftan (Modern), Vågen (Partnerskapet) och Stenbocken (Fader Tid) alla stressar på varandra i en lidelsefull akt av Vardande (kretsloppet, samsara).


*****

Västerländsk astrologi kallar de nyssnämnda tecknen "kardinala", vilket indikerar deras koppling i den sideriska zodiaken till de fyra "kardinala" väderstreckspunkterna öst, syd, väst och norr. Kardinalitet innebär därmed något i stil med "framverkande" av en ny årstid.

Men zodiakens tre kvaliteter byggde inte ursprungligen på metaforer hämtade från årstiderna då zodiaken från början var siderisk, dvs knuten till stjärnbilderna och helt utan koppling till kalenderåret och de associationer som därur kan dras.

I indisk filosofi går de tre kvaliteterna under namnen rajas, tamas och sattva. Lidelse, mörker och godhet.

Det är lidelsen (passionen) som driver människan in i fasta positioner (i väst kallas tecknen som följer på de kardinala för "fasta" eller "fixerade"). Att sitta fast är enligt indisk filosofi tecknet på att befinna sig i ett mörkt och oupplyst tillstånd! Och det är alltså passionen som försatt oss i denna omständigheter. "Kärleken är blind"...

Är det därför den givande kärlekens tecken Lejonet (fixerad kvalitet eller tamas) så ofta sägs blir förbittrad i kärlek, nedslagen att den inte får tillbaka det den ger ut? Är det för att dess kärlek är av typen tamas, oupplyst och mörk? Den sanna kärleken, lär bl.a. Nya testamentet, frågar inte efter sitt eget, har inte Lejonets megastora Jag som ständigt scannar omgivningen efter applåder och erkännande...

Ska vi söka sann kärlek är det kanske paradoxalt nog det tecken som anses ganska så egocentriskt, nämligen Väduren. Men detta Solens "upphöjda" läge, och Vädurens enda affirmation i zodiakens absoluta inledning är just "Jag ÄR". Den representerar varat.

Man riktigt ser hur antikens kyrkomän hade zodiakens spelregler framför sig då de lade ut texten om hur "Fadern" (Solen) älskade sin Son (Vädur) i linje med det antika systemets länkning av Lejonets herre till dess upphöjda läge i Väduren!

Eller vad om stycket där Jesus säger att han ska bli "upphöjd"? Normalt tolkas bibelstället som att han syftar på sin förestående korsfästelse, men det är också är en dold astrologisk syftning till Solens upphöjelse i Sonens tecken Väduren. "Fadern förhärligad genom mig"! (I många antika kulturer användes det maskulna "son" för att beteckna "barn", och så även i den judiska.)

Lyckligtvis kommer den tredje kvaliteten till Lejonets och de övriga fixerades undsättning - den som i väst kallas den "rörliga" och som anses "medla" mellan fixeringen och det kommande. Den har nämligen redan "sniffat upp" något av nästa impuls från den kardinala kvaliteten, den inkommande nästa årstiden.

Detta är dock en ad hoc-förklaring av den rörliga kvaliteten, då sattva i indisk astrologi och filosofi är godhet rätt och slätt, den kraft som drar själen ur sitt tillstånd av förmörkad identifikation med saker eller känslor som inte är hennes sanna jag, och attraherar henne mot en färd in mot sitt eget Centrum, där hon befrias från identifikation med externaliteter och åter blir sig själv: ett obetingat och vaket Medvetande på resa genom livets alla lekar!

Därav följer att det bara är i de rörliga tecknen av "godhetens kvalitet" människan har en chans att gå utanför sig själv, ta ett "kvantsprång".


*****

Av det föregående inser vi att sexualdriften - libido - dominerar Kate Bushs himmel via planeternas strategiska överbetoning av Rajas Guna. Redan i hennes tidiga texter skriver hon och funderar över den, och man hinner inte avlyssna andra albumet många minuter innan hon är där igen, i låten "In the Warm Room".

Men som vi såg av artistens psykologiska axel - den som Måne och Sol bildar - var detta kärlek ur det "fallna" perspektivet, ur det "sublunära livet" här nere i den fysiska lergröten - nere i den knådade avbilden av Jord och Vatten av den verkliga eviga världen bortom "den glaskupa som Månen" satt över oss.

Vi är fångar inuti vårt eget sinne, i lika hög grad som hela jorden är innesluten i det lunära, psykiska skiktet. Har ingen Eld eller ens Luft knådats in i oss (som tecknat via födelsehoroskopet), är det ett tecken på att vi kom hit som själar som ännu inte hade börjat inspektera livets högre sanningar... Nå det är aldrig för sent att börja!


*****

Det påpekades ofta under den mer aktiva delen av Kate Bushs karriär hur obeskrivligt pedantisk och exakt hon var när hon producerade sina musiklandskap. Jag tror fullmånen mellan Solen i Kräftan och Månen i Stenbocken förklarar detta. Det ligger något nästan tvångsmässigt över denna lidelsefulla himmel. Särskilt Stenbockens vägran att ge upp förrän den hittat det perfekta fysiska uttrycket är välkänt. Det tålmodiga saturniska tecknet är zodiakens imperiebyggare.

Se därför Kate Bushs låtar som imperier byggda av känslor klädda i ljud! Och Rom byggdes inte på en dag, så det gick i allmänhet några år mellan varje skiva... Det är passande att Stenbocken hade en framträdande symbolisk betydelse i det gamla romarriket och kejsarna älskade att slå mynt med en stenget på...

Det är också påfallande hur mycket bättre Kräfta/Stenbock stämmer på Kate Bush än den västerländska zodiaken som placerar henne som Lejon i fullmånespänning med en Måne i Vattumannen. DENNA polaritet skulle ha lett till en enorm kärlek till scenen, men Bush gjorde en tonårsturné och sade sen "aldrig mer"! Så låter faktiskt den hemkära Kräftan och den snobbistiska Stenbocken som inte "nedlåter" sig till vad som helst.

Det enda som länge saknades i Kate Bushs musik var Väduren, Sonen (om man undantar den kraftfulla raden "Your Son's coming out!" i magnifika låten "Cloudbusting". (Eller sjunger hon "Your Sun's..."?)

Men med hennes comeback 2005 efter 12 tysta år, måste den föga politiskt korrekta kärlekslåten till sin lille son (som säger några ord på skivan) sägas fullborda det fjärde tecknet på Kate Bushs övermåttans lidelsefulla himmel.

På fullmånens märkliga sätt att konstellera Sol och Måne hade hon ända fram till den förunderligt vackra "This Woman's Work" (1989, om barnafödande) lyckats ockupera både mannens och kvinnans roll (eller rättare sagt, skriva många texter som ett neutralt berättarjag).

Men med sången om Bertie lyser "Sonen" fram som vore han hela anledningen till Kate Bush livs mission, vilket ju Solen i Kräftan också antyder. Solen är horoskopets mission statement, och därför på många sett en av de mest suddiga och allmänna symbolerna.

För vem kan förneka att Skorpionen avger ett lika "sant" uttryck i rollen som datatekniker, som i den som begravningsentreprenör eller som mördare? I samtliga fall pressar den sig (eller andra) in i mörkret, bortom den region dit dagsljuset når...


*****

Kate Bushs citat i början, är en ironisk lek med britternas behov att legitimera sin sexualitet och egentligen inte tecken på någon verklig förståelse av själavandringsläran. Men hennes horoskop berättar mycket om lidelsens kvalitet vilken, som vi sett, utgörs av alla parter i den reproduktiva cykeln: kvinnan/Kräftan, maken/Stenbocken, deras parningsakt i kommunionens Vågen, samt då deras avkomma i den älskade Sonen - Väduren. Den kära leken för vilken själarna återkommer till jorden gång på gång.

För ett exceptionellt exempel på Sattva Guna, se inlägget om rymdpionjären Edgar Mitchell.

Som exempel på Tamas Guna, varför inte återanvända det äldre inlägget Ett lejon ryter till - om några tydliga Lejon i Hollywood - nu när vi just noterat att t.o.m. Eldelementet i viss bemärkelse kan uppfattas som höljt i tamas mörker och okunskap?


*****

Tillägg 090708.

Inlägget om Kate Bushs horoskop gav eko i ett annat om den gåtfulla frasen "binda och lösa" från Nya testamentet. Det inlägget kan läsas här, på min andra blogg Ockulta ögat.

Tillägg 090717.

Noterar i den högst rankade recensionen av hennes album "The Sensual World" (1989) på amazon.co.uk en brittisk köpare minnas:

"In the radio interview that prompted me to buy Hounds Of Love, Kate said that she was very angry during the recording of The Dreaming, and still during Hounds Of Love. You can hear that respectively, the drive and dark restless humour."
Ilska? Han kallar också Kate Bushs musikaliska värld på de tidigare albumen för "demented". Här fingrar vi åter på rajas guna - kvaliteten som drar in så mycket passion och lidande i psyket!

Amazon ger i sin produktbeskrivning av tredje skivan "Never For Ever" en detalj som jag aldrig noterat fast jag beundrade hennes musik:

"The theme of incest first hinted at on THE KICK INSIDE continues on 'Infant Kiss'."
Kates litterära fantasi under passionens kvalitet skulle i andra sammanhang kunna kallas mytomanisk. Men är incest en möjlighet under dessa stjärnor? Varför var hon så arg några år senare, då hon t.ex. sjöng om sin rädsla för "the Hounds of Love"?

Eftersom den brutala driftens Mars i barntecknet Väduren kastar en "ond" framåtriktad 90-gradersaspekt mot Solen i sårbarhetens (och feminitetens) tecken Kräftan, går det inte att utesluta "barndomstrauma" av övergreppets natur. Jag har även med andra personer födda med Mars i Väduren noterat hur de favoriserat psykologiska teorier som söker vuxenlivets problem i barndomen.

Är detta bara en myt, framkallad av att människan fötts med det starka budskapet Mars i Väduren? Är dessa själar här för att "fantisera" om den skada de har tillfogats under de allra spädaste åren?

Nej, onekligen korresponderar Mars i sitt eget positiva tecken med objektiva problem. Adolf Hitler, född med eldiga Solen och Mars i Väduren, blev t.ex. slagen av en grym far i barndomen. Så i en del fall tränger arketyperna ända ut "på ytan" och blir till konkret erfarenhet i livet.

Inga kommentarer: