Irländska sångerskan Enya sålde många, många miljoner skivor över världen under sin storhetstid i början av 90-talet. Eftersom hennes eteriska blandning av keltisk folkton med svävande new age kunde fungera som hissmusik och gjorde henne stormrik, drog hon förstås på sig mängder av bespottare.
På stora musiksajten AllMusic.com har inte mindre än två föga sympatiskt inställda recensenter (båda män) tagit på sig att recensera de två album som följde efter de två magnifika storsäljarna från 1988 och 1991. Så här låter det om "A Day Without Rain" från år 2000:
In the press materials accompanying the release, Enya explains why it took her five years to come up with less than 34 and a half minutes of music that sounds like most of her earlier music by noting that she plays all the instruments and does all the singing herself without using samples. It might be more accurate to say that there is no need for her to release albums any more frequently than she does, since each one sells over a long period of time.
And since her listeners are more concerned with the mood she sets than with musical content, the similarity to her other albums is a good thing. This is music that works almost entirely as a surface pleasure; strip it of its pretensions, and it's just contemporary easy listening music. (källa)
Låt oss pröva det senare påståendet, att hon "bara" sysslar med stämningar i sin musik, mot hennes horoskoptyp. Här finns födelsetid (12.00 mitt på dagen) vilket ger en ascendent som förklarar mycket - inte minst angreppen på den musik hon valt att uttrycka sin person igenom.
Kräftan - rajasiskt (lidelsefullt) vatten och därtill den passionerade Mars i sitt eget första hus, låt vara "fallen" i Kräftans tecken. Och vad hette hennes monstruösa genombrottshit? Jo, Orinokoflödet - en vattenallusion direkt.
Men det är naturligtvis den här prominent placerade Mars som också leder till attacker mot henne personligen (för en skapande människas musik är naturligtvis en avsevärd del av hennes persona).
Om albumet innan, "The Memory of Trees", skriver en annan lika tvär recensent att det är "varje bit så dämpat, ljuvligt och själlöst som något hon dessförinnan gjort". Uppenbarligen är de här tyckarna helt ur stånd att öppna sig inåt, mot själens vattendjup, för Enyas båda placeringar i Vatten, den fallna Mars och den upphöjda Venus, indikerar verkligen en välpolerade stämningsnatur med ofattbar känsla för vattnens - psykets - harmoniska porlande i Fiskarnas tecken.
T.o.m. kritiker brukar medge att Enya har en fantastisk röstkvalitet och det är, som så ofta, Solen i Oxen som går hand i hand med en sådan. Indisk astrologi kopplar Oxen till mun och munhåla där man formar toner. I det här fallet är det extra talande att Solen disponeras av en upphöjd och förädlad Venus som därtill verkar från det hus gudarna älskar: det nionde för högre medvetenhet, religion och filosofi. Vi får sluta oss till att de båda negativa recensenterna är två synnerligen outvecklade själar som inte bara saknar insikt om vad själen är ("själlös" - pyttsan!) utan också är illvilliga.
Det finns inte något ont alls på Enyas himmel (Mars i första betyder inte att hon är en illgärningsman), inte med Venus i nionde som stöd till Oxen i elfte huset för ideal. Det kräk inte förstår sig på, det klandrar de! Och Enya är ungefär den vackraste kvinna jag någonsin sett - vilket fullständigt bestyrks av den här Solen och dess bas i en upphöjd och välplacerad Venus.
Det går att utveckla tankarna mycket mer om hennes stora framgångar, Jupiter och Saturnus tillsammans för hennes långsamma skivutgivningstakt (men stadigt säljande musik) och hur Mars angrepp mot konceptualismens Vattuman faktiskt skulle kunna tas som en överbetoning av stämning över intellektuell konceptualitet - just den kritik vi såg i citatet.
Men det är bara en åsikt, för Enyas musik är just det den är. Och att hon är medveten, syns på genialiska låttitlar som "Everywhere is". De två orden sällar sig direkt till det antikens största filosofer formulerat.
Tittar vi på de nio kropparnas fördelning är förvisso hela sex stycken i Jord/Vatten-halvan - sinnevärldens element. Men nionde huset avgör i mina ögon. Hon använder Vatten för att uttrycka något sublimt.
Likväl antyder Saturnus aspekt mot Venus något formelartat, och det är just detta hennes kritiker angriper: att hon inte vidareutvecklar sina musikaliska konceptioner. Se också horoskopet för Mat-Tina och min kommentar kring hennes Saturnus låsning av Venus. I horoskopet för f.d. Miss Universum, Yvonne Ryding, valde jag istället att peka på hur Saturnus tycks kunna konservera Venus med bestående skönhet som följd. Allt har sina goda och dåliga sidor!
Intressant är att Jupiter står i sitt detriment i Stenbocken och hämmas av Saturnus, som å sin sida har stor makt i sitt härskarläge och aldrig är starkare här i världen (gör sitt jobb bättre) än i väster. Minns att Saturnus är termineraren, gränsdragaren, och i väster avslutas och knyts ett liv ihop. Jag har tidigare talat om betydelsen av en god Saturnus för människor som jobbar med rytmik och tydliga strukturer.
Expanderande Jupiter och sammandragande Saturnus är nu neutrala mot varandra, och båda är prominenta i ett hörnhus. Detta antyder att individen kommer att uttrycka sig tydligt i världen, kanske sätta ett avtryck i världen. Men det är helt klart, det är Saturnus traditionalistiska gränsdragningar som klart dominerar över Jupiters vilja till förnyelse här. Därför kommer Enya att låta likadan intill döddagar. Å andra sidan gynnar och hjälper Jupiter Saturnus och konsoliderar framgången. Jupiters aspekt till Oxen skall inte missas, apropå Enyas enorma framgång i världen.
Det är bara att efterhandsrationalisera här: Enya är en "stor själ" som måste ha gjort gott på jorden i tidigare liv för att komma åter och favoriseras så av gudar och människor.
Och till sist, notera vad Enya INTE har på sin himmel, men som bloggen noterat till leda i horoskopen för banala celebriteter och bara undantagsvis hos individer med nobla strävanden. Enya har t.ex. inte egenmäktighetskomplexet som får Anna Anka att spricka upp i raseri när hon inte får sista ordet. Hon har ingen social utstötningsmekanism (eller "dissociation") - dvs, kändisskapet är inte en medvetet tillkämpad historia som springer ur psykologiska problem. Heller inget "sataniskt syndrom" för en extremt snäv syn på livet som en enda serie måltider att frossa sig igenom.
Det enda av de generella syndromen jag ser är Solen i Jord och en rätt inåtvänd Måne i Luft (i tolfte), men Jord + Luft tecknar bara normal "rationalism", dvs, en nyktert klartänkt grundådra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar