Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


söndag 17 april 2011

Åsa Moberg, Tranströmer & de fyra elementen

Jag har inte läst något av Åsa Moberg i helt mitt liv, och lär mig först nu genom Wikipedia att hon är översättare och författare. Kanske är det en missuppfattning, men jag har genom åren ibland noterat namnet i tidningsrubriker och när DN nu på förstasidan (men inte i själva artikeln) rubricerar ett inslag "Åsa Mobergs liv och lustar" slår det mig att jag flera gånger sett namnet i kombination just med lusta eller sexualitet. Människan memorerar mer trivia än man någonsin är medveten om!

Jag bestämde mig för att undersöka hur väl denna mediernas "typecasting" av en av sina egna motsvarar någon fixering i födelsehoroskopet.


Horoskopet visar sig vara ett skolexempel på de fyra elementen i olika typer av samverkan. Det här inlägget var på sitt sätt förberett eftersom någon tidning bara några dagar tidigare hade nämnt att Åsa Moberg som ung varit den intellektuella motsvarigheten till en machoman Harry Scheins älskarinna.

Se hur Sol och Måne ställt sig på himmelen! Solen i härskarläge i försteälskaren Lejonets tecken och Månen (kvinnan/folket) underdånigast i härskarläge i den underkastade och begärsfyllda sublunära Kräftans tecken!

Det kan vara magstarkt att be läsaren som inte förstår signifikansen av dessa rollspel att tröska igenom närmare 7.000 sidor blogginlägg skapade under de senaste 2½ åren, men jag tänker inte repetera den framväxande insikten om det svarta och ofyllbara hål av begär som den sublunära sfären (med jorden som äggulan i mitten) representerar och hur Månen i härskarläge i Kräftan lätt blir en känslomissbrukare.

Att sexualitet vrider sig in i den här sensationalistiska överhettningen precis i gränsen där själen på allvar faller (Sol = supralunär, Måne = sublunär), syns av den, tror jag, inte oviktiga men oheliga alliansen mellan en Jupiter som åtrår kärlek precis i Vågens döende slutfas och den avvisande eller bestraffande Ketu i början av det rena könsumgängets Skorpion. 

Den här konflikterade mixen transporteras via Jupiters långa aspekt ner till Skorpionens härskare Mars som själv mentaliserar via Tvillingarnas Luft. "Att ha samlevnad och sex på hjärnan", så att säga. Och detta utöver den överhettade sensationalismen som drar denna kvinna mot stora Försteälskare av Lejonets typ. Ett mönster som väl rimmar med de rubriker jag tycker mig halvt minnas, har redan börjat forma sig.

Men jag vill peka på den tredje färgsatta elementkombinationen: Mars hätska attack mot Jungfruns tecken, vilket förbinder Luft med Jord för en torr, rationell, intelligent och rätt vass mentalitet. Vi har sett den här kombinationen förr i samband med journalister jag kallat elaka, men ingen av dem hade, vad jag minns, den kraftfulla kombinationen av härskar-Sol och härskar-Måne, ingen av dem med någon elakhet. 

Vad den vässade merkurialiteten på Mobergs himmel innebär, ska snarare ses som hennes arbeta som t.ex. översättare, ett värv som inte fungerar med ett halvslappt intellekt. En nära släkting jobbade en tid som texttvättare och har typiskt nog Mars-i-Tvillingarna i skarp vinkel mot en Jungfruascendent. Vederbörande har en lysande språkkänsla och arbetar idag med information.

Jag sätter etiketten "dissociation", men det är uppenbart att den oheliga alliansen av Luft och Vatten via Jupiter/Ketu inte är en bärande eller dominant sida i horoskopet. Det ligger därför nära till hands att istället betrakta det här som, möjligen, någon störning från barndomshemmet vad gäller syn på äktenskap och/eller sexualitet (jag har som sagt aldrig läst en rad av eller om Moberg) och att den här dissociativa influensen framför allt använts språkligt. 

För brytningen i gränsen Vatten/Luft kan, som jag ofta påpekat, ge intressanta språkliga vinklingar och en konstriktning som surrealismen bygger helt och hållet på att infoga irrationella element (Vatten) för att bryta sönder en annars logisk (Luft) presentation. 

Särskilt i samband med poesi borde man hitta "osynken" mellan Vatten och Luft - medvetet utnyttjad av poeten istället för att som hos lögnaren eller den mentalstörde indikera ett förståndsglapp. Varför inte ta ett stickprov som direkt kommer för mig (efter att ha sett hans namn nyligen i medierna) - Tomas Tranströmer?



Det här skrivs rakt "ur huvudet" och jag försäkrar att jag var beredd att inkludera även en intuition som slog fel. Några ursäkter behövs nu inte, för se vilken mäktig störning mellan Vattnets inre föreställningar och den logiska presentationen (i ord) i Luftelementet som tornar upp sig! 

Sinnelagets Måne har med hög sannolikhet lämnat konceptualisten Vattumannen, där den befinner sig bara några få morgontimmar, och gått in i Fiskarna. Den senare placeringen rimmar perfekt med Tranströmers ständiga allusioner till dröm- eller fantasivärlden.

Apropå hans svåra hjärnblödning för många år sedan kan jag inte undvika att notera att lika upphöjd som hans Sol i Väduren är (skallens och hjärnans signifikator), lika fallen och klen är disponenten Mars i Kräftan. Kanske ett uppslag för de som är intresserade av att utforska astrologins medicinska gren.


Inga kommentarer: