Kali Yuga - vår svarta tidsålder

Så här är det. Den antika indiska astronomins dom över vår tidsålder. Kali Yuga är lågvattenmärket i mänsklighetens historia då merparten av själarna på jorden är så andligt döda att de inte har någon som helst personlig förnimmelse av de högre världarna.

Den flertusenåriga mörka cykeln sägs ha börjat vid en nymåne den 18 februari år 3102 fvt. Det var inte bara nymåne utan planeterna sades ha stått på rät linje i vårt kosmos för att markera starten på den dåraktiga mänskligheten.

Lustigt nog betraktar dagens vetenskapsmän det här som tiden då skriftspråket föddes nästan samtidigt i flera kulturer! Sumerernas kilskrift och egyptiernas hieroglyfer. Skulle man kunna säga att det var det abstrakta och logiska Luftelementet som på kort tid hamnade i vägen för en äldre mänsklighets rena Eld - ett klärvoajant, klarseende släkte som rent visuellt kunde se andeväsen?

OBS. 2024 noteras att månnoderna ligger annorlunda i denna karta än i ett annat inlägg och härnedan. När jag kontrollerar med astroprogrammet ges en tredje variant med noderna knutna till nymånen, och ett helt annat ascendenttecken! Antingen saknar gratisprogrammet vissa efemerider (uppslagstabeller) som går tillräckligt långt tillbaka eller också finns ett inbyggt beräkningsfel för avlägsna datum. De sju klassiska planeterna ligger dock på samma ställe vid samtliga tre beräkningar.

 

Horoskopet bekräftar väl det indiska datumet, så det är ingen tvekan om att där fanns matematiker/astronomer som kunde räkna ut horoskopet så långt tillbaka i tiden. Indisk tradition menar förstås att datumet har traderats i över 5000 år, men den skeptiske antar kanske att det var babylonisk-grekisk astronomi som nådde Indien några århundraden före vår tid och med vars hjälp man skickligt kunde projicera tanken om den mörka tidsåldern tillbaka på ett lämpligt astronomiskt inträffande. 

Det är vid denna Yugas inträde Bhagadvad Gitas berättelse om det stora kriget mellan två släkter utspelar sig och avataren Krishna är på jorden. Hela frågan om hur långt tillbaka i tiden indisk astronomi går är höljt i ett mysterium eftersom det råder akut brist på bevarade gamla dokument (i så fall bortruttnade sedan länge i Sydindiens påfrestande klimat). 

I vad mån Indus-kulturen i Sarasvati-dalen ägde astronomi för 5.000 år sedan vet ingen eftersom den kulturens märkliga skriftspråk västerlandet jobbat med att lösa i snart ett århundrade utan att klara av det! Skulle indierna ha bevarat minnen som sträcker sig över 5.000 år tillbaka vore det en sensation eftersom här finns texter som beskriver vapen och flygfarkoster (vimanas) som är som hämtade från Stjärnornas krig och vår tid!

Det var i matematikern Richard L. Thompsons bok som jag nämnde här datumet för Kali Yuga nämndes och diskuterades. Med moderna datorprogram kunde han konstatera att de indiska beräkningarna var hyggligt precisa. Indisk astrologi använder stjärnan Zeta Piscium i 25°49' Fiskarna som referens för tidsålderns start och för att justera zodiakens gradvisa förskjutning. Relativt denna punkt noterade han att Sol och Måne i den indiska traditionen inte avvek med mindre än fyra grader från referensen, medan det var lite si och så med några av planeterna. Merkurius hade t.ex. 38 grader fram till den magiska punkten och Venus hade redan passerat med 27 grader.

Men när man tittar på det uppritade horoskopet (uppritat efter moderna beräkningar) förstår man ändå rätt väl vad indierna ville komma åt: det är en tydlig klunga på ett visst ställe på himmelen. Det är av den här anledningen jag menar att vår tids jakt på decimaler är uttryck för blindhet i det stora. Det finns tydligen en "gestalt" inbäddad i ovanstående himmel som indierna fann utgöra en lämplig bekräftelse på en mörk tidsålder.

Thompson diskuterar inte samtliga fyra Yugas, men det gör Indienkännaren Alain Daniélou i sin "While the Gods Play". Thompson beskriver den vaishnavistiska filosofins kosmologi, men den visar sig vara i princip identisk med shaivismen, som var Daniélous hemmaplan.

Tyvärr vållar han viss förvirring genom att i texten skriva att Kali Yuga startade 3.012 fvt (inget datum) men "12" måste vara ett skrivfel för "02" - det var inte nymåne den 18 feb 3012. Men i tabellen, som jag här skriver av, står det 3.102 fvt.

Krita Yuga, gryningen:   58.242 fvt
Krita Yuga:              56.026 fvt
Krita Yuga, skymningen:  35.864 fvt

Treta Yuga, gryningen:   33.848 fvt
Treta Yuga:              32.336 fvt
Treta Yuga, skymningen:  17.215 fvt

Dvapara Yuga, gryningen: 15.703 fvt
Dvapara Yuga:            14.695 fvt
Dvapara Yuga, skymningen: 4.614 fvt

Kali Yuga, gryningen:     3.606 fvt
Kali Yuga:                3.102 fvt
Kali Yuga, mittpunkten:     582 fvt
Kali Yuga, skymningen:    1.939
Kali, skymningens slut:   2.442

Det är ganska remarkabelt att skymningen för mörkrets tidsålder satte in 1939, samma år mänskligheten drog igång det ondaste krig som skådas med rasistisk utrotning av miljoner medlemmar av det mänskliga släktet för att de ansågs vara lägre stående. 

Det är ganska uppenbart att det är européerna som är jordens lägst utvecklade folkslag! Teknologi är inget mått på något alls. Det är faktiskt så märkligt att man skulle kunna tro att hela tabellen är manipulerad av Daniélou själv som en liten hämnd från fransmännen på tyskarna. Nå, det borde lätt kunna kontrolleras.

Den här tabellen för de våldsamt stora tidsåldrarna i indisk kosmologi har mig veterligen aldrig satts i sammanhang med vårdagjämningens precession och "storåret", eller zodiakens fulla rotation på knappa 26.000 år. Men är det möjligt att Vattumannens tidsålder kommer när skymningen för den mörka Kali nått sitt slut. Amerikanerna, som saknar all verklighetsförankring, firade som bekant Age of Aquarius redan i slutet av 1960-talet, totalt ur kontakt med den ålderdomliga indiska astronomin och dess fascination för cykler. Se bara det här citatet från Daniélou:

"The absolute maximum life span for man is 120 terrestial years [här dyker talet 120 från den astrologiska dasha-läran upp igen], for gods it is 12.000 celestial years. Because one celestial year equals 360 human years, the life span of the gods is therefore 360 x 12.000 = 4.320.000 human years." (Linga Purana)

We have seen that 71,42 Manvataras form one year of the gods. Each cycle of four Yugas therefore lasts 60.487 years (being 4.320.000 divided by 71,42) as astrological books see it. Similarly, the normal human life span is 43,200 days (360 days x 120 years).

The cycle of 4.320.000 years, the Maha-Yuga [storcykeln], which corresponds to the life of the gods, is divided, according to the Linga Purana into "a little more than seventy-one periods" (71,42 x 14 x 1.000), each divided into four Yugas whose duration relative to each other is 4:3:2:1.

Indierna använde samma antal dagar för ett år som cirkelns 360 grader och kompenserade då och då med en skottmånad. Slutstycket i citatet förklarade också hur tidsåldrarna krymper tidsmässigt från den inledande Guldåldern. Det sker en försämring i varje Yuga.

Många födslar har både du och Jag genomgått. Jag kan minnas dem alla, men du kan ej, o fiendens betvingare.

Fastän jag är ofödd och Min transcendentala kropp aldrig förfaller, och fastän Jag är alla varelsers Herre, framträder Jag likväl i varje tidsålder i Min ursprungliga traditionella skepnad.

Närhelst och varhelst religionsutövandet avtar, o Bharatas ättling, och irreligiositeten dominerar mer och mer - vid den tidpunkten stiger Jag ner. För att befria de fromma och förinta de trolösa, såväl som för att återupprätta de religiösa principerna, framträder Jag tidsålder efter tidsålder.

Bhagadvad Gita 4:5-8