Tillväxtvärk, de närande & de tärande

När Tillväxtväärkets generaldirektörens svarar att Grand Hotel (och en saftig nota på skattebetalarnas bekostnad) var det "billigaste alternativet", har är det en härlig svensk historia om maktmissbruk till följd av lystnad och drömmen att få vältra sig i lyx och överflöd. 

Som ytterst ansvarig kan generaldirektörens födelsehoroskop med goda resultat granskas. Här dyker ÄNNU en karta upp där den rättrådiga Vågskålarnas tecken verkar felbalanserad trots att den omdömesgilla gränsdragaren Saturnus passerar förbi. I det nyliga inlägget om två starka Eldhoroskopet fäste jag uppmärksamheten på att Saturnus ofta tycks sakna de goda kvaliteter man kunde tro var säkrade under dess "upphöjelse" i Vågen. 

Och precis som i tidigare fall, faller misstankarna på oppositionen från Väduren mittemot. Kan det vara så att egot princip - upplevelsen av att "det är JAG värd" (för att travestera reklambranschens försåtliga suggestioner för att sänka en befolkning ner till liknöjd själviskhet och i värsta fall en rent moderat mentalitet).

Faktum är att generaldirektören skulle bilda ett osannolikt passande par med SvD:s raljanta ledarkrönikör Alen Musaefendic som jämfördes med den goda Eldmänniskan Jonas Sjöstedt i nämnda inlägg.

Här finns också det svårbedömda mötet mellan "männen från Mars" och "kvinnorna från Venus", vilket i riktigt låga och olyckliga omständigheter ger ett "hor- eller horbockssyndrom" - livsaptiten har blivit så glupande att människorna utan betänklighet säljer sig själva för nästa rusartade sinnesupplevelse. Aldrig blir väl aptiten på överdåd värre än när denna förhöjda libido befinner sig i sceniska och utlevande Lejonet.

Och häri ligger faktiskt mycket av skälet till att det i sig hungriga sinnelaget i Väduren motsätter sig den upphöjda Gränsdragaren Vågen i omdömets tecken Vågen, för det är Mars som disponerar över Månen. Men borde inte den naturligt välvilliga Venus mildra den omoraliska Mars?

Tydligen måste man vända på steken och konstatera att Venus ÄR horan eller kopplerskan som identifierar sig med vem eller vad som helst som ser ut att lova en storslagen upplevelse i Lejonets tecken. Här är då en talande upplevelse om att den trånsjuka Venus på rak linje med den persiska kungastjärnan Regulus knappast i sig själv skapar moralisk ryggrad.

Det handlar enbart om att lycksökare flockas runt en konung och Venus är här inte märkvärdigare än en kungens många mätresser, driven av Mars förgrovande lusta, synnerligen aktiv på att ta för sig av alla de fördelar hovlivet erbjuder. Så nu vet vi varför GRAND HOTEL var det enda som dög när Reinfeldts små ämbetsmän ville belöna sig själva.

Efter att ha noterat tydliga tecken på karaktärssvaghet i den positiva polariteten (Eld och Luft) inser vi plötsligt att begreppen Närande och Tärande heller inte tjänar fundamentalisten i dennes försök att sänka livet till hans/hennes egen förståndsnivå. 

Tingen är komplexa och fast den negativa polariteten är den Tärande, den som konsumerar kreativiteten från högre höjd (Eld/Luft), är det kanske mer angenämt att beskåda ett enkelt kreatur av kött och blott än en ande med ett avancerat intellekt som helt förlorat sin väg. 

Men symboliserar det här horoskopet verkligen en "förlorad väg"? Är det inte i själva verket precis lyx och överflöd för egen del, utan någon tanke på vem som finansierar det egna välmåendet, som är själva motorn?

För Solen står i den negativa polariteten, i självtjänandets tecken Jungfrun, som förvisso producerar fysiska resultat, men ändå ytterst sorterar under zodiakens "tärande" halva, den drar bort från Ljusets försök att upplysa Mörkret och den sublunära fallna delen av skapelsen dit oförståndiga själar dristat sig, bara för att fastna i kretsloppet och nu tvingas genomleva allsköns bisarr pseudoaktivitet på vägen mot tillnyktrande.

Motorn eller livsuppdraget i horoskopet har alltså inte ännu nått fram till Saturnus nobla föresats om en perfekt balans mellan "det jag är värd" och den tanke jag måste skänka min medmänniska. Det brinnande hungriga sinnet i Väduren representerar en ung bagge eller ett barn som just blivit utsläppt i lekhagen, och egoböjelsens vilja att ta sin egen väg opponerar kraftfullt den rättrådiga Saturnus. 

Och Solen står i motsvarande en tolftehusposition i förhållande till rättvisans Våg. Med andra ord: Solen i privatistiska Jungfrun verkar som en livsväg som direkt skyggar Vågens särskilda budskap till mänskligheten genom att ständigt (likt den jordbrukande Jungfrun) hacka och finfördela jorden för att bereda en bördig mark och rik avkastning för sin egen sak. 

Ur Sol-Jungfruns perspektiv är Saturnus i Vågen bara en uppmaning att fungera som andrahus - som inkomstkälla! Tänk på det en stund: planeten ett tecken framför Solen har en funktion i viss analogi med en planet i andra huset för egen ekonomi!

Därmed klarar inte en Sol i Jungfrun att tillgodogöra sig Saturnus andliga budskap, för denna "själens form" ligger ett steg högre än vad livsuppdragets Sol ställt in sig på. Saturnus upphöjelse i Vågen inför en Sol i Jungfrun är således som pärlor för svinen. 

Obs. Dessa är principresonemang och kan appliceras på varje planet och zodiaktecken! Indisk astrologi har tagit den här kreativa analysmetoden till sin spets och kan t.ex. gå så långt som att studera "yngre syskons finanser" (andra huset från tredje huset för yngre syskon)!

Vi har alltså hos generaldirektören en särdeles förmåga att kröka in alla sakfrågor och få dem att gynna hennes odlingsbara åkerlott och den underliggande aptit på att associera sig med det storslagna och grandiosa livet. (Minns Venus som, förstärkt av driftens Mars, tar resoluta steg mot kungen Regulus och slottets dignande bord.)

På morgonradion hörs i detta skrivande ögonblick en generaldirektör lugnt och samlat spela helt ovetande och "från och med nu" kräva direkta rapporter till henne från underlydande som hon likväl menar inte på något sätt saknat tydliga direktiv. Hon skyller alltså på sina underordnade.

Horoskopet illustrerar precis som jag sagt i fallet Fredrik Reinfeldt att ett folk blir exakt så lumpna som deras chefer är i kraft av en vek eller duglig ande. Jag lutar till och med mot att vissa zodiaktecken inte representerar ett intressefält som är stort nog för att fungera i ledarskapsposition. 

 

Överkurs:

Den indiska läran om planeters verksamma natur (till skillnad från deras essentialla natur) sätter i fråga om Väduren på ascendenten (här förvisso bara en månascendent) frågetecken för både Saturnus och Venus.

Dessa hade vi redan isolerat som kritiska punkter i horoskopet, Saturnus för att individen tycktes falla kort om rådligheten hos denna typiska ämbetsmannaplanet (makthavare), och Venus för dessa tygellösa drift mot associationer med "imponerande storhet" vilket här är en kritisk karaktärssvacka eftersom horan smyger under ytan som delad disponent över sinnelaget i "bara jag"-tecknet Väduren.

Ur perspektiv av detta sinne, denna månascendent, kanske det därför inte hjälper att Solen enligt det indiska schemat klassas som en verksam välgörare, när aktiviteten samtidigt bedrivs i Olyckans eller Fiendens sjätte hus...

Det finns många svagheter på den här kartan och på ett märkligt sätt tycks de matcha naturen hos det problem som drabbat Lugnet och hennes tillväxtvärk som andlig varelse.



I medierna om ämbetsmannaskandalen:

DN (först med nyheten, AB, SvD

Se även andra med samma astrosignatur som generaldirektören.