Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


fredag 5 oktober 2012

Giganten Alan Moore och ynkryggen


HEX HEX på dig lille man.

Läser man Wikipedias artikel om engelsmannen Alan Moore, vars skärpa vunnit honom en unik plats som tongivande britt i den amerikanska serietidningsvärlden, är det svårt att tro det är samma person som Svenska Dagbladets ledarskribent svärtar ner. 

Per Gudmundson har tydligen i sitt nätsurfande upptäckt ordet "anarkist" kopplat till Moore, och det är allt han behöver för sin krönika, nu när ungdom inspirerad av seriefiguren V står och sparkar på dörrarna till den korrupta dynghög Gudmundson som den snart siste på jorden ännu kallar "demokrati". 

Och det är klart, han vill väl inte fundera över vilka som köpt Moderaternas politik eller vad som egentligen återstår av "all makt utgår från folket", sex år in på Reinfeldts och Borgs parodiska vanstyre.

Vad jag minns av filmatiseringen av V för Vendetta (2005) är att den revolutionära huvudrollen, skickligt spelad av mannen alla minns som "mr Smith" i Matrix, producerande snabbt talade monologer med så intelligent innehåll och en så bildad engelska att Gudmundsons krampande hjärnfibrer generar sig i jämförelsen. Jag utgår från att replikerna i filmen var Alan Moores, de stämmer på något sätt med den här exceptionellt intelligenta och farliga blicken man ser på fotot.

Hur ser då den världsberömde författarens horoskop ut, har Gudmundson överhuvudtaget något fog för sin smutskastning? Ja, redan innan man tittar på kartan kan man sjunka in i den här gigantens tankar och notera hur klasiskt grekiskt-romerskt (och indiskt!) hans tänkande är:
Connecting his esoteric beliefs with his career in writing, he conceptualised a hypothetical area known as the "Idea Space", describing it as "...a space in which mental events can be said to occur, an idea space which is perhaps universal. Our individual consciousnesses have access to this vast universal space, just as we have individual houses, but the street outside the front door belongs to everybody.

It's almost as if ideas are pre-existing forms within this space… The landmasses that might exist in this mind space would be composed entirely of ideas, of concepts, that instead of continents and islands you might have large belief systems, philosophies, Marxism might be one, Judeo-Christian religions might make up another." (Wikipedia)



Först ska sägas att jag väljer ett sinne i Fiskarnas tecken hellre än i Tvillingarna (det senare f.o.m. cirka 15.00 på eftermiddagen). Detta för att det finns hemliga band mellan skådespelare och författaren. Hugo Weaving har Solen i Fiskarna, vilket gör honom till den perfekta gestaltaren för Alan Moore, om den senare har sinnesförfattningen i Fiskarna. Det är vad stoikerna kallade den "kosmiska sympatin" som ordnar att rätt personer hamnar på rätt plats. Skådespelaren behöver inte ens ha mött manusförfattaren.

Hur subversiv och farlig är då Alan Moore? Är han en civilisationens fiende som rasisten Per Gudmundson utmålar honom som?

Med bara månhoroskopet att tillgå, noterar man först och främst attacken från revolutionära Mars. Anarki var ordet.

Men vad Gudmundson inte är intresserad av att meddela sina läsare är att anarkismen lär ut tanken om människans godhet och att goda strukturer spontant kan organisera sig - inte helt olikt vårt eget kosmos som tagit form ur ett förmodat ur-kaos. 

Och Alan Moores horoskop är bara på ytan kaotiskt, för det som i lika hög grad drar blicken till sig, är den exceptionellt goda och välorganiserade inre Luft-strukturen som döljer sig bakom hans oborstade och skäggiga yttre! Den banale Gudmundson uppbär bestämt hög lön för sämsta sortens nätforskning, där några snabba uppslag på Wikipedia räcker för den billigare sortens opinionsbildande populism. 

Tänk, jag trodde SvD var den av de två stockholmstidningarna som stoltserade med de bra tänkarna! Uppenbarligen har jag inte studera tonläget i Svenskan tillräckligt väl.

Sinnets eller Månens ascendent i Fiskarna är den minst lyckligt lottade i termer av hur många planeter Tecknet har på sin sida. Och det är sant, Fiskarna som är redo att rentvå sig från världens synder, skaffar sig fler fientligt inställda planeter än de andra ascendenterna: Solen, Merkurius, Venus och Saturnus, alla är de fiender för det sinne som förstått att ett Offer krävs för att kunna gå vidare.

Mer intressant är vilka som är sinnelagets vänner när nu själen nått så långt i sin mognad att den kontemplerar MOKSHA, att rentvå sig helt från den syndfulla naturen. Det är Månen och Mars. Nu är det just Månen som använts för att etablera ett sinnelag men som framgår av det indiska schemat är det långtifrån varje månascendent som är till gagn för människan. I vissa fall kämpar människan mot sitt eget sinne och dess tendenser att falla till föga för det onda!

Att Månen och Mars är horoskopets två verksamma välgörare och att de dessutom är involverade med varandra i den opposition som söker framkalla en förändring, är knappast en slump. Det indiska schemat ger Alan Moore absolut klartecken: hans revolutionära sinnelag är KORREKT i sin orientering. 

Och det är nog det som skrämmer skiten ur Gudmundson. Någonstans vet den svarta högerextremisten på SvD:s ledarredaktion att han själv representerar den onda ordningen. Men likt alla Djävulens lakejer målar han den med ett tvärtomspråk för att få det att framstå som dygdemönstret. När Gudmundson använder ordet "demokrati" är det i själva verket skendemokratin han talar om, den rikes tyranni mot det vanliga folket.

Skulle Europa gå åt pipan och vi fick se Franska revolutionens scener upprepas på våra gator och torg, är Gudmundsons lemlästade lik bland de första man kommer hitta i någon rännsten. Så brukar det gå för lögnens män i den typen av berättelser, sådana som tydligen Alan Oswald Moore berättar. 

*****

Fler observationer av Alan Moores horoskop.

Det är en häpnadsväckande sammansvärjning av "verksamma illgörare" på författarens himmel. Vågens tecken står ofta för "status quo", den härskande maktens belåtenhet med den rådande ordningen. men för Fiskarnas tecken, som söker frihet från träldomen i kretsloppet och öppnar sig mot ett högre medvetande (kanhända den "upphöjda" Sol i Väduren som därnäst följer i zodiakens oändliga snurrande).

Den upphöjda Saturnus Vågen, den goda Venus i härskarläge i Vågen och kommunikationens Merkurius i Vågen - alla dessa är i detta horoskop fiender till befrielsen från fjättrande världsliga makter. Luftelementet innebär förstås att det Alan Moore direkt angriper är en viss ideologi, en viss världsbild som bara söker upprätthålla sin makt över människornas sinnen. Redan här är det så "V för Vendetta" något kan bli !!! (Jag har inte läst något av honom eller sett någon annan filmatisering av hans verk.)

Trots att så lite här i världen vill stödja Fiskarna, det ultimata paradigmet för gamla och visa själar, händer nu det osannolika att också Solen, fast i sig en verksam illgärningsman har ett gott uppsåt: Sol-Skorpionens bakomliggande disponent är nämligen krigaren och revoltören Mars som fått klartecken, och denna revoltör adresserar folket som här betraktas som en god grupp (Månen är en verksamt god kraft när Fiskarnas ockuperar det första huset).

Den som, likt Gudmundson, försöker göra det lätt för sig, ser dock inte längre än till Alan Moores agerande Sol-Skorpion och avläser den som en "illgörare". 

Återstår frågan om dissociationen i det här horoskopet, tendensen för Vatten och Luft att involvera sig i märkliga resultat. Det är främst Månen i Vatten som vilar på sitt mentaliserande underlag, den filosofiska och välgörande Jupiter.

Tja, vad om det här berättartekniska knepet:

In a number of his comics, where he was taking over from earlier writers, including Marvelman, Swamp Thing, and Supreme, he used the "familiar tactic of wiping out what had gone before, giving the hero amnesia and revealing that everything we'd learned to that point was a lie." In this manner he was largely able to start afresh with the character and their series and was not constrained by earlier canon. (Wikipedia).

Lyckligtvis har Alan Moore den höga tankehöjden på sin sida eftersom Jupiters "verksamt neutrala" natur innebär att planetens godhet bör vara synlig eller åtminstone begriplig för alla utom folk som Gudmundson. Men dissociationen då, tendensen för Luft och Vatten att gå separata vägar?

Jag undantog tidigt konstnärer (utom Lars Vilks) från den potentiella skada som Luft/Vatten-mixen kan förorsaka tankeskärpan. Moore är uppenbarligen en vässad tänkare som klarar att arbeta med två tilltal samtidigt. Poeten är en typisk person som i sina bästa stunder kan spränga orden eller fylla dem med nytt innehåll eller flertydigheter. Britter är bra på det, och säkerligen skulle man hitta den typen av raffinerad kommunikation på flera plan samtidigt i Moores seriealbum.

Det mest fascinerande med det här horoskopet är nog hur Vågens tecken ur sinnets perspektiv här kommit att anta skepnaden av en ond kraft som bara söker sina egna privilegiers stasis. Mån-Fiskarna placerar också Vågen i åttonde korruptionshuset dit ting läggs när de ska ruttna och dö för att nytt ska kunna uppstå.

Visst är han anarkist, denne Moore! Och en god människa dessutom. Det är mer än man kan säga om Per Gudmundson, vars horoskop jag återvände till för mindre än en månad sedan. Det finns väl ingen anledning att ändra på omdömet lögnaktig efter att ha sett hans skeva vinkling av en extremt mångsidig och begåvad karaktär som Alan Oswald Moore.

*****


PS. Att Wikipedia gav författarens mellannamn Oswald kittlade min fantasi lite extra, med tidigare liv-minnen från staden Charlotte i North Carolina och ett underprivilegierat liv som färgad slav med samma namn. 

Ur det undermedvetna har seglat insikten (?) att slavens ägare var fransman och hade för vana att ge det färgade tjänstefolket tyska namn för att fransoserna, rasister då som nu, skulle kunna skratta åt det inkongruenta i svarta människor med tyska namn. Allt för att i samma andetag ha roligt åt tyskkolonin som växte på en annan sida av Charlotte. 

Under en tids fascination för personen bakom pennamnet "Shake-Speare" upptäckte jag det germanska namnet också i en av hans pjäser, och naturligtvis är det en "mörk" figur som bär det! 

Så här sade Shakespeare-forskaren Joseph Sobran om Shakespeares aristokratiska von Oben-perspektiv men intermittenta medkänsla med lågt folk som offrar sig för sina herrar:
King Lear offers several examples of the type [the good commoner/servant]: Lear's Fool, Kent (disguised as a servant), even Generil's Oswald, an evil functionary whose dying devotion to his mistress troubled Dr. Johnson's sense of fitness: "I know not well why Shakespeare gives to Oswald who is a mere factor of wickedness, so much fidelity."
(Alias Shakespeare, 1997, s.166)

Dr. Johnsons fråga kan nu besvaras: Författarens val beror på att tiden inte är linjär. Det är fullt möjligt att leva ett liv på 2000-talet före ett på medeltiden. Det är därför Shakespeare ömmar för Oswald som en skugga från framtiden (återigen: ur ett visst linjärt perspektiv) som kommer över honom och propsar på en liten roll.

Vem kommer någonsin att skriva in Gudmundson i sin historia? Ingen. Han är själva urtypen för en utfyllnadssjäl på jorden, en statist som behövs som smörjmedel för att få en större historia att gå ihop.

8 kommentarer:

Einar Wåhlberg sa...

Jag är extremt intresserad av det här med "UR-Kaos". Som jag ser det så är det massa små andegnistor som glömmer bort sin egna obegränsade "potential" och hamnar då i en gemensam form (världssjäl) - för att kunna uppnå samma "styrka" igen men nu genom samarbete. Så småningom glömmer de även bort den här formen som de tillsammans bildat och måste "skapa" kontakt med den igen. Det är inte så lätt för de här små andarna komma ihåg sitt riktiga ursprung. I bästa fall tycks de kunna känna igen den här gemensamma formen och ser där hur allt "skapande" bara upprepar sig själv (nirvana). För att nå längre än så behöver dom uppgå helt i det här osynliga "potentiella" planet eller "ur-kaoset".

Det är nämligen från det här "kaoset" som kosmos ordning får sin "energi". Världssjälen söker hela tiden neutralisera alla avvikelser så att "allting som händer" flyter på "som det ska". I "ur-kaoset" finns det dock inget annat än "avvikelser". Där uttrycker alla sin "fulla potential" utan att ta hänsyn till "helheten". Kosmos små barn tror att de måste "expandera" för att uttrycka sin "essens" till fullo. Men även om man lyckas nå skapandets oändlighet genom denna expantion, så är det ingenting gentemot denna ABSOLUTA "ur-kaos" som allt härstammar från...

Seaward sa...

Ja, du nuddar här kanske vid nyplatonismens "utflöde" ur Den Ene, en positivt evaluerad variant på den judisk-kristna tanken om syndafallet.

Jag är förstås ironisk som kallar Begynnelsen (Genesis) för "ur-kaos". Utanför, före och efter en eventuell tillblivelse i tiden ligger förstås blåritningen, och andegnistorna kan i "variationer på tema" göra samma sak om och om igen, tills de känner igen Den Enes eller Världssjälens form.

Du verkar använda det ”ur-kaos” jag hämtade från evolutionismen (och antika mytologier) för att med samma formulering fånga in en aspekt av processerna bakom ytan (Guds shakti i hinduiskt tänkande? Aristoteles Urmateria i kontradistinktion till Platons Former?). Du tog så att säga formuleringen ett steg längre.

Betr. Moore har jag aldrig läst hans album, men i efterhand har jag häpnat över hur mycket klassiskt tänkande som spillt över i barndomens seriemagasin. Till och med i barndomens Stålmannen tycker jag mig minnas kluriga tankar om superhjältens förhållande till tiden!

Einar Wåhlberg sa...

Den dolda ödesplaneten Saturnus intresserar mig mer än den "pådrivande" Solen. Antag att du redan känner till ditt öde - skule du då förändra det? Antagligen inte eftersom du är ju den du är och "man vet vad man har men inte vad man får". Men säg att du känner till detta öde inklusive alla "potentiella" livsöden as well.. tillslut blir det liksom "ingenting" kvar att "manifestera" så att säga?

Det är denna mystiska värld där ödet/ödena redan "står skrivna" jag pratar om, istället för att bara blint följa ödet likt Solen. Och det måste ju vara härifrån Solen hämtar sin "energi" - från det i sin synvinkel "potentiella planet". Intressant också det du skrev om att mars-impulsen kunde angripa Saturnus-formen. Det händer alltså saker i den här dolda världen.

Personligen så är min Saturnus i direkt opposition till min egen livssol, vilket ju inverkar på mitt intresse för gränsdragaren (dock står "illgärningsmannen" i vidsynta Skytten).

PS
Shakti är intressant och har inte heller läst Betr. Moore´s album men av din information att döma låter det intressant..
DS

Seaward sa...

Jag laborerar (tror jag) med samma världsbild på denna blogg, men metafysik är ju var människas eget heroiska bygge av en begreppsvärld som återspeglar den växande insikten. Jag måste erkänna att det ibland gått många år innan jag sett hur samma tankar dolt sig bakom olika filosofers terminologi. Hur nära står t.ex. inte Kant hela den platonska traditionen!

Astrologin är förstås filosof och använder individuella människoöden och händelser som bränsle för att se de högre sanningarna. (Våra liv är bara symboler för vårt högre själv att arbeta på.)

Den levande andegnistan (jiva-atma) är astrologins Sol, som lyser så långt ut i systemet den kan - den enskilda individens universum eller vårt gemensamma solsystem.

Det här kapitlet med "fläckvisa zoner av tomtebloss som tänds och släcks" är över när, som Paulus sade, "Kristus blivit allt i alla". Det vill säga, den dolda "blueprint"-världen kommit i fokus. Saturnus som "själens form", en essentiell Luft-företeelse) är uppenbar för alla enskilda "andegnistor".

Vattumannens zodiaktecken är härvidlag ett särdeles spännande tecken eftersom själva symbolen tycks beskriva själva grundstrukturen för levande varelser i alla världar: hinduismens beda-abeda, individuella själar som både är identiska och icke-identiska.

På jorden blir detta ”välfärdssamhället”, dvs inte det svarta hål av privatism som halvt demoniska livsformer som Fredrik Reinfeldt framgångsrikt lurat ner svenskarna i. Zodiaken är ett bra objektivt rättesnöre om man inte själv förstår vad som är rätt och fel i denna värld!

När Paulus vision förverkligas är världen, detta döda avskräde av fysiskt mörker, rejält genomtröskad och andesjälarna (som bloggen ser som en eldkärna av rent medvetande (Solen) men innesluten i en "själens form" (Saturnus)), är redo att lämna domänen och skapa/uppsöka nya världar. De är då var och en Brahma, en världsskapare, en ny Sol!

Det är i Saturnus (sjunde himmelen i antikt språkbruk) hela den här världens öde redan är skrivet, och själarnas inkarnationer på jorden (och i de lägre planetära sfärerna) syftar bara till att "rita linjer mellan siffrorna" tills Principen går upp för dem (Principen är alltid den samma: "1").

Kanske de på Jorden inneboende andegnistorna - om människoarten överlever - kommer att höja livet på den här planeten till andlig evighet. Om Luftelementet i människan vinner full insikt i de lägre elementen (Jord och Vatten) har människan blivit en gud och kan skapa teoretiskt nästan odödliga liv genom att förnya de fysiska kropparna.

Men når vetenskapen den nivån, är det för att människan vaknat upp till andlig insikt, och då blir med ens det fysiska substratet rätt oviktigt. Varje andegnista betraktad som en kärna i ett "saturniskt hölje" bär ju alla sina liv med sig och är inte längre lika krampaktigt bunden till det lilla, materialistiska livet.

Tvärtom ligger fokus nu på "luftnivån" (som du via metaforen "Saturnus" också intresserar dig för), och jag har läst den suggestiva tanken någonstans att äldre själar inte återvänder till jorden med banala målsättningar som att tjäna pengar eller hävda sig genom karriär, utan med en mer artistisk blick för det egna komplexet som är dess själ.

Man "finjusterar" sin oljemålning genom återfödelser alternativt återföds helt utan egenintresse (målningen är färdig) och som en bodhi-sattva, en ren kunskapskropp till förmån för andra. Detta är människor på en så hög nivå att t.ex. Sveriges moderata skyltfönster Stockholm med invånare skulle sjunka i Mälaren om de förstod hur långt de har kvar till verklig mänsklighet.

Einar Wåhlberg sa...

Jo, men även med den här gemensamma formen (Vattumannen) som ljusspridare likt Skytten försöker fylla ut. Så vet man ju inte helt säkert hur den här energin kommer åka runt däri. Om formen kommer "splittras" i kaos (som i nästkommande tecken fiskarna) eller om en gnosis om alltings enhet uppnås. Men vi är ju på väg in i Vattumannens tidsålder..

PS
Intressant det där om att beskriva samma sak på två olika sätt..
DS

Einar Wåhlberg sa...

Oj, vilket inställsamt tramsigt svar jag hade skrivit och som du inte kände dig manad att svara på.. Så här får du ett bättre!

Den här "gemensamma formen" som du pratar om är ju från början en ändlös eter där alla är obegränsade från den största "gud" till den minsta "ego".. Därifrån som allting "skapas" och "förstörs" (det är subjektivt hur man ser på det) i vad vi upplever som evig - FÖRÄNDRING! En förändring som inte likt "tiden" bygger på nåt gammalt som vi sen ser i "nytt ljus". För det är ju som du säger att även den mest "fantastiska skapare" är fast i en tamasisk form som upprepar sig själv.. Formen luckras upp först när eter-elementet "läcker in".. Och etern menar jag är en ursprungliga ABSOLUTA OBJEKTIVA VILJAN till MAXIMAL FRIHET..

Seaward sa...

Det var nog inte så mycket en fråga om inställsamhet som att bloggaren tre dagar efter inlägget redan besinnat flera nya horoskop, rivit lite i andra problem och skrivit en hoper nya inlägg. För att inte tala om att jag är arbetslös fas3-slav och försöker klämma in bloggerierna parallellt med obetalt arbete.

Tråden kändes helt enkelt färdig några dagar senare och nu är jag ur fas med det två månader gamla inlägget (jag har Månen i sattvisk Luft/Tvillingarna i öster!) Så det hade inget med inställsamhet att göra, utan mer att Tvillingarna snabbt går vidare.

Det du skriver nu känner jag igen från mina egna funderingar över vad "eter" representerar, och instämmer helt. I något blogginlägg (minns ej vilket) har jag benat upp frågan om hinduismens femte element (eter) som varande före de fyra element Herakleitos (säkert med österländsk inspiration) såg världen av tid och rum konstruerad av.

Det innebär rent logiskt att eter "finns" före tid och rum och blir, som du säger "kitteln" varur saker kommer och går. Jag har citerat flera fysiker på bloggen som varit inne på dessa tankar, allmäntänkaren Ervin Laszlo och hans bok "Science and the Akashic Field" inte minst.

Einar Wåhlberg sa...

Okej.. :-) Jag minns också att du hade skrivit om eter men ej lyckades jag finna det på bloggen när jag "rota i arkivet". Jag hade tänkt svara på det du skrivit där om jag bara lyckades hitta det.. Kom ihåg att du skrivit något om en trygg modersfigur kontra en stark fadersgestalt. Själv känner jag att det kan vara missvisande att prata om en modersgestalt/fadersgestalt eftersom jag ser etern mer som "totalt kaos" - typ kvantfysik. Typ att "kvinnligt" och "manligt" är så uppfuckat att man inte hittar "ordning" alls.. men du har citerat fysiker också så jag ska nog hålla tyst nu..

PS
Arbetsmarknaden är inte lätt för oss unga heller.. jag är själv arbetslös men går praktik..
DS