Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


lördag 6 april 2013

Virtanen = bra



Jag gillar den före detta klipparen och omvände syndaren Virtanen bättre och bättre! (Se dagens AB-krönika.)

Faktum är att det är dags att upprätta hans förlora heder på den här bloggen. Så ofantligt tidigt som sommaren 2009 figurerade hans horoskop i samband med "Satan i zodiaken".

Men de astrologiska tankegångarna har föredragits och finputsas många gånger sedan dess och dagens Sideriska siktet har blivit en tät djungel av märkliga och ålderdomliga tolkningsregler. 

De grekiska filosofernas världsbild var egentligen Orientens världsbild och att läsa romaren Plotinus (200-talet), en man som gick i Platons fotspår, är som att få kusliga deja vu-känslor av den indiska filosofin vid samma tid.




När jag nu återvänder till Virtanens karta är det helt uppenbart att han inte har Månen i Jungfrun. I tidzonen Centraleuropeisk tid når Månen den sociala jämlikhetens tecken cirka kvart i tolv på förmiddagen och trots att det bara ger en minimalt större sannolikhet för en "sen" födelse måste det vara på det viset. Ung närighet ska inte tillskrivas Månen i självberikande Jungfrun, även om denna typ av sinnelag passar på jakten på pengar.

I själva verket tycks det handla om en födelse under nymånen, med både Måne och Sol i den sociala balansaktens tecken Vågen.

Att Virtanen kunde sladda av bana för en tid och spekulera i jakten på Xtra Allt, är dock fortfarande begripligt. För Frestaren Skorpionen ligger i försåt framför Vågen på zodiakens väg och här hittar vi Vågens (och nymånens härskare) Venus. Och den ligger i säng med "stora och lätta pengars" Jupiter. Pang! Där sitter tendensen till spekulation.

Tursamhetens, trons och hoppets (och därför chanstagandets) Jupiter sägs i indisk astrologi ha en affinitet med det femte lek- och kreativitetshuset - och spekulation är, kan man säga, just en lek vuxna pojkar ägnar sig åt. Varför Jupiter rimmar så väl med femte huset är ju för att detta i grunden är Solens eget hus, denna ständigt lika rika och utflödande Sol. Jupiter och Solen är bästa vänner enligt astrologin.

Och ska man tala om okloka handlingsstrategier, kanske handlingskraftens Sol, fallen i Vågen och subtilt förvillad av Satans stjärna Algol, kan duga som förklaring. Bara Algols sätt att bete sig från ett horoskop till nästa är ett livstidsstudium. 

I grunden ska man inte kalla Algol en influens som skapar en ond natur, många gånger tycks den mest vittna om otur, just som Djävulen lovar glitter och guld som bara visar sig vara Maya - en väv av världslighet, av tomma illusioner. Det finns så många myter som ligger sammanflätade i den här arketypen och den kåte bockguden Pan ("Naturens" rådare) är förvisso väldigt olik den rent illvilliga Satan som bra söker förstöra vad andra bygger upp. 

Pan har förvisso en ond sida vilket man ser i t.ex. högerregeringen som förgiftar folket med myten om att samhälle ska bygga på konkurrens - som om kapital- och humanförstöring någonsin kunde legitimera att en vinnare går ur pyramidspelet med alla pengarna! Detta är Pans myt om att naturen ska vara mönstret för hur samhället fungerar, dvs en bisarr läsning av Darwins myt om djungeln där de bäst lämpade överlever och vi andra - bestar! - med gott samvete kan lämna övriga att dö. 

Förstå vad moderaterna kommer att återfödas in i för slags samhällen och vilka plågor de kommer att utstå när den tiden kommer. Vilken besk medicin de kommer att få smaka på. Just nu fattar de inte ens vad det är för slags politik de för eller röstar på. Så dum blir en borgare utan filosofi med sig på livets väg.


*****

I Virtanens Chandra och Surya lagna (nymånen ger exakt samma karta både för en mån- och en solascendent) befinner sig nu båda de monetära Venus och Jupiter i andra huset - "Dödsrikets port" - vilket i modern astrologi skrivits om och kallas numera "mina pengar"! I Antiken förstod man bättre det verkliga priset för att satsa på sin egen plånbok....

Och med denna observation är man egentligen tillbaka vid resonemanget från 2009, om Satans axel, den ovanligt slappa och karaktärslösa "spänningen" mellan Oxen och Skorpionen. Enligt två av Virtanens tre viktiga ascendenter (bara den kroppsliga saknas), sträcker sig således den sataniska axeln längsmed sin egen naturliga linje. Inte konstigt att Virtanen t.o.m. skrivit bok om sina eskapader i samband med den onda makt penningen fick över honom!

Själv siderisk Våg kan jag sympatisera med denna upplevelse av Frestaren och Dödsskuggans dal. Var själv ett girigt barn och ville ha allt jag såg. Jag greps för snatteri och det blev ett tillnyktrande. Öde och omständighet stoppade mig innan jag hann bli en rovkapitalist.

Kan man förutse från Virtanens karta att den sataniska axeln bara var en käpp i hjulet kastad av Den Lede och inte en bestående degradering?


Börjar man med själens form, Saturnus, är den en verksam välgörare för Vågen som ledande tecken. Däremot står Saturnus pyrt till i det åttonde huset för saker som ännu befinner sig i ett stadium av korruption. Själen bakom Virtanen är vid födelsen ännu inte "homefree", den naturliga kraft till gott som Saturnus besitter - särskilt på temat Oxen (föda, pengar, sinnlighet etc) - står just i den skorpioniska Dödsskuggans dal. Hans godhet prövas! Åttonde huset indikerar gammalt karma som måste brännas först.

Med hjälp av läror om planetära cykler skulle man kanske kunna säkerställa att Saturnus var verksam som en huvudcykel eller sub-cykel just då speldillet gick in i väggen, men det är överkurs i det här sammanhanget.

Saturnus är god men vid födelsen hämmad av ett så dåligt hus. Det är helt klart att den verksamt onda Jupiter (lätta pengar) har ett övertag i den här oppositionen mellan de båda.

Samtidigt verkar goda krafter även på den luriga chanstagaren Jupiter (samma verksamt onda Jupiter som fick mig att runt 8-11 slugt söka snatta när expediterna tittade åt ett annat håll). Venus är en både essentiellt och här också verksam välgörare i andra huset för kroppens behov (inklusive pengar att köpa mat för). Och i moraliskt anfäktade horoskop är en god Merkurius ljuvligt att ha med sig. Med intellektet kan man nämligen tänka sig genom det inte den Jupiter som degraderat till en lycksökare ägnar en tanke - dvs vad som händer om bubblan spricker.

Att Virtanen återkommer till pengar även i den är krönikan bekräftas dock av att både sinnelagets och handlingsmänniskans ascendent ger samma betoning av 2a ekonomihuset. Saturnus i 8e huset för "andras pengar" är naturligtvis också intressant när han lovordar "skatteprincipen". Att kalla skattmasen (Saturnus) sexig, där något man bara kan göra om man har planeten i åttonde sexualitetshuset! :-)

Jag tror nymånen ger extremt tydliga personer - det är därför symboliken är så tydlig även utan födelsetimma.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Man kan ju fundera över det där med sol möter måne i detta fall, såsom hans fru, Karolina Ramqvist (troligen född i Göteborg 1976-11-08) har en sol i Vågen. Dock har hon en måne i Oxen (med en Jupiter tangerandes Algol). Så frågan är: jordmåne till jordmåne eller ovan nämnda. Men hur skulle en månvåg fungera med en månoxe i långa längden? Knappast...

Seaward sa...

Oxe + Våg = inga problem. Båda är venusianska och söker samförstånd. Oxen mer rigid än Vågen och därför "bossen i huset". Luft och Jord utmärkt kombination där Luft gärna intellektualiserar över det konkreta. Jord bjuder på fakta och Luft känner sig hågad att "prata om det".

Det finns så många angreppssätt att enbart "element-till-element"-jämförelsen kan bli en begränsad tolkningsram. Om den fysiska ascendenten leder till att Månen "stuvas undan" i någotdera horoskopet blir förbindelsepunkten via Måne kanske inte lika viktig.

Horoskop tydligt förbundna via Solarna ger människor som "gör saker tillsammans" (det finns par som inte tillbringar en minut mer än nödvändigt med varandra i hemmet - troligen för att de har svag månkoppling men en stark solkoppling).

Frågan utlöser - som vanligt - hela astrologins palett av tolkningsmetoder! Varje enskilt par är ett nytt fall och man får låta horoskopen berätta själva mot den bakgrundsfond av spelregler betraktaren har tillgodogjort sig. Det är som en interaktiv lek, mellan astrologin och betraktaren. :-)

Unknown sa...

Hej igen, fyra år senare: Fredrik har sannolikt nativa Månen i Jungfrun. Det hade inte gått annars. Även om både Oxen och Vågen styrs av Venus så är det utifrån dess kvinnliga respektive manliga sida. Oxen - Vågen står sex/åtta hus ifrån varandra. Det är förödande för ett förhållande på det emotiva planet!

Har själv Månen i Vågen och jag fungerar inte i längden med människor som har Månen i Oxen. Och nu pratar jag bara rashi...

Seaward sa...

Det finns en del i V:s sätt att tänka och skriva som för tankarna till Jungfrun snarare än Vågen. Du kan ha rätt.

På senare år har jag oavbrutet återvänt till Plotinus själsbetecknare Venus och dess Janusansikte. En "hora" så längre Afrodite vänder sig nedåt, mot det materiella, en gudinna när hon blickar upp mot Formerna eller de djupa principer som informerar Oxens döda värld av pengar och ting.

Enligt detta synsätt har du helt rätt när du påpekar det kantiga 6/8-förhållandet och som ju det ptelemaiska aspektschemat än inkonjunkten - "radioskuggan" som utmärks av hur "olika" dispositionerna är...

Jag har för egen del förgäves sökt förtjusa mig i en kvinna med måttligt lätthanterliga kombinationen av Mars, Venus och Saturnus i Oxen (kall och varm samtidigt och med en distanserad dragningskraft). Men stelliet blockerar min Våg med Sol, Mars och Merkurius (och Måne i Luft). "Olikhet" var den bestående känslan trots att vi kände varandra väl och trivdes ihop. Mitt horoskop har minimal bindning till det materiella perspektiv (0 planeter i Jord) som är kvinnans hela verklighetsdomän - hon hade dessutom Månen i Jungfrun och pratade ofta och mycket om pengar.

Även detta påminner om Virtanens försök att bli rik på spel & dobbel som slutade med ekonomisk ruin. Då skrev han en bok om det för att söka få tillbaka åtminstone några korvören. Detta tyder på en Måne i opportunistiska eller åtminstone ständigt kalkylerande Jungfrun.

Bloggen använde taggen "rationalism" för kombinationen Jord + Luft (i kontrast med "sensationalism" för den lättaffekterade Eld + Vatten), men den här ganska neutrala beteckningen var alltför övergripande och kanske är inkonjunktionen mellan Oxe och Våg det tydligaste uttrycket.

Tack för kommentaren! Det finns säkert en hel del gamla inlägg som borde revideras eller utgå. Det här motsägs ju av senare och frekventa allusioner till Plotinus och hans Venus/Afrodite-själ och hennes vägval/orientering.