Till nya besökare, en kunskapsteoretisk länk:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

ESTETIK:
Blogger/Google har förstört mängder av horoskop genom att omskapa usla miniatyrer av bilder i GIF-format. Klicka för att se de skarpa originalen. Ser också dessa galna ut, högerklicka och välj "se bilden" .

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
"The soul is sold not to the devil for money, but to money itself when it becomes the measure of worth rather than the affirmation of value." /James Hillman - Alchemical Psychology (2010, s.143)

Västerlandets store logiker & mystiker Platon
ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)



söndag 21 juli 2013

Ariel - Guds lejon


Bild lånad från denna sajt

Nyligen erinrade jag mig en resa i drömmen ut till en arm i den spiralformiga Vintergatan och hur drömjaget knappt ens kunde urskilja det jordiska solsystemet (i en annan arm ungefär mittemot den egna positionen).

I drömmen förstod jag att allt detta stoff i rymden i själva verket är levande intelligens på en så mycket högre nivå än mänskligheten någonsin kommer att förstå (förrän de lämnar sin identifikation med materien, dvs. gör upp sin individuella och kollektiva dödsskräck). Våren 2009 återberättade jag drömmen på min gamla blogg.

I slutet av drömmen, jag tror på en direkt fråga om vilken plats jag varit på när jag var på väg att krympa ner till vakenjaget, svarade den här delen av spiralarmen att den gick under namnet Ariel - ett namn som förstås fladdrat förbi som tvättmedelsmärke.

Drömmen är yngre än Disneyfilmen om den Lilla sjöjungfrun Ariel från 1989, men den hade jag i vilket fall som helst inte sett. Men jag noterade häromveckan att den israeliske politikern Ariel Sharon fick hjärnblödning två dagar innan drömmen! Möjligen hade jag uppsnappat egennamnet Ariel på radion och återanvände det nu i en dröm... Om man inte tillhör de rent godtrogna eller de med en önskan att blåsa upp sig själva, finns det många fällor och möjliga förklaringar till hur drömmar tar den form de gör. 

Men Sigmund Freuds simplistiska reduktion av drömmen till "dagrester", en slags avfallskvarn där skräp rensas ur systemet, trodde ingen på ens när han lanserade sin teori. Brittiske psykologen Maurice Nicoll, jungianskt influerade, gick redan 1917 i sin "Dream Psychology" till rätta med Freuds materialistiska trams och tillerkände drömmarna en djupare och meningsbärande funktion.

Jag hittade nyss tillbaka till en webbsida som beskriver en människa som menar sig ha kontakt med ett andeväsen vid namn Ariel, som jag sedan drömmen lärt mig betyder "Guds lejon" på hebreiska (ARI-EL). Lustigt nog hade jag en affisch med ett stiliserat lejon hängande över min säng genom hela tonårsperioden, men först nu, efter några år med den sideriska zodiaken, inser jag att mitt soltecken Vågen ger mig Lejonet som det allra djupaste tecknet eftersom Solens disponent Venus befinner sig i Lejonet - och där i sin tur disponeras av Solen som i sin tur... En "ömsesidig reception" mellan Lejonets och Vågens härskare med andra ord. 

Om så förnamnet Ariel nämndes på radion två dygn innan drömmen var det ett ord som var viktigt för mig, om man betänker att jag studerade judendom på universitetet, och haft en dagdröm där jag såg mig som en judisk fruktodlare och messianist som gick i djupa grubbel om när den (astrologiskt) utlovade härskaren skulle födas.

Det är upptäckter genom livet av sådana här sammanhang som gör att man gradvis börjar förstå sina egna emblem - själens ikonografi placerad i via händelser och personer och t.o.m. döda ting, för att bistå människan som bär denna själ att vakna upp. 

Själen själv behöver inte vakna, men MÄNNISKOSLÄKTET är ännu så länge en korkad och sovande kreation. Det är för människobarnens skull själar väljer att komma tillbaka gång på gång. Ja, en människa är naturligt schizofren - hon har en dödlig och kroppslig aspekt och en odödlig, en annan. Varje gång en själ bevärdigar sig att uppsöka den onda materien förgudas denna en smula. Till sist kommer till och med Djävulen själv att upplösas och befrias från sin uppgift som det Ondas ansikte!

När jag nätforskade över drömmens Ariel senast hittade jag en man i USA som säger sig kanalisera ett väsen vid detta namn. Nyss fann jag alltså vad som måste vara samma sajt. Mannen menar att Ariel är det väsende som ligger bakom sfinxens design - kombinationen av lejonkropp och människohuvud och att detta kombinat beskriver den astrologiska axeln mellan Lejonet och Vattumannen. 

Enligt sajtens upphovsman är Ariel ett (gigantiskt) väsen som har till uppgift att hjälpa mänskligheten med övergången från djur till sann människa. Läs själva och bedöm - är det här New Age-svammel av det vanliga slaget, eller finns det något litet korn av sanning att hämta? Han hänvisar till Jesaja kapitel 29 och minsann, börjar inte texten med ordet Ariel! Men det är en synonym till Jerusalem och sammanhanget är negativt!

Intressant nog beskriver sig amerikanen som Vattuman, vilket vi vet med 80% sannolikhet gör honom till siderisk Stenbock. Med tanke på Stenbockens hårda kamp om makt och auktoritet är det inte förvånande att läsa om hur han var en ung och bråkig aktivist, mot USA:s Vietnamkrig och sina föräldrars värderingar. 

I protest byter han förnamn från Stephen till...Ariel. Och hävdar sedan att han genom sitt eget tilltag nu blivit ängeln Ariels sändebud! Någonstans låter det här är som den falska Saturnus (den Fallnes son) som gör sig själv till något stort och märkvärdigt och som varje driftig entreprenör har han grundat en egen, modifierad form av kristendom med fysiska förtecken - så Jordtecknet Stenbocken! Vad är det med Stenbocken och deras välja att själva bossa över sitt världsberg eller uppföra ett helt nytt, i sitt eget namn? Jag kan ha fel, mannen är säkert helt övertygad om sin kallelse, men att klampa på och kalla sig profet i nedstigande led från Gamla testamentets helvetespredikanter, låter inte helt övertygande. Däremot känner man formalismen hänga tung i luften, den formalism som just Stenbocken är så känd för.

Jesaja 29 har jag aldrig jag sett tidigare, jag är rätt säker. I högskolan köpte jag under inre protest den svindyra kurslitteraturen. Vad gällde profeten Jesaja gällde enbart studiet av de senare kapitlen, 40-66, författade av en annan person, den s.k. deutero-Jesaja (den andre Jesaja).

Naturligtvis skänker amerikanens förklaring av Ariels väsen och funktion en intressant mening åt min dröm, där jag spanar tvärs över hela Vintergatan, från en arm till en annan och så att säga ser vår sol och vårt solsystem med utgångspunkt i Ariels "hem".

Jag betvivlar dock att det var vid stjärnorna i Lejonets stjärnbild jag befann mig i under drömmen min axel i drömmen ska stämma mellan amerikanens idé om Ariel som ett väsen som uttrycker den kreativa oppositionen mellan Lejonet (den ädla vilden) och Vattumannen (den verkliga människan)...

Efter en detaljrik men kort dröm i två sekvenser 2005 om en "medeltida" brittisk adelsman som också åtföljdes av en röst som sade "Oxford" rätt och slätt, ledde nätspaningarna direkt till teorier om att "Shake-Speare" bara var ett författaralias som den 17e greven av Oxford, Edward de Vere dolde sig bakom. Med insikten om att Shakespeares kanske sista pjäs, Stormen, innehåller en trollkarl och magiker som troligen modellerades på drottning Elisabets hovastrolog John Dee, och i pjäsen fått namnet Ariel, djupnade mystiken. 

För den här amerikanen med sin New Age-sida, "invaderades" redan 1975 som 31-åring av ängeln Ariel och han börjar sin personliga berättelse genom just en allusion till Shakespeares Ariel. I det bekräftar han min misstanke: att många människor faktiskt kan göra anspråk på att ha varit berömdheten si eller så i ett tidigare liv. 

Det här är en fråga om lågstadiematematik: mängder och delmängder. Gud är allt, Den Ende, innan sönderfallet i allt mindre enheter, ett "syndafall" som inte tar slut förrän människan, som upplever allt det här, bestämmer sig för att nu får det vara nog, och påbörjar färden hem igen där hon börjar lägga ihop pusselbitarna som Fredrik Reinfeldt hävdar inte finns där (politikern som inga mönster och sammanhang ser utan viftar bort allt som isolerade eller enstaka händelser). 

Att hävda att man är Gud är kanske inte så smart, även om det i sak stämmer, allt levande är en delmängd av storheten Gud. Kanske lite mer hanterligt att mena sig ha korsat ett andligt väsens väg - Ariel. Eller för den saken, Shakespeares (greven av Oxfords) väg, eftersom historiens drömlika stoff knappast är upphovsrättsskyddat längre. 

Den som av någon anledning har en "självsvängning" som motsvarar något i det förflutna, kan komma i kontakt med detta och ur ett högre perspektiv är båda positionerna En och densamma. Det betyder nu inte att någon ÄR Jesus eller Kleopatra eller Shakespeare här och nu, men bara att deras själ rymmer stoff so genuint har tillhört de här historiska figurerna. 

Alla historiska figurer sprattlar till att börja med som dockmästarens tråddockor, upphängda på en djupare nivå av verklighet så det är i själva verket ett slöseri med energi på att hänga upp sig på andras berättelser om tidigare liv. Som den kinesiska taoisten sade för 2.300 år sedan: "Jag väljer att tro lögnaren och erhåller således Sanning för egen del, jag väljer också att tro den sannfärdige och erhåller även då Sanning för egen del." (Daodejing, fritt ur minnet) 

Vad den kinesiska mystikern säger är, att det enda som spelar någon roll är huruvida jag i detta ögonblick hellre väljer Lögnens herre Satan som min ledare eller Sanningens ängel Mikael. Taoismen rymmer samma insikt som alla andra religioner och filosofier men dess orientaliska blomsterspråk gör den kanske lite svårare att ta till sig.


*****

Den judiska profeten Hesekiel sitter med sitt folk och begråter sin exil i Babylon, men inte enbart. Han producerade också den klassiska visionen i första kapitlet av Guds tronvagn och de fyra levande väsendena som befann sig på var sida. Det har sagts många gånger att varelserna exakt motsvarar zodiakens fyra "fasta" tecken ("mörka kvaliteten" eller Tamas guna i indisk astrologi). 



Hesekiels "levande varelser" är var och en ett mikrokosmos eftersom var och en (likt många Buddastatyer) har fyra ansikten. Framtill en människa, till höger ett lejon, till vänster en tjur och på bakhuvudet en örn (skorpionen). Jag har sett nätkommentarer som bekymrar sig att turordningen inte stämmer med tecknens ordningsföljd i zodiaken, men prova hellre att se dem via en annan logik, som t.ex. bloggens bruk av de fyra elementen!

Människan - LUFT
Människans "högra hand" är Lejonet - ELD
Människans "vänstra hand" är Oxen - JORD
Människans "skugga" eller omedvetna baksida Örnen, är Skorpionens VATTEN

Mellan människan och det mörka och instinktiva vattnet råder "dissociation", som bloggen föreslagit.

Mellan Eld och Jord råder en förråande antagonism och man kan jämställa Eld med den judiska mystikens NÅD och Jord med den skoningslösa och straffande Guden.

Höger sida är förknippad med ens eget högra öga eller Solen, som härskar i Lejonets tecken.

Vänster sida är förknippad med ens eget vänstra öga eller Månen, och Månen är upphöjd i Jordens tecken Oxen. Månen och Jorden kan betraktas som ett och samma system.

De fyra väsendena dyker också upp i varsitt hörn av Tarot-lekens 21a kort, Universum eller Världen.

Det är således så pass mycket som stämmer i med ålderdomliga astrologiska tankar i Hesekiels syn att jag misstänker han studerat babyloniernas astrologi så till den grad att när han plötsligt får en vision, så är han fullproppad av lärorna han snappat upp under sin babyloniska fångenskap. Han kanske också hörde något om en "Ariel Sharons stroke" på babyloniska statsradion några dagar tidigare och omvandlade det till en symbol som var meningsfull för honom!

Det är svårt att veta vad grekerna kände till om judiska texter och traditioner, men att Platon skriver om Skaparen "i himmelen" som närmast invid sig också har fyra levande varelser, är naturligtvis bestickande. Är det ett rent motivlån eller går också Platon tillbaka på en äldre tradition om de fyra elementen, vilka hos honom också blir andliga varelser. Amerikanen med sin Ariel kanske skulle tala om att det ur de fyra elementen uppstår en delmängd som enbart inkluderar Eld och Luft i överlappning, närmare bestämt Lejonet och Vattumannen - väsendet Ariel som ska människan sluta upp och bara vara ett rovdjur om än aldrig så nobelt.

Så här går (på engelska) det relevanta stycket i Platons monolog Timaeus (39e och vidare):
Och så beslöt han (Världsskaparen) att det levande ting han höll på att tillverka skulle besitta samma slag och antal levande varelser som de som, enligt Intellektets urskillning, finns inneslutna i det verkliga Levande Tinget.

Det finns nu fyra av dessa slag. Först den himmelska rasen av gudar, därnäst det slag som har vingar och färdas genom luften. För det tredje det slag som lever i vatten och för det fjärde det slag som har fötter och lever på land. Gudarna gjorde han i huvudsak av eld, att vara de ljusaste och vackraste för ögat. Han gav den en rundad form för att påminna om universum och placerade dem i vishetens cirkel för att följa universums egen kurs. 

Vishetens cirkel tycks vara zodiaken eller "det sammalunda", den portion av himmelen som följer solen i dess medsols upp- och nedgång - planeterna tycktes i sina banor trotsa denna korrekta rörelse och de sju sfärerna kallades kollektivt "det annorlunda".

"Gudarna" är således stjärnor och planeter - ingen åtskillnad gjordes vid den här tiden och Platon kallar dem de "synliga och alstrade gudarna" till skillnad från den osynliga världens förlagor. De är nästan rena eldväsenden och uttrycker således den eviga intelligens som är Eldens form eller idé.

Sedan nämner Platon daimones (andeväsen) utan att tydligt säga om dessa motsvarar det andra slaget, varelserna som rör sig i luften. Eftersom vattendjur och landkrypande djur tycks angestaltade i himmelen skulle man kunna tänka sig att det är fåglar han syftar på här, men de fyra elementen är i vilket fall tydligt gestaltade och jag tror han kopplar andarna till Luft just som han kopplad gudarna till Eld. 

Sedan undlåter Platon att allokera Vatten och Jord till några andra slag utan börjar istället tala om Jorden som (stjärn)himmelens motpart och om de barn Gaia och Ouranos fick tillsammans, med början i havsgudinnan Tethys (en mångudinna) och den självförklarande Okeanos. Okeanos i sin tur föder Phorkyos, "faran i havsdjupen". 

Nu har Platon rabblat tre vattenrelaterade gudar på raken så det är uppenbart att han faktiskt har sänkt sig ner från Luftelementet och dess andeväsen och ägnar sig åt en lägre och "mer materialiserad" del av skapelsen. Efter Phorkyos föder också Okeanos, Kronos och Rhea, och här är tydligt "jordade" gudar. Kronos anknyter till Gaia och Jordelementet inte minst i astrologins tecken Stenbocken (Saturnus som Kronos, den hårda tidsstudiemannen som söker krama mer och mer ur sina arbetare). Både den grekiske Kronos och den romerska motsvarigheten Saturnus har med (materiell) skörd att göra!

Och Gaias dotter Rhea anknyter också till den rent fysiska typen av fruktsamhet som den här bloggen kopplat till de negativa Vatten- och Jordelementen, men etymologin till namnet Rhea tycks oklar, namnet kopplas både till "plattmark" (tänk Jordelementet) men förslag om menstruation (eller annan vätskeutsöndring) finns också.

Jag läste Timaeus för några år sedan men det är först nu jag slagit upp gudalängden och noterat ovanstående. Jag tycker det är påfallande hur tydligt Platon förgestaltat den här bloggens distinkta uppdelning av den supralunära sfären och den sublunära. Eld och Luft respektive Vatten och Jord. "Männen" där uppe som kreativa designers, "kvinnorna" nere på Jorden (under flytningarnas Måne) som hushållerskor och mödrar. 

Man får inte glömma att senantiken känner åtminstone en berömd kvinnlig filosof, platonisten Hypatia. Även Jesus lovordande av Maria från Magdala i ett av de bannlysta evangelierna påminner om att kvinnor inte helt och hållet var utestängda från bildning vid den här tiden, men som Jesus säger i texten har Maria gjort en dubbel ansträngning jämfört med de manliga lärjungarna. Hon har både tagit striden med förväntningarna på sitt kön och utmaningen i den lära Jesus nu lärde ut men som Nya testamentet nästintill inget alls tycks känna till - eller vill berätta för kreti och pleti om.

11 kommentarer:

  1. Undertecknad har samma ömsesidiga reception, vilket jag inte noterat tidigare. Tropiskt har jag ingen placering i Lejonet (samt endast Chiron och Eris i femte huset) och det har alltid varit det tecken jag känt mig allra längst bort ifrån personlighetsmässigt. Jobbar på en flygplats och lustigt nog har jag under de senaste två veckorna börjat uppmärksamma det gula lejon som sitter som emblem vid cockpit på planen tillhörande ett visst flygbolag. Om jag ger din musiksmak som ledtråd så kan du säkerligen själv räkna ut vilket lands flygbolag det handlar om.

    Tevekanalen Discovery hade för ett antal år sedan en serie med två forskare som hade lite vildare teorier om forntidens Egypten. I ett av programmen hade man kommit fram till att Sfinxen (vars huvud ser rätt illa dimensionerat ut i jämförelse med kroppen) var betydligt äldre än pyramiderna och var ursprungligen ett lejon till både huvud och kropp. Byggnadsverket daterades till 10500 f Kr, alltså i Lejonets tidsålder, vid tidpunkten för Den Stora Översvämningen. Mycket riktigt hittade de tecken på vattenerosion på sfinxen. Vilket ju är intressant med tanke på tecknet som befinner sig på andra änden av axeln:

    http://www.aquarius.arollo.com/mythology-history/

    http://www.stellardays.com/Signs/Aquarius.aspx#page=Myth

    Andra källor anger den bibliska Översvämningen till Kräftans tidsålder ett par tusen år senare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Googlade och hittade det här som motsäger ovanstående vilda teori:

      http://www.eridu.co.uk/Author/egypt/lost.html

      "On balance, it seems to me that, as Robert Temple has suggested, the Sphinx was built with the body of a dog, presumably to symbolise Anubis (with the cat’s tail representing a later modification). Anubis, it should be noted, was the god who guarded the Earth and the Underworld, and protected the body of Osiris. With the Pyramid representing Osiris (Pyramid Texts, Utterance 600), it would make sense that the Sphinx was originally an image of Anubis (its head was probably recarved from the head of a dog to the head of a king)."

      (...)

      "All things considered, the Sphinx offers no evidence whatosever in support of the panleonist lost civilisation theory. It might well date to the pre-dynastic era (as I have indeed argued in ‘The Phoenix Solution’), but probably to no earlier than the 5th or 6th millennium BC."

      Radera
    2. Gåtfull som en sfinx brukar det heta... och Sfinxens gåta har nog fascinerat människor i åtskilliga tusen år...

      I boken "Själars samband" av Marie-Louise och Robert Hahn sägs under en seans med självaste Den helige ande, när Robert frågar om det finns fornfynd som kan förklara Jesu liv: Mellan sfinxens tassar ligger en ännu förborgad hemlighet. Det som finns där kan användas felaktigt, som maktmedel. Därför är det bra om hemligheten än så länge ligger begravd. Det handlar om en ny världsordning och ett nytt skeende i den utveckling som vi alla varit en del av. Där finns också kunskap om hur man kan använda kosmisk kraft och kosmisk energi. (Robert: Står det där hur pyramiderna byggdes?) Ja. Och Jesus använde sig av kosmisk energi när han gjorde sina underverk (...) Men det är viktigt att den här kunskapen inte kommer i orätta händer."
      Ett svar lika gåtfullt som sfinxen... Men man kan ju inte undgå att se parallellerna med det som står i den första länken, Vattumannens tidsålder osv.
      S

      Radera
    3. Jag minns tysken (?) som pekade på regnstrimmorna på sfinxens rygg och ville ha en gammal datering. Frågan om atlantisk byggnadskonst i Egypten upptog mig förr, men har tappat det där angelägna. Nånstans tycker jag det är synd att egyptiska antikvarieämbetet argumenterat så hårdnackat och framgångsrikt för det vanliga datumet för Khufus pyramid och dessutom pekat på lämningar som påstås vara byggjobbarnas kvarter. Atlantisteorin är mycket roligare! :-)

      Mitt "vakande lejon" över sängen föregick faktiskt reggaekulturens "lejonet av Juda". Det var en affisch på något halv-antikt svenskt frimärke (valör, typ 20 öre) som jag befriade från det omgivande frimärket med sax efter att ha haft planschen sedan jag var, kanhända 11-12. När reggaemusiken kom in i bilden blev lejonet än mer aktuellt!

      Flyglinjens lejonemblem borde rimma med någon transit över ditt horoskop, men jag kan inte påminna mig något i Lejonet nu. Femte huset borde rimligen resonera med lejonets arketyp, det med. (Jag har inte heller identifierat mig med Lejonets tecken, men det beror på att den konfiguration som här är på tapeten gör ”identifikation” onödig. Lejonet är en så djup del av den egna solära identiteten att man mer eller mindre har en blindfläck själv.

      Radera
    4. @S. Apropå det här inlägget som ju faktiskt berör subliminal påverkan som kan dyka upp som "visioner" man tror är sina egna (Hesekiel i Babylon ser en gudssyn som blandar in zodiaktecken...)

      Jag undrar om paret Hahns läst Edgar Cayce. Det låter som en version av precis samma historia Cayce levererade på 1930-talet! Cayce var dock mycket mer utförlig och talade om gången under tassarna som ledde till en kammare där en av tre kopior av atlantiernas vetande plus diverse mojänger som placerats där.

      Hela den berättelsen eggade mig vid tjugo men känns nu rätt avlägsen (se ovan om egyptiernas massiva pluggande av en "normal" egyptisk historia utan "atlantissvammel".

      Det har varit dåligt med sensationer de senaste tio åren. Efter de mystiska sakerna i djupet utanför Kubas kust (som aldrig fick någon uppföljning pga finansiella problem) har inget alls som tyder på avancerad och mycket gammal civilisation dykt upp...

      Radera
    5. "Flyglinjens lejonemblem borde rimma med någon transit över ditt horoskop"

      Jag har i varje fall följande synkronicitet. Alltihop utgår från en händelse den 6 juli, runt kl 20.

      2013-07-06 = 19 = tarotkortet Solen
      Den 6:e = Tiferet = Solen
      När jag kom hem drog jag ett tarotkort ur leken: Solen
      Några dagar senare gjorde jag en one card reading på www.facade.com och fick upp Solen. 6 juli var dock inte en söndag (Solens dag), utan en lördag. Å andra sidan är lördag nuförtiden veckans sjätte dag! Nu ser jag att Esaias hade namnsdag - sjyst koppling till blogginlägget, va? Och nu nämnde precis nyhetsuppläsaren på TVn i bakgrunden att snittblommor odlas i låglönelandet Etiopien.

      Kartan för tidpunkten ger Asc i Skorpionen (som jag själv har), Venus i Nionde och Solen/Månen/Merk/Mars/Jupiter i Tvillingarna Åttonde Huset.

      Enligt tropisk zodiak stod Venus i Lejonet, Asc i Skytten (flyg), Månen och Mars i Tvillingarna samt Solen/Månen/Mars/Jupiter i Sjunde Huset.

      Radera
    6. Till Siwert: Visst har Hahns läst Cayce - han refereras till, t ex i omnämnda bok angående att själar ofta återföds i grupp. Om utsagan om Sfinxen är fråga om omedvetna minnen av att ha läst Cayce eller ej vet man inte. Det ena behöver ju inte utesluta det andra, alltså att utsagan äger sin riktighet. Men det återstår att se...

      Angående Cayce/M-L Hahn: Som jag tidigare påpekat någon gång så påminner deras respektive horoskop en hel del om varandra. Jag skulle tro att de båda är "vävda av samma stoff" själsligt. Jag har också någon gång nämnt en vän till mig som känner sig starkt befryndad med Edith Södergran och kallar henne sin själsfrände. Och deras horoskop påminner också starkt om varandra. Båda har t ex storkors i Sattva, med solen i fiskarna, aspekterad av Jupiter. (Men Södergran hade ett så mycket mer konfliktfyllt horoskop, med både solen och månen angripna av mars/saturnus, och så fick hon också ett kort liv och dog i fattigdom.) Min vän känner sig också starkt dragen till svenska språket, och tycker om att skriva på svenska, trots att engelska är modersmålet. Det är ju en bestickande tanke att han skulle vara ES reinkarnerad (han fick en stark upplevelse vid åsynen av ett barndomsporträtt av Edith), men det behöver inte vara så, däremot är de helt klart själsligt besläktade. Som du och Oxford ;-)
      S

      Radera
    7. @s. Du har rätt, A-M Hahn och Cayce har påfallande lika horoskop! Båda en "drömmande" Vatten-Sol ägd av profetians Jupiter som står i Eld i båda fallen. Båda med Månen i Eld men där Cayce har den fenomenala konjunktionen av Månens ägare Mars med profeternas Jupiter. Hahns Måne i Skytten för nöja sig med "me too"-tecknet Väduren men där faktiskt också Mars och Jupiter delar tecken, Mars nu som Månens ägare. Så fascinerande!

      Sedan är naturligtvis Cayces stellium i Vattumannen/Mänskligheten/Kristus något för gudarna att försöka förstå sig på. Jag har aldrig läst om vilken nivå antikens tänkare föreställde sig Draken på (Rahu/Ketu), men då dessa "skuggplaneter" (enligt indierna) aldrig tilldelades någon egen sfär, kan man rätt säkert placera "förmörkarna" under Mars i Ptolemaios schema:
      7. Saturnus
      6. Jupiter
      5. Mars
      --Rahu/Ketu--
      4. Solen
      3. Venus
      2. Merkurius
      1. Månen/Jorden

      Eftersom Rahu/Ketu kan påverka både solens och månens synlighet kan man argumentera för att de logiskt har en högre rank.

      Cayces Vattuman har alltså:
      7. Saturnus 21
      --Rahu 18--
      3. Venus 24
      2. Merkurius 20

      På nästan rak linje förmedlas "själens form" via "adaptiva" Venus och ner till buddhi eller intellektets eller budbärarens (eller minnets!) Merkurius. (Jag tror inte man ska låsa sig vid sfärerna - konjunktionen innebär att alla sfärerna möts och involverar sig med varandra)

      Jag kände en man med vissa paranoida och excentriska sidor som likväl hade ett skrämmande fotografiskt minne och ibland undslapp sig så djupa uttalanden att jag baxnade (givet att han inte alls ägnade sig åt mystika ämnen). En gradexakt konjunktion Saturnus/Merkurius i Vattumannen!

      Fallet ger en chans för skeptiker: att Cayces exceptionella förmåga att över årtionden undvika självmotsägelser helt enkelt berodde på ett fotografiskt minne - i barndomen kunde han en period sova på skolböcker och "fotokopiera" innehållet. Dvs, han var nolla i skolan som kanske inte förstod innebörden av vad han sa, men kunde återge exakt vad boken sade i anslutning till lärarens frågor. Jag utgår från att han bokstavligen SÅG boksidorna för sitt inre öga och snabbt hittade svaret på lärarens fråga - kanske via ett nyckelord som aktiverade "rätt" sida i boken.)

      Men det är rätt uppenbart att ”fotografiskt minne” inte förklarar mer än en bråkdel av vad Cayce var kapabel till. Uppenbarligen kunde han läsa av andras undermedvetna som en öppen bok och då tar det stop för skeptikerna eftersom de inte vågar tro att universum är ett informationsbärande intellekt och inte död ”materia”!

      Radera
  2. Och nu ska vi slå alla rekord :)

    Jesaja 18 Kapitlet:

    "Hör, du land där flygfän surra, du land bortom Etiopiens strömmar, du som har sänt budbärare över havet, i rörskepp hän över vattnet!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minsann, just nu är Venus i sideriska Lejonet och Månen i Skytten!

      Radera
    2. Och så bara den lilla frågan, vad denna syndaflod av tecken betyder. :-)

      Det beror på, säger buddismen, vilken fråga man ställde till att börja med! I frågan avgörs om man lever illusionen för dess egen skull eller söker sanningen. Den här bloggen "frigör" ingen (utom möjligen de tolv zodiaktecknens principiella nivåer), men kanske hittar du ett personligt budskap till dig själv i din massiva symbolanhopning!

      Det var säkert med en baktanke som månen används i Buddas talesätt: "Förväxla inte månen med fingret som pekar mot den."

      Om omen är en reduktion måste det också kunna återskapa "vad saken gäller" och här kommer förstås Jung och den subjektivt upplevda meningsfullheten in. För vissa behövs ingen mening, fenomenvärldens (Eld) flimmer räcker gott, för andra "återkopplar" ett omen till "något att göra i världen". Den här bloggaren lever utan "Jord" och mest i fenomenvärlden, din serie av synkroniciteter är en I TID hyperkoncentrerad variant på mitt livslånga pussel som börjar sex år gammal med en semester i norra Italien.

      Så frågan är, återigen, vad betyder dessa pussel "som går ihop"? Jag tänker på C-G Jung, för vilken det var enkelt: "symboler som bidrar till psykets transformation". Så kan nog bara en Sol-Kräfta tänka, ett barn av det ständigt föränderliga vattenelementet. Men det fanns ett mål med denna "individuation", och det var förstås att nå Individualitet. Därför passar det så bra att reducera Väduren, Oxen, Tvillingarna och Kräftan till den första, personalistiska akten. Jung stod i det sista av de primitiva, grundläggande uppdragen och anade redan Lejonet, början av en fas av Individualitet.

      Och tänka sig, hans PERSONA lekte med tanken på Individualitet i dess första och mest imponerande prakt (alla intryck bleknar som bekant med tiden): sent Lejon stiger i öster då han föds!
      Eld och Solen i Kräftans böljande vatten - till skillnad från Skorpionens stagnanta vatten. Intressant nog hade han Månen i Väduren (subjektiva intryck) och månhärskaren Mars just i stagnanta vattens Skorpion! Detta som bas för Kräft-Solens känsla av att med måste finnas något Individuellt under denna ytliga show av personas (rollmasker, fenomen).

      Det är bara Eld och Vatten hela vägen i Jungs karta (inte olikt eldfängda artisten Madonna) – här klarnar plötsligt Jungs långa psykos efter uppbrottet från den tyranniska och verbalt misshandlande lärofadern Sigmund Freud.

      (Freud: Merkurius/Algol + Månen i Oxen - också en bild av halscancern på äldre dar? Cancer som en symbol eller synkronicitet - fast via det symboliska Jordelementet? Kroppsliga störningar för dem som inte hanterade Syndafallet nära dess rot, utan lät saker driva längre längre.)

      Radera