Buddismen förnekar t.ex. existensen av en individuell själ och säger med en viss hinduisk inriktning att allt bara är skilda uttryck för Brahman.
Därtill är Alltet-och-Intet inte själv är skyldigt till denna mångfald i fenomenens värld. Det är VI, de tillfälliga säsongsblomstren, som producerar fantasier om vårt "levnadsutrymme" och vår individualitet. Fantasierna beror på vilka förståndsgåvor vi tilldelats i den oändliga process av orsak och verkan som också västerländska materialister bekänner sig till (den mekaniska, kausala världsbilden - nu helt söndersmulad av kvantfysikens gåtfulla verklighet).
Hinduisk shaivism (Shiva-dyrkan) och buddism är båda överens om att den manifesta världen är ett självspelande piano och att det enda verkliga i historien är det gudomliga intellekt som kan sägas vara Guds första manifestation, "Brahman med attribut". Här någonstans faller den romerske 200-talsfilosofen Plotinus in i ledet. Han kallar Guds intellekt Nous, men representerar en annan (dock inte exklusivt västlig) tradition som vill se också den enskilda själen som evig. Denna förekommer i Guds medvetande, som ju befinner sig utanför tid och rum - i evigheten!
För den som lever i grov okunskap och utan kontakt med de finare världarna (som faktiskt låter sig penetreras och från vilka man kan hämta information om dessa inbillade eller verkliga "tidigare liv"), men ändå vill ha en personlig historia (inte längre individuell utan personlig!), för en sådan människa är det populärt med konkreta fantasier om att ha kungablod i arvsmassan. Just som unga danska schlagersångerskan Emmelie de Forest:
Det är typiskt för det lägsta och mest begränsande av elementen, Jord, att just odla konkreta eller historiska föreställningar. Från Jordtecknet Oxen får vi hysteriskt fastlåsta själar som klänger fast vid ett litet stycke jord och talar om patriotism och nationalism.
Bloggen har Jimmie Åkesson och nyligen norske främlingshataren Varg Vikernes som perfekta exempel på svamlande om blod och fosterland och ära. Den senare, född i det universalistiska tecknet Stenbocken, lyckas höja sin begränsning ett snäpp till och talar om Europa snarare än enbart sitt fosterland. Men det är fortfarande Jordelementets fysiska fantasi som driver honom - bundenheten till ett utvalt stycke jord man identifierar sig med. Där extrem okunskap råder, når individens tänkande inte ens utanför den egna fysiska kroppen. Vi får t.ex. Stockholms innerstads andliga getto där horder av moderaterränner runt i joggingdräkter och "kultiverar" sin fysiska kropp, utan någon förmåga eller ambition att förstå sina liv ur ett större perspektiv.
Det är knappast en slump att unga teutonen Emmelie tillhör samma grundkategori. De egyptiska gnostikerna (en mystik, filosofisk åskådning) i början av vår tideräkning hade hånfullt kallat dem hyliker (se raggningsteknikern och rationalisten Henrik Fexelius). Från Sagan om ringen skulle man lite elakt kunna likna verkligt Jord-dominerade födslar vid orker, själlösa produkter som frammanats enbart ur Moder Jord och hennes förråd, halvlevande kreatur utan förmåga att ens föreställa sig högre existensformer.
Naturligtvis kan man inte använda de fyra elementen på det här sättet, annat än i propagandasyfte eller för att ironisera. Bara det faktum att den människa finns på Jorden vittnar om förekomsten av Själ. Men tibetanska Dödsboken (en oral tradition som nedtecknades först på 700-talet) påminner om att de fem elementen (Eter, Luft, Eld, Vatten, Jord) motsvarar hela världar (lokas), som i själva verket är en produkt av den kognitiva klarhet med vilken Gud-med-attribut ser på sin omvärld.
Yogaarbetet på att väcka Kundalini-ormen som vilar i Jordelementet (kroppens lägsta energipunkt) handlar om att bryta Jordelementets grova fiktionalisering och anträda "Vägen upp" mot kunskap och upplysning.
Plotinus skulle hellre tala om den individuella själen i olika tillstånd av medvetenhet. Efter den fysiska kroppens död har den med ett i företrädesvis jordiskt och materialistiskt leverne dåligt utvecklade redskap för "andra sidan" och kan antingen fastna som en osalig ande eller välja en snabb återfödelse till Jorden. (Obs. Elementens färgläggning på bilden av kroppens sex energilägen överstämmer inte med den här bloggens.
Skrevets chakra (hjul) är här rött: Jordelementet.
Genitaliernas chakra har orange färg: Vattenelementet.
Navelchakrats gula färg: Eldelementet
Hjärtats gröna färg: Luftelementet
De fyra elementen befinner sig alla i bålen, kroppshyddan - den fallna delen av själen, även om det inom "fallet" kan urskiljas en underuppdelning där "det största fallet" leder till en disposition längsmed Jord och Vatten-elementets typiska betraktelsesätt. De två högre elementen, Eld och Luft är i yoga inte per definition "Vågen upp" som den här bloggen kallat dem. De kan lika gärna vara "Vägen ned" om själen ännu har en bit kvar att falla!
Halschakrats ljusblå färg: Eterelementet
Till det femte och sista elementet hör det heliga mantrat OM (ibland stavat AUM). Etern existerar före tid och rum och det är här vi hittar Ordet eller Logos i grekisk-kristen tradition. Det är vibrationer i Etern som sätter i rörelse alla manifestationer i de tillfälliga världarna (sammansättningar av de fyra elementen). (Se även Wikipedia om Prima materia, gärna i anslutning till de två styckena om elementen som föregår Alfred Hitchcosks horoskop i "Stenbocken som isdrottning".)
Chakrat i pannan (tredje ögat): mörkblå som himmelen. Här är den gudomliga själen, Observatören som föregår sitt eget Maktord (halschakrat). Det är lätt att förstå att själar som fastnat i Jordelementets våld i princip är helt medvetslösa. De äger bara sin kropps biokemiska förstånd och identifierar sig med detta ego, hårt låsta vid sinnesdata. Det inre sinnet rör sig enbart med hjälp av yttre stimuli eller konkreta målsättningar. De är inte medvetna på Observatörens nivå, även om det är mycket enkelt att stilla sig en sekund och inse vem man egentligen är! Med perfekt stillhet visar sig Observatörens medvetande utgå från Kronchakrat just ovanför den avgränsade mänskliga kroppen. Som knuten till en enskild kropp är detta i sin tur en utlokaliserad del av det gudomliga medvetandet/Nous..
Med denna exkurs, låt oss nu se vad Emmelie de Forest sysslar sig åt som glatt berättar om sitt kungliga blod i skräppressen:
Månen når jordnära Oxen klockan åtta på morgonen så det finns en stor möjlighet att det här barfota naturbarnet faktiskt har Månen i Barnets princip, Väduren. Men jag upplever att Månen i Oxen har mer med röst och sång att göra, än Väduren, så hon får här en hypotetisk konjunktion mellan Månen och den store bedragaren Satan som sätter griller om "fel kungadöme" i huvudet på individerna. Charlie Sheen (Ox-ascendent med giriga Rahu i första huset) tycks inte ens ha behövt en konjunktion mellan den onda stjärnan Algol och en planet, hela hans uppenbarelse går i den sataniska frestarens tecken!
Emmelie de Forest är emellertid "creme naturelle" - så starkt är Jordelementet här att hon utstrålar en jordnära och "hälsosam" ung människa på alla bilder. Inge putande läppar och andra patetiska poser, bara enkel och oförställd. Och så kungablod i ådrorna förstås...
Solen i Vattumannen disponeras från den hackordningsmedvetna Saturnus i negativt härskarläge i Stenbocken. Stenbocken ägnar sig just åt att diskutera blodet, vilket norske rasisten så tydligt illustrerade med samma Måne i Oxen som Emmelie och också han en saturnisk Sol.
Även om danskan har Solen i Luft "lyfter" inte tankarna eftersom Saturnus i Jord "kortsluter" och binder tanken till det kroppsliga eller fysiska. Saturnus är också en krönikör och historiker och måste sägas representera det förflutna i förhållande till den levande och agerande Solens omedelbara nu-upplevelse. "Sedan", eller "framtiden" sorterar under Saturnus motpol Jupiter, känd för att leva på hoppet om en ljusnande framtid.
"Kungablodet" Emmelie har en intressant koppling mellan Jupiter och Saturnus, där "framtida" Jupiter gynnar det "förflutnas" Saturnus förutom att själv representera noblessen där Saturnus står för underklassen. Är det för att Saturnus i negativt härskarläge i Stenbocken så tydligt indikerar underklass som hon talar om härskarblod som om det vore hennes?
Är Jupiter i vinstsyftande Jordtecknet Jungfrun i själva verket "jordadel" eller ett sätt att göra sig själv lite mer intressant än hon egentligen är? Synbarligen helt utan någon betoning på det visuella och fantasirika Eldelementet (visionärernas element) tvingas hon ta till enklare medel för att indikera någon som helst originalitet. Det hela är egentligen bara typiskt en ung människa, men det intressanta är just hur Jordelementet diskret påverkar MEDLEN man använder för att markera sig själv.
Jag har t.ex. en bekant som fyllt ett rum med bokhyllor på flera väggar. Han är född i Oxen och refererar i diskussioner ofta till att han "äger" boken. Ett slugt sätt att utan att direkt ljuga låta påskina att han läst den, genom att på typiskt Jord-maner bara tala om det fysiska innehavet av boken i fråga.
Aftonbladet anser att danskans förtäckta ego-boost är värt att ta betalt för, så jag vet inte vad mer artikeln kan tänkas innehålla. Men om kungligt blod var "the selling point" behöver man inte läsa resten... Aftonbladet är verkligen en tidning som jobbar hårt på att driva sina läsare in i medvetslöshet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar