Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


lördag 3 augusti 2013

Söndra & härska, mild variant

Efter att ha läst den mogne skribenten Kaj Schuelers upprop mot plakatpolitik i SvD måste jag gnugga ögonen. Kan en text bli mer innehållslös än så här? Skribenten gitter inte mer trubbigt våld mot den förnämare människans nyanserade vyer, han finner att i dagsläget klass, etnicitet eller religion är "partikulära utgångspunkter (som) väger tyngre än de universella". Man påminns om en annan kriminellt suddig figur, Fredrik Reinfeldt, och hans stånkande över att Svenskt Näringsliv skulle utgöra ett partikulärt intresse, ett särintresse.

Ingen av de här båda männen förefaller ha förstått mycket av vad det allmänna eller universella intresset handlar om, nämligen just att alla de parter som tillsammans bildar helheten (universum) var och en träder fram på scenen och spelar sin tilldelade roll och att Livet sedan tar sig den kurs den tar. Kursen är nämligen summan av tenderande krafter i varje givet ögonblick. 

Ibland händer det att individer gör ett personligt genombrott och byter paradigm. Då ser de en annan helhetsbild inom samma givna helhet, ibland innefattar den nya bilden dessutom fler variabler än den gamla. Som helt opolitisk för fem år sedan har jag efter ett eget litet paradigmskifte upptäckt att högern genomgående har infantila och taffliga propagandister meden den politiska vänstern utmärker sig av en betydligt mer nyanserad helhetsförståelse. 

Det förvånar inte att Schueler tar strid mot det mest primitiva debattinlägg han kan hitta - den borgerliga diskursen klarar nämligen inte att försvara sin själviskhet när man börjar titta på vad Livet självt instruerar mänskligheten till för slags leverne. (Naturen som normativt mönster för mänsklig civilisation är naturligtvis riskabelt för en människa med tydligt begränsad begåvning, säg på Fredrik Reinfeldts nivå. Det är bara allt för enkelt att projicera fantasier om djungelns lag och den starkes rätt på de svagas bekostnad på de arma aporna och elefanterna ute i grönskan.)

Schuelers krönika lägger sig på en låg nivå och det låter mest som rösten från någon som gnäller över att ett kollektiv boende flyttat in i kvarteret och sänker värdet på ens egen villa. Det är en helt poänglöst text som spiller så mycket krut på att ondgöra sig över kraftfulla debattörer för att sedan inte ha någon egen åsikt - och än mindre nyanserad - i frågan. För den rollen är uppenbarligen inte Schuelers, vad han än tror sig om att bidra med.

Det babylonisk-indiska horoskopet är intressant därför att dess myckna Eld just renderar en människa alltför transparent för att göra "en skillnad".




Utgångspunkten är Solen i Väduren - jag och min önskan att hävda mitt perspektiv. Alla perspektivens urmoder skulle man kunna säga, och tillika zodiakens debutant. Senare tecken kommer att kunna tillföra mycket mer än det skygglappsförsedda och tunnelseende egot.

Månen är Solens bollplank men tyvärr gör den här Månen inget mer än att ta till brösttoner och söka sätta dagordningen å egos vägnar. "Brösttoner", detta horribelt slitna svenska uttryck, stämmer här för en gångs skull då Månen i Lejonet resonerar mot och förstärker drivet från den ytterligt starka Solen, hjärtats och synens planet).

Väduren årgång 1949 är remarkabel i dess egocentrism: giriga demonen Rahu, krigaren Mars och så Solen som leder vägen för denna kamp för bara det egna. Det är lustigt nog just detta Schueler angriper hos andra! Kan det vara så att han är Sveriges mest hemmablinda skribent?

Men nej, Solen leder inte vägen, för atma karaka är faktiskt Venus. Ingen annan planet kan toppa den 29 graden så Venus uttrycker "själens åstundan". Venus förmåga till anpassning omvittnar i själva verket ett helt liv av social missanpassning för denna Schueler eftersom Venus verksamhet här har begränsats maximalt att bara handla om harmoni och välmående för det egna egot! Så detta är alltså det begär som driver den här mannen framåt, och i sina led har han sedan all upptänklig eldkraft i egocentreringens tecken. Det är ett fullständigt perfekt horoskop för en "grinig gammal gubbe". Så här illa åldras egoister.

Venus är en extra prövosam influens eftersom den, som synes, ligger tillräckligt nära Korruptionens svarta hål, den Onde Satan, för att bli en ren nidbild av kärlek. Man måste här börja överväga om det tyskklingande efternamnet tyder på att han har en nazistisk släkthistoria att brottas med och att det är därför mognaden så helt tycks ha avstannat på denna himmel. 

Välviljans Jupiter i snåla Stenbocken tecknar heller ingen stor vän av allmän välfärd... och den potentiella kungavärdighet som Regulus i det stora hjärtats Lejonet indikerar går på pumpen eftersom Lejonets och Solens fiende Saturnus ställer sig mitt i vägen och annekterar välsignelsen. Det här förhållandet antyder också att vi har en uttryckligt kärlekslös bakgrund - Månen som under dygnet alltmer distanserar sig från denna Holocaust i Lejonets 6e grad, betecknar ju barndomshemmet.

Bloggen har hittat exempel där den snåla gränsdragaren Saturnus mitt framför Regulus motsvarat en godhet i utblicken, och jag kommenterade i det fallet att Saturnus med sin kända tröghet (Saturnus i Indien heter Shani, Den Långsamma) först ägnat hela livet åt att bra snylta på den Gode Konungen men när Saturnus som Ålderdomen anländer plötsligt börjar visa lite tecken på att förstå den Älskande Faderns (Lejonet) eller godhetens princip. Saturnus är långt ute i mörkret jämfört med den älskade och älskande Solen.

Det finns så många intressanta astrologiska iakttagelser som formligen ropar på kvantitativa studier! Hur illa är det att Saturnus kapar Regulus välsignelser? Saknas genuin välvilja med de små människorna till den grad att den är statistiskt signifikant? (Jfr. bloggens upptäckt av ett flertal distinkta placeringar som därtill stämt in på de traditionella beskrivningarna - fallna Månen, fallna Mars, med fler.)

Beträffande Schuelers kverulans över onyanserade debatter kan man också säga att hans eget enda bidrag var klassisk, saturnisk formalism. Han påkallade "formen" för något han upplever som ett problem, tillsatte Lejonets brösttoner, men lyckades själv inte ge något alternativ. Det tyder på en människa som är djupt i våldet på de himmelska makterna och alls inte hittat själens eller intelligensens frihet visavi världen.

Och sist men inte minst: i det senaste inlägget om den nu helt tillintetgjorda brutalisten, sex- och maktmissbruken Dominique Strauss-Kahn satte jag rubriken "Strauss-Kahns blockerade kungavärdighetet". Fransmannen föddes bara några veckor tidigare i Väduren, samma år som Schueler.

Det måste vara Saturnus passage genom den sociala jämlikhetsandans tecken Vågen som får de själviskaste av Vädurarna (opposita till Vågen) att kippa efter andan just nu och finna att väldigt lite är i deras smak. För frågan gäller inte nyans eller plakatpolitik utan vem som står på godhetens respektive ondskans sida. När det drar ihop sig till Sista Striden är detta det enda man behöver veta om sina omgivningar. Är de själviska grisar eller har de en stor och hoppingivande vision för mänskligheten och den här planeten? 

Många kommer att vara beredas en särskild plats i helvetet som en hetlevrad kvinnlig skribent med rättspatos konstaterar i lördagens Aftonbladet (redan begravd på nätet och nästan omöjlig att lokalisera på nytt).

Inga kommentarer: