Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


lördag 16 november 2013

Imperiell hybris vs. måttfullt intellekt

En pensionerad professor i straffrätt bekräftar i SvD indirekt den här bloggens utdömande av förnuftet hos Expressens chefredaktör Mattsson, fast på andra grunder och i en speciell fråga. Men det känns betryggande att också experter i lagtolkning känner igen megalomani närhelst den visar sig.

Eftersom Mattsson tydligen har helhjärtat stöd i sin kriminella orientering av Stephen Lindholm, ordförförande i Journalistförbundets Yttrandefrihetsgrupp, kan en snabbt titt även på hans karta vara motiverad.

Och minsann! Samma egenmäktiga sinnelag av typen Stenbocken som hos Mattsson. Denna Stenbocken hamnar lätt i upplevelsen av att stå över lagen (Jupiter). Det är samma kamp som i gnosticismens berättelser om denna världens herre, den blinda Demiurgen som utropar sig till den högste, och den verkliga, "okände" Guden. Nu kan Den Högste inte själv uttrycka sig direkt i en begränsad värld så det är typiskt den dåraktiga Demiurgens mamma som får ta den vanartige i örat och förklara att det finns verkligheter bortom hans förstånd.



Så länge den sjunde himmelens Saturnus kontemplerar den åttonde himmelen - Ouranos med dess stjärnbilder - sägs en människas förnuft underordnat den högre, rationella själen.

När Saturnus vänder sig från evighetens synliga emblem, Ouranos, och blickar ner i vårt kosmos, uppstår genast hybris. Filosofen Plotinus ser nu själens attribut, förnuftet, drabbat av "passion" (pathos). Detta tillstånd av havererat kosmiskt förstånd, av förfallen materialistisk mentalitet, rimmar perfekt med astrologins Saturnus i dess NEGATIVA härskarläge i Jordtecknet Stenbocken - ett tecken som just är passionerat enligt indisk astrologi (där passionen kallas rajas eller lidelse).

Det går därför att specialstudera Lagens eller Jupiters förhållande till den verkställande makten Saturnus ("lagens görare") i ett personhoroskop, och dra slutsatser även här om hur i grunden sund individen är. Applicerar man resonemanget på hela nationalhoroskop inser man att det går att urskilja vilka som är skurkstater!

I Stephen Lindholms fall saknas (som vanligt) klockslag och nionde och tionde husen (Jupiter resp. Saturnus i denna världen) kan inte vägas in i bedömningen. Men även med bara ett månhoroskop kan man argumentera för att detta är en egenmäktig människas karta, en individ som saknar insikt i såväl Jupiters/Lagens väsen som i dess uttolkning (Saturnus).

Saturnus, lagens görare, är upphöjd i Vågen, tecknet för fria människor i fast förbindelse med varandra. Dessutom är Saturnus disponent och tillika vän Venus hemma och skänker Saturnus fullt stöd.

Utifrån perspektiv av ett maktorienterat sinnelag i Stenbocken är den här Gränsdragaren i Vågen mäktigast i världen, dvs det subjektiva och egocentriska sinnet upphöjer sina egna normer till sista ordet i frågan.

Omvänt kan man säga att Saturnus ockuperar en förnämligt mäktig position varifrån att deklarera sitt Vågens budskap om jämlikhet och intellektuellt (Luft) frihet mellan människor.

Men hur samverkar då detta rena förnuft med Lagen själv, med Jupiter? Är det överhuvudtaget Lagen som denna upphöjda Saturnus år 1954 befattar sig med?

Svar: NEJ. Månen i Stenbocken och Jupiter i Kräftan är en uppenbar "plattmarkssymbolik". Det är maktkamp bland dem som enbart slåss om position i hackordningen som Jupiter i Kräftan skulle som bäst kunna teckna lagstiftning kring det fredade hemmet och den personliga tryggheten.

Den upphöjda Saturnus i Vågen är inte ens något den här saggiga själen kan röra vid i sin privatism och passionerade kamp för den egna rätten! Jord/Vatten-axeln sjunker neråt mot de helvetiska världarna och tappar greppet om den nobla och upphöjda Saturnus. Stephen Lindholm är en privilegierad rättshaverist där ute i den lyxiga Stockholmsförorten som symboliskt kan betecknas som Solsidan. Han och Mattsson är underklass fast med pengar och en värre hybris än de värsta av de gamla romerska kejsarna.

Inte konstigt att inte den upphöjda Saturnus i rättvisande Vågen får något grepp om ett sinne (Månen) som har ett förhållande till Lagen (Jupiter) som likt Kräftan är subjektivistiskt och nyckfullt. Lagen är här kidnappad av den sublunära och irrationella själens princip!

Hur kan då Jupiter kallas "upphöjd" i Kräftan, blir nästa fråga. 

Jag lovar att söka knäcka denna gåta, men jag har inte svaret just nu, annat än att den frisk själ som fallit ner i den sublunära världen av overklighet BORDE upphöja och hylla sin Gud om han sänker sig så lågt ner i skapelsen. Det är i Kräftan Lagen informerar t.o.m. den vegetativa själen och skänker den ett fungerande arbetssätt. Tyvärr är Jupiter en "illgörare" för den som söker sin egen makt som Stenbocken i första huset gör, och när Jupiter då ligger prominent i ett hörnhus (allt detta händer enbart i individens inre sinne), då är det mycket möjligt att Jupiter förvandlas till något att bekämpa. Och genast har Stenbockssinnet blivit en förbrytare redan i sin lagtolkning.

Man anar således av sinnelagshoroskopet (Chandra lagna) att de här tre passionerade tecknen, Stenbocken, Kräftan och Vågen, inte drar jämnt. Resultatet haltar betänkligt.


*****

Hur ser det då ut för pensionerade professorn Madeleine Leijonhufvud själv? Det horoskopet granskades tidigt i bloggens historia i samband med en skärmytsling med den annan lagman.

Åklagarämbetets korruption av själen (aug 2009)

Vid den tiden var tolkningarna enkla och jag minns inte alls innehållet. Det kan därför hända att följande står i konflikt med något jag då sade.



Ett mycket bättre horoskop för en människa i kontakt med Lagen och dess uttolkning och exekvering!

Lagens Jupiter står till att börja med i Luftelementet, i Tvillingarna, det opartiska (och t.o.m. amoraliska) tecknet. Ren förnuftsverksamhet pågår här, men inte utan kontakt med den empiriska verkligheten: Jupiters disponent är intellektets Merkurius stabilt placerad i Oxen och Jordelementet.

Här är första indikationen på att Lagen korrekt omsätts i konkreta domslut och påbjudande handling. Luft och Jord har ett oproblematiskt förhållande till varandra. Båda är tänkare och den ena abstrakt/teoretisk och den andra praktisk.

Sedan upprepas denna förträffliga kombination ännu en gång och nu är det straffrättsprofessorns sinnelag som i Vattumannen är direkt styrt av Saturnus frågor om hur att verkställa det som ligger i Saturnus (eller Liemannens!) egen natur: att vingklippa eller åtminstone begränsa. Och återigen hittar vi Saturnus i det konkreta och effektiva Jordelementet. Att Oxen bär en brutal djävul inom sig (se tidigare om Pyton/Hades/Oxen/2a huset) kan förklara varför det blev en professur i straffrätt snarare än något annat juridiskt område.

Hur som helst ser man även i det här horoskopet Venus (balans, rättvisa) parad med sin planetära vän, den exekutiva maktens Saturnus. Ett lite udda sätt att porträttera Justitia efter att bloggen tidigare noterat hennes koppling till Saturnus upphöjda läge i Vågen. Men det är som sagt jämviktens (rättvisans) Venus som styr även i Oxen, så här har vi Vågens negativa motbild och således betoningen på brott och straff. 

Det är troligen inte så att de här observationerna är del av någon tvingande himmelsk lag - så att de främsta juristerna i ett land bara kan födas enligt en rytmik som håller inne på prominenta straffrättsjurister tills vissa delar av himmelen sjunkit till primitivism. Men man vet faktiskt aldrig... Det finns många flera kvantitativa tester att göra på den sideriska zodiaken. Problemet är bara tiden det tar att samla in tillräckligt stora underlag.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det här var lustigt, Stephen Lindholm är han som spelade Pelle i Saltkråkan. Och alldeles nyss skrev jag en annan kommentar, om Pernilla Skifs, och teaterpjäsen för barn jag nämner där var faktiskt Saltkråkan! Hittade en artikel där Lindholm klagar på hur lite betalt han och de andra barnskådespelarna i Saltkråkan fick: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article17111446.ab
S

Seaward sa...

Jupiters "upphöjelse" i Kräftan i all ära, men "mycket vill ha mer". Herakleitos rekommenderade lufttork i sådana här lägen eftersom "den torra själen är den bästa", dvs den som gjort sig kvitt närighetslivets besmittelse.

"Sammanhanget" är annars ditt att uppleva, en artikel från i somras är lite långt tillbaka för att det ska ringa några av Jungs synkronistiska klockor här. :-) Den som väntar tillräckligt länge kommer ju till sist att kunna knyta ihop allt i världen och förvånas över att allt hänger ihop. :-)

Anonym sa...

Artikeln hade jag ingen aning om, den googlade jag nyss fram, när jag sökte bekräftelse på att det verkligen var Pelle på Saltkråkan det rörde sig om. Nej det lustiga var ju att det var Saltkråkan som Pernilla Skifs regisserade (fast jag inte nämnde det i kommentaren om henne).