Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


onsdag 17 december 2014

Kierkegaards nedlåtenhet mot esteticismen

Danske moralfilosofen Søren Kierkegaard är kanske mest känd för att ha skyggat inne på sin skrivkammare och samtidigt skrivit om den djärva existentialisten, för sitt ihärdiga men fruktlösa försök att vina objektet för sina svärmerier, för sin gradering av människor i tre olika kategorier av olika inherent värde och slutligen, på äldre dagar, för en resignerad kommentar att den danska kristendom han såg runtomkring sig, inte var äkta och slutsatsen att kristendomen som den modell för livet som Jesus framställde den, ännu efter tvåtusen år inte slagit rot i mänskligheten. Det sista kan man skriva under efter det att några maktgalna fanatiker mördat 130 skolbarn - använt dem för att markera mot deras egentliga fiende.

Lutherdomens hat mot denna världen och dess herre Djävulen påminner om hur svårt kristendomen haft med sina inbördes oförenliga ståndpunkter av central karaktär. Bara det faktum att Jesus i Nya testamentet återkommande refererar till en "denna världens herre" som sannerligen inte är Gud Fader skär sig illa med trossatsen att Gud skapat världen och funnit den god. Det är den här kluvenheten inför det "syndiga köttet" (det kroppsliga) som rimligen ligger bakom Kierkegaards gradering av människor som antingen låga och ovärdiga esteter - hela deras liv går åt att söka styra bort från visuellt störande motiv och söka sig till komfortabla och vackra ting och miljöer. Eller också tillhör de grupp två, den moraliska människotyp som börjar reflektera över rätt och fel i samhälle och omvärld. Den tredje gruppen, den andliga eller religiösa människan slutligen levde den kristna doktrinen (älska din nästa som du älskar dig själv, etc). Det är fel att kalla detta en kristen doktrin, alla folk med utvecklad filosofi har formulerat i princip samma insikter om hur livet är tänkt att vara.

Kierkegaards eget horoskop ger intressanta inblickar i hur det kosmiska systemet formar en människas tankar och åsikter. Hur mycket romaren Plotinus än söker göra människans själ till något unikt och annorlunda än Världssjälen kvarstår faktum pinsamt tydligt när man studerar horoskop för grumliga och fula människor som Björn Söder: stjärnhimmelen signalerar närapå varje gång en själ som fallit till botten av Djävulens skapelse, blivit snärjd av sinnevärlden. 

Det tål att upprepa att Solen representerar människans kognitiva kapacitet och att t.ex. en Sol i Jordelementet betyder "kraften att erfara tjänar primärt de materiella sinnena", det vill säga, alla födelser i ett Jordtecken (Oxen, Jungfrun, Stenbocken) handlar löst talat om Djävulens barn, de som administrerar denna världens angelägenheter. Med Vatten finns möjligheten att gå bakom det konkreta och som t.ex. biolog forska i de underliggande och för Jordelementets grova sinnen osynliga faktorer som ger upphov till (biologiskt) liv. 

Solen i Luftelementet undersöker den intellektuella begripligheten i fenomenvärlden men är inte bunden till det yttre. Det går att sluta ögonen, sätta i öronproppar, och istället ägna sig åt de intellektuella objekt som t.ex. en matematiker finner lika verkliga som de lerkrus rasisten Björn Söder älskar att hålla i snarare än höra obegriplig operamusik (AB). Solen i Eld, slutligen, är en "ren bild" Solen som sådan klassas som sattvisk i indisk astrologi, dvs den är en materiell manifestation som i det tregradiga schemat representerar den största transparensen. De tre gunas föregår universums skapelse! Det finns skilda världar inom Sattva, Rajas och Tamas, och många är medvetna på mer än ett plan. 

Vidare tillhör Solen Eldelementet och i vår värld (det rajasiska eller passionsdrivna existensplanet) representerar därför Solen varje individuell andesjäls djupaste egenskap: den upplever och den förstår. Man kan väl förstå varför romaren Plotinus kalla Elden det noblaste elementet, det som står det gudomliga bortomvärldsliga närmast. 

Det är "Eld" som har förmågan att vända blicken (eller vilket sinne nu själen föredrar som verktyg) bort från skuggornas eller avbildernas sinnevärld (Månen) och ta sin Sol eller andliga identitet i fullt anspråk och rikta sig mot den andliga världen och där återupptäcka Platons former eller idéer och också upptäcka att själen själv är en levande form på denna högre nivå.

Det är ganska typiskt att hitta Eldplaneten Solen i passionerade (rajasiska) Eldtecknet Väduren i det nionde Guds hus, symbolen för den universellt utbredda kognitionen (Jupiter). Den danske moralfilosofen utgick säkerligen från sig själv när han dystert tvingades inse att det inte fanns många andliga människor på jorden och att kristendomen definitivt inte var bärare, annat än formellt, av den andliga medvetenhet som indisk astrologi, Jesus och han själv begrundat.



Men den är många käppar i hjulet för den här andligheten i 9e. Solens disponent Mars har själv fallit så djupt möjligt är. Mars är visserligen "upphöjd" i Stenbockens tecken, men tack vare den kända födelsetiden (cirka 12.00) befinner sig denna omdömesgilla och realpolitiska (realistiska) krigare i det onda sjätte huset för olyckan. Här ser man den äldre Kierkegaards missmod när han blickar omkring sig och förgäves spanar efter verklig kristendom. 

Krisma - att vara en Kristus, en kungavärdig, en utvald, tecknas i horoskopet som kungavärdiga Regulus som stiger i öster då filosofen föds. Men en kung som får mothugg från Fienden (sjätte huset) där Jordelementets kroppslighet söker döda Elden, den levande anden eller Ljuset genom Mars dödande 210-gradersaspekt. Eftersom Mars också är Kierkegaards solära disponent uppstår den pikanta möjligheten att han var sin egen värsta fiende! Och det är, tror jag, det vi ser i hans nedlåtenhet mot "esteterna", människor som med tomma själar och outvecklade tankeförmågor enbart orienterar sig i livet genom estetiska upplevelser, ungefär som blinda trevar sig fram genom rummet och känner på objekten som står i deras väg.

Faktum är att estetikens Venus befinner sig i jag-principens Vädur och också den smutsas av det materiella förhållningssättet. Man måste misstänka att filosofen var starkt medveten om sitt eget "syndfulla kött" och kämpade för sitt högsta och bästa väsensled: de delar av själen som kan existera utan fysisk kropp och som kanske kan sammanfattas med astrologins Eldelement (eller Solen som sådan).

Filosof blev Kierkegaard troligen därför att hans sinnelag - Månen - inte är orienterad ner mot Vatten eller Jord utan uppåt, mot Luftelementet så att han instinktivt föredrar en tänkande kommunikation framför tomprat om prylar eller yttre attribut. Luften problematiserar eftersom rena, obearbetade sinnesförnimmelser bara tillhör själens värdkropp och därför är under dess värdighet att spilla tid på. Astrologin är således inte på minsta vis "demokratisk" eller någon förespråkare för "jämlikhet". Tvärtom, likt Kierkegaard graderas människor även här, bland annat med avseende på det rike de inkarnerade själarna av instinkt och ohejdad vana tyr sig till. 

De fyra elementen kan beteckna hela riken, Jord är mineralriket, Vatten är växtriket, Luften är homo sapiens egen domän - här vidtar den Rationella Själen - och Eld, återigen, är den centrala gudomliga eld som genomlyser hela skapelsen och förlänar allt existerande medvetenhet. Men bara, sade Plotinus, i den utsträckning naturens manifestationer är kapabla att bära den rena kognitiva kraften - Intelligens med stort I. 

Själar kan trassla in sig i existensformer som har ytterligt lågt medvetande och de som gått in i STEN förstår kanske mindre än alla andra. Därav vårt "gå in i väggen" - att interagera med brutal materia är verkligen att ha givit upp människans adelsmärke, att homo sapiens är äger visdom i sitt inre, att hon är Konungens utsträckta händer.


Farao Akhenaten (Echnaton) tillber Solen, vars
varje stråle termineras av en formande liten hand
- platonismens logoi, verksamma förnuftsprinciper
eller de enskilda andesjälarna, både många
och samtidig EN i Solen

Ur det här perspektivet kan man antingen inte ett överseende eller ett moraliserande och dömande förhållande. Den här bloggen - sprungen ur en Måne i Tvillingarna (likt Kierkegaard) prövar olika perspektiv i olika inlägg. Ur ett perspektiv är verkligen "esteten" den lägsta uppenbarelseformen. Men accepterar man Ondskans realitet och går ner i det kroppsliga går det inte att förneka att man här upplever skönhet och fulhet och att Platon tydligen på ålderns höst höll en serie omskakande muntliga föredrag (senare omnämnda av både Aristoteles och några av hans mindre kända elever), där han formulerade en slags gudomlig treenighet: Det Ena, det Goda, det Sköna. 

Det är inte svårt att se Kierkegaards schema här, fast i omvänd ordning. Enheten är det religiösa stadiet, godheten diskuteras av människor som nått det moraliska stadiet och alla andra, ur stånd att förstå de högre principerna, kan åtminstone få en skymt av livet före syndafallet genom att njuta av filmstjärnornas behagliga ansikten. Skönheten finns i världen som en påminnelse om att det existerar en gudomlig värld.

Skönheten har dock kapats av marknadskrafterna och den tid skönheten är som starkast, ungdomen, är också den tid som kommersialiserats mest. Så groteskt är näringslivet och marknaden att man söker trälbinda vuxna människor i ungdomens estetiska betraktelsesätt, så att medborgarna aldrig ska nå fram ens till den moraliska mognadsfasen. För när man börjar ställa frågor om asiatiskt barnarbeta för att ge shoppomanerna i väst deras billiga varor, så är kapitalismens era över. Detta måste förebyggas. 

Därför smutskastar Svenskt Näringsliv filosofin och kallar den "olönsam". Denna fiaskobetonade kampanj 2011 var inte riktad mot den moraliska människan utan satte all kraft direkt mot den Kierkegaards högsta och mest utvecklade människotyp, de som nått fram till den religiösa eller filosoferande nivån. Men hör att Svenskt Näringsliv anlitar samma infama uslingar som jobbar med reklam på annonsbyråer, man hör det klassiska svenska sättet att tillverka propaganda: använder en ren truism, att filosofin inte är lönsam, men betonar det så att det låter viktigt och allvarlig. Filosofin innebär i själva verket döden för den tomma och blinda konsumism som smörjer hela vårt civilisationsystem. 

Det är därför högsta prioritet för "the powers that be" att ständigt nylansera det estetiska och otänkande medvetandetillståndet med hjälp av "årets modesmak" och söka få vuxna att ängsligt klänga fast vid de senaste skådebröden och imitera dem tills de blivit parodier på sig själva. (Typexempel: modern som söker övertrumfa sin egen dotter i ungdomliga klädval.)

I en så genomkorrumperad kultur som den västerländska, där merparten inte ens kan skilja på rätt och fel eftersom alla hålls fångar i det estetiska stadiet, är det pärlor för svinen att diskutera Det Sköna som Guds närvaro på Jorden i syfte att locka människan vidare, mot rationalitet och till sist även andlighet. Marknaden har tagit Skönheten gisslan.



Tillägg. Bara två timmar efter det här inlägget publicerar DN en intervju med en av de vackra som kidnappats av den korrupta marknadskulturen. Vilken särdeles koincidens!

2 kommentarer:

Susanne sa...

Redan igår fanns en artikel på samma tema i DN:" Kroppen har blivit ett projekt". Så det är väl något som "ligger i luften" dessa dagar...

Så intressant att Kierkegaard bytt måne. I ditt förra inlägg om honom antog du en kräftmåne pga hans antisemitism. Då fanns inget känt födelseklockslag på honom, men nu ser jag att Astrotheme har ett - det som använts här, men du har också tidigare sagt att deras födelsetider kan vara opålitliga. Man kan ju undra hur denna födelsetid plötsligt har dykt upp. Har något dokument påträffats, kan man undra.

Han ska ju ha varit ful som stryk, så det är väl inte så konstigt om han inte gillade esteticism, är det första man tänker...
För att vara mer seriös: Visst upplever man skönhet och fulhet "om man går ner i det kroppsliga" precis som du skriver. Men problemet är ju att skönhet inte är lika med godhet och fulhet inte lika med ondska "här nere". Många bedragare och mördare har vackra utseenden (never trust a pretty face som det heter) och omvänt finns det goda människor som är fula utanpå enligt en mänsklig måttstock. Ta helgonen Franciskus och Moder Teresa t ex. Ingen av dem var någon skönhet.
Så det är väl skillnad på himmelsk och jordisk skönhet, precis som du beskriver det härovan. Och Kierkegaards motvilja mot det ytliga och estetiserande handlade väl om skönhet ur jordisk synvinkel.

Seaward sa...

"Och Kierkegaards motvilja mot det ytliga och estetiserande handlade väl om skönhet ur jordisk synvinkel."

...och mitt försvar för det dansken såg som simpel esteticism ligger komplext inbäddad i texten: fallna själar har inte så mycket kvar av sin himmelska intelligens men de kan åtminstone känna igen Det Sköna när de ser det.

Om det sedan sammanfaller med Platons Det Goda, danskens moraliska mellanstadium, är förstås inte alls säkert. Skönhet är, och där ger jag honom rätt, en mycket primitiv kommunikation för dem som inte har något utvecklat intellekt alls.

Borta är det 70-tal då intelligens ansågs sexigt eller attraktivt. Nu bygger arbetarklassen (den kallar sig medelklass numera) broilermuskler på gym och kan knappt de fyra räknesätten längre...