För att innan vi går vidare förklara rubriken: enligt Bibelns Gamla testamente "äger" Gud Satan och använder sig av både gott och ont i det spel som är världen. Astrologin har metoder som kan peka på att även de som gör ont är kallade av Gud för just denna mission. Den större kontexten ges då av tidsandan och faktorer i denna...
 |
| Primitiv övertro eller en sublim modell baserad på empiriska rön? (Kartan arrangerad, motsvarar ej angivet datum) |
En med Humanisternas ordförande sympatisk medateist recenserar i SvD Christer Sturmarks voluminösa kampskrift mot alla tankar och föreställningar som inte är grundade på empiriska rön och försöker inte ens kväva sina uttråkade gäspningar. Dels för att den svenska Ateismens överstepräst till del tar upp vad som är självklarheter för bokens tänkta läsekrets och dels för att författaren saknar humor och inte äger ett uns av sina internationella motsvarigheters stilistiska förmåga. Han når inte ens upp till en snarlik svensk från en äldre religionskritisk period i Sverige.
Jag trodde inte det här horoskopet behövde någon mer kommentar efter sommarinlägget 2010, "Ge Sturmark ledigt!" Kanske hörsammade han den rubriken och började skriva denna umbärliga tegelsten. Nå, han passerade åtminstone undertecknads självpublicerade undersökningar i astrologin med något tjugotal sidor, men där bloggaren försökte lite ordrebus och självironi i sitt påhittade bokförlag, Emerald Vanity (alluderande till publikationer motiverade av ren fåfänga), där tar Sturmark sin mission gravallvarligt, vilket framgår genom valet av förlag: "Fri tanke".
Fri tanke, pyttsan! Se bara den ljumma debatt mellan Humanisterna och Svenska kyrkan som följde i samma tidning och där Humanisterna enligt kyrkan reducerar barnen till föräldrarnas bihang, till tankeslavar där föräldrarna snöat in på religionshat eller Sturmarks lilla obehagliga scientism (de vetenskapliga metoderna för att skapa bilder av verkligheten men galet upphöjda till avgudabilder).
För närvarande begrundar bloggen förenligheten mellan den hellenistiska beteckningen av horoskopets 12e och 11e hus med den hinduiska astrologin (se bilden ovan). Det är ingen tvekan om att det är samma tradition i botten, men den grekisk-egyptiska tradition och den indiska utvecklade såväl olika tolkningsmetoder som den fundamentala valet av varsin zodiak. Den indiska astrologin förblev den ursprungliga babyloniska tanken trogen, att fixera zodiaktecknen utifrån stjärnan. Västerlandet reducerade zodiaken till ett mätsystem för årstidernas gång - inte alls en "himmelsk" utan en prosaisk angelägenhet för jordbrukaråret.
Men att den onda daimonen kom att teckna förluster i västerlandet är väl känt; hinduerna är så talrika och divergerande traditioner har utvecklats, att en introduktionsbok i ämnet inte kan mer än att indikera ungefär hur vanligt förekommande olika tolftehussignifikationer är. "Sängkammarens hemliga nöjen" är t.ex. en mindre vanlig tradition än den dominanta, som i likhet med den västerländska talar om världsliga förluster. FÖR ETT FÅTAL inkarnerade själar av noblare rang kan också det tolfte indikera något liknande själens sista liv på jorden, en plats där den klipper de sista banden till det världsliga och i princip av egen kraft effektuerar själens befrielse från den sugande och begärsfulla lägre Vegetativa Själ - de blinda och omoraliska växtkrafter som t.ex. västvärldens näringsliv tagit som sin modell för hur ett samhälle ska skötas.
Ja, samhällsfördraget mellan människa och stat utmanas nu av "Hydran" - den våldsamma rovkapitalismen som inte respekterar vare sig nation eller person. Vi ska snart se hur Sturmark offrat sin rationella Själ och ser den som en ond tendens alltmedan han håller det oändliga begäret som sitt ideal - en i sanning bakvänd natur.
Vad man ofta glömmer i bruket av den västerländska cirkulära horoskopformen är att den går tillbaka på en dag och en nattsida. Den övre hemisfären är människans världsliga resa från sin födelse (öster) till döden (väster) och med mitthimlen (hus 10, karriär och yttre status) som sin kulmination. Notera hur affluensens Jupiter under loppet av en dag följer först efter den maximala karriärhöjden via människans nästa stora delmål: redan innan döden visat sig vid horisonten måste själen viga sig åt Gud, åt filosofi eller religion (filosofi för de tankeskarpa, religion för de som lutar mer åt känslosamhet). Åttonde huset är egentligen inte döden utan början på den biologiska existensens begynnande korruption - våra celler kan bara reproduceras så många gånger med full trohet mot kartritningen. Döden som sådan, för den världsliga människan, sker i solnedgången, i väster.
I denna ytterst allmänna modell över seglatsen genom dagen når man zodiakens undre hälft vilket motsvarar en världsligt inaktiv halva, kanske själens resa genom Underjorden (vilket skulle förklara varför 2 huset, just innan soluppgången, kallades "Hades port" av grekerna). Men från detta själsorienterade upplägg kom astrologin att bli mer och mer personcentrerad, vilket förklarar att dagens meningslösa astrologi bara är "jag jag jag" från början till slut. Väst har verkligen förminskat värdet av en modell som bär på intressanta tillämpningar.
Det är ganska uppenbart att den Stora Välgöraren (Jupiter) som naturlig herre över 12e huset är Zeus Soterius - Zeus Frälsaren - till vilka handelsmän bad före resor över vatten för att slippa Olyckan (se opposita sjätte huset) i formen av skeppsbrott och förlusten av värdefulla handelsvaror.
 |
| Frälsarkransen med dess fyra kvadranter - ett sekulariserat halvminne av Zeus Frälsaren? |
Merkurius (handelsmannen och kommunikatören) anses fallen i Vattentecknet Fiskarna, vars herre Jupiter som sagt är associerad med förluster eller moksha - upplösningen av banden till det materiella. Befrielse från det materiella oket är det sista en krämare vill ha! Merkurius i sjätte huset eller t.o.m. i Jordelementet kan indikera träldom eller tankens bundenhet till blott materiella aspekter...
Olyckans tempel och den onda daimonens tempel är även in hinduisk astrologi explicit "onda hus", vilket tyder på att de springer ur samma tradition.
När det gäller Goda Lyckans tempel och den kompletterande goda daimonen, har bloggen noterat en kosmologisk innebörd i de motsvarande tecknen Luft-Vattumannen (det kosmiska rummet) och Eld-Lejonet (den inbäddade identiteten i varje levande varelses eller själs centrum - en princip eller ett logos nedstiget från den högre verkligheten. Solen är inte bara Världssjälen och Saturnus Världssjälens form utan tecknar även alla enskilda själars konstitution. Världssjälen är samtidigt en (Vattumannen) och många eftersom den är summan av de många mindre själar som valt (?) att gå in och animera detta system (ett av många möjliga).
Den goda lyckans hus - att vi bara finns till som individuella väsen är väl den högsta goda lycka som tänkas kan. Huset har faktiskt med tidens gång blivit tydligare, att kalla den "lekens hus" eller "kreativitetens hus" eller t.o.m. "spekulationens hus" skymmer inte den ursprungliga meningen utan adderar nyanser.
Samtidigt är människan så benägna att reducera sig själv, tappa kontakten med hjärtat och börja se sig som en objektiv pryl, som bara en produktionsenhet eller kanske som en prostituerad sminka sig och trimma kroppen för att göra den till ett mer inkomstbringande objekt. (Se testet av Playboybrudar och dess uppföljning som gav motsatta resultatet - resultat som kompletterar varandra.) Vi ska se oss själva som lönsamma kugghjul och objekt, så håller Svenskt Näringsliv och världens alla slavdrivare människan fånge i exakt den världsbild som bara befattar sig med det mätbara, en sådan som Christer Sturmarks religion dyrkar.
Vilka tänker ut så djävulska tankar? Jo, den goda lyckans invånare, cheferna! Men bara under förutsättning att de föds i ett övergripande dekadent samhällssystem. När astrologin fann sin form var femte huset troligen reserverat för sanna ledare inte vår tids "verkställande direktörer" Redan VD-titeln antyder att vi har att göra med den negativa polariserade Saturnus här, en extrem ansamlare av bonusar och omåttliga löner. En VD legitimerar alltid sin egoistiska lönenivå med "sitt ansvar" - detta nyckelord tillhör Saturnus och inte den goda lyckans positiva Sol, en slösande och generös kreatör som vill leva och skapa och inte berika sig själv!
Faktum är att den goda lyckans tempel i antiken tycks beskrivas via en sann konung att döma av persernas huvudsakliga "kungastjärna" Regulus som landar här i den naturliga zodiaken. Läser man zodiaken socialt blir då Lejonets motpol Vattumannen den definierade grupp (eller nation) vars hjärta och öga konungen är. En exakt motsvarighet till hur ett kosmos har en mittpunkt och en omgivande men avgränsad rymd. Den "goda daimonen" är inte otippat kopplad till lyckosam uppbyggnad av förmögenhet i den indiska astrologin - en nation och ett folk förväntas blomstra om ledaren har kontakt med sin andliga essens.
Notera hur förlust, olycka och fiendskap anknyter till den negativa polariteten eller Jord- och Vattenelementen, medan alla goda och önskvärda egenskaper hos en individ och ett folk kommer från den högre världen, från Eld och Luft!
Om den övre hemisfären var själens resa från morgon till kväll blir det "underjodiska" femte huset en "intern kvalitet" och logiken kan skönjas. Det tionde huset för ära och makt MÅSTE baseras på en konungslig inre kvalitet, annars får vi en girig och vanställd ledartyp som t.ex. Sveriges monstruösa bankdirektörer och det anhang av improduktiva styrelsemedlemmar som alla sitter som själviska fågelungar och skriker på mer utdelning.
Med lite efterforskning skulle kanske en komplett bild av sex interna stadier under tiden i Underjorden eller Dödsriket kunna skönjas i horoskopets inre hemisfär. Just nu kastar jag bara ut denna tanke som en lös idé.
Indisk astrologi intar också ett "högre" perspektiv ett fågelperspektiv och binder ihop ascendenten - den tillfälliga ego-kroppen med den goda lyckans hus - som indikerar den individuella och underliggande själen. Men själen har valt att i detta liv existera i en högre kontext, ett sammanhang. Detta ges av det nionde huset, Gudens tempel eller den universella ordningen.
Med dessa preliminära förklaringar kan vi nu återigen ge oss kast med ateistprofeten Christer Sturmarks Chandra lagna-karta, även fast månascendenten tecknar ett hypotetiskt Psyke som ännu inte materialisterats genom ett enskilt barns födelse. Men bloggen har under åren upptäckt precis vad franske statistikern Michel Gauquelin såg, fast i samband med lärosatser som byggde på en känd födelsetid: de som positionerat sig i samhället och syns och hörs, verkar ibland nästan perfekt illustrera månhoroskopet - de delar det Sinnelag som ligger i tiden.
(Gauquelin såg t.ex. "Mars-effekten" försvinna när han studerad - ett typisk Mars-yrke - som inte befann sig på toppen av sin profession mätt enligt vissa kriterier som Gauquelin tog fram. Analogin med den här bloggens resonemang är tydlig.)
Sturmark var och är en entreprenörstyp av typen "tvåa på bollen". Han behöver datorer för att sen kunna starta ett litet förlag som ger ut torftiga bruksanvisningar i hur man använder olika programvaror - i sig ett svenskt plagiat på den populära amerikanske bokserien "(ämne) för dummies" som väl i princip kom att täcka allt mellan himmel och jord. Som jag minns började böckerna med en orientering mot praktiskt handhavande datorer.
(Man ska också minnas att de mer proffsinriktade tegelstenar som fyllde bokhandlarna utöver facktermerna var skrivna på rent simplistisk engelska för att nå alla världens engelskspråkiga folk. Det är ofattbart att Sturmarks idé bar genom så pass många mediokra böcker som den nu gjorde.)
Tittar man på den goda lyckans tempel (5e huset) för genuin kreativitet saknar den planeter, men det är formella Saturnus - den genuint kreativa Solens motpol (och i indisk tradition "fiende") som stryper den samma kreativitet den opportunistiska Mån-Jungfrun uppsnappat och Saturnus-formaliserar den. Sturmark stal också idén Humanisterna från England och gjorde en svensk töntversion av det.
Att han ens fått medieutrymme för detta tilltag säger något om hur intellektuellt efterblivet Sverige är, men också något om hur den borgerliga pressen är andlighetens fiende i det att den onda daimonens Jupiter är krämarnas fiende och de tillber den stora kapacitetens eller förmögenhetens Jupiter att inte sänka deras lastade fraktskepp genom obehagliga doktriner som varnar för vad vårdvinster gör med människans humanitet eller vinstdrivna skolor kommer att skapa för monster till människor.
Ja, det STORA VÄLSTÅNDETS Jupiter är verkligen hatisk mot religion och sann etik, grundad i den eviga världsordningen. Som tjänarens och trälens tecken ska Jungfrun aldrig betros med stora summor pengar (Sturmark har slarvat bort riskkapital för bl.a. Björn Ulvaeus i någon värdelös teknisk "innovation" - notera återigen bristen på sann kreativitet i den förres månkarta). För en träl blir således Jupiters stora rikedomar en förbannelse enligt indisk astrologi, planeten blir en "verksam illgörare".
Och likväl anser Sturmark att detta är hans gud och högsta goda: en ond Jupiter i äganderättsorienterade Oxen i nionde templet för Guden och den universella dharman (hela världens norm)! Här är alltså den kontext som Sturmarks SINNE (Månen) är medveten om. Det är svårt att tänka sig en simplare typ än en som tror frihet ligger i materiell expansion av förmögenhet! Missa inte den (numera bortglömda) judiska astrologins specialare: Satans stjärna söker korrumpera Jupiter - som om det inte räckte med att den var en illgörare för den detaljfixerade trälen Jungfrun till att börja med!
Sturmarks Sol i härskarläge Lejonet med den spännande oppositionen till Saturnus i härskarläge i Vattumannen (jfr översta bilden) blir här helt akterseglad av att sinnelaget involverar sig så i en bisarr form av religiositet. Jupiter i 9e tecknar förvisso en tydlig orientering mot sinnelagets religiösa eller filosofiska böjelse - men en alltigenom negativ, korrumperad och ultramaterialistisk typ av "tro"!
Faktum är att den naturliga zodiakens goda axel för sann individualitet och genuin skapandekraft och det kosmos som uppstår runt en sådan här genuin kärna) helt förkastas i Sturmarks månkarta och istället förvandlas till den goda konungens "onda kusin från landet". Den möjligen bästa axeln i hela astrologin antar hos Sturmark skepnaden av olycksbringare och fiender!
Mer behöver egentligen inte sägas, Månen i Jungfrun väljer vad den tror är säkra vinster genom att anamma en okreativ saturnisk copycat-mentalitet (enligt den goda lyckans hus) och tvingas därför blockera sig mot Solen i Lejonet och betrakta själens (Solens) sanna kreativitet som en ond och förlustbringande tendens, samtidigt som den plottriga Mån-Jungfrun just i detta fall både är utgångspunkt för horoskopet och solipsistiskt blir sin egen "goda daimon" - sin inspirerande högre idealitet.
Sturmark upplever således att hans entreprenörskap är ett gott ideal, trots den horpojksaktiga plagiarism som Mars/Venus i Kräftan i 11e tecknar, han är alltid två på bollen i allt och likt Kräftan (det fundamentala måntecknet) någon som återspeglar Solens direkta givar. Men eftersom han ratar sin egen inre själ, vem är det han som pragmatiker plagierar och söker slå mynt av för egen del? Jag har redan givit två exempel. Ett tredje skulle kunna vara den ytterligt pinsamma period när Sturmark poserade som "renässansmänniska" och lät ett tv-team föreviga honom vid en flygel och med stearinljus i bild för stämningens skull. Här ser man hur förödande bristen på kontakt med den egna identiteten (Solen) kan vara och hur det materiella Jordtecknet Jungfrun skapar falskheter som att "kläderna gör mannen". (Uppenbarligen förmår inte det helt egna horoskopet baserat på födelsetid helt återupprätta den solära styrka, som enligt månkartan är helt utslagen.)
Men att den goda daimonens 11e hus inte nödvändigtvis är ett sant ideal, det kan omständigheterna kring det 9e huset vittna om - som de tydligt gör i detta fall. Sturmark är en ömklig själ som gör sig bästa för att skapa en identitet (Sol) som han i själva verket bekrigar eftersom han inte tror att människan har någon själ och absolut inte att "new age-hokuspokus" som astrologin kan berätta något av värde. Läsaren får själv bedöma om inte den gamla sideriska zodiaken och den indiska metoden att bryta ut månen och använda som ascendent för en specifik sinnelagsstudie, kan ge nästan skrämmande tydliga besked!
Jag har ofta nämnt själva månplaceringen hos massmördaren Anders Breivik som exempel på psykplanetens betydelse. Hos Sturmark är visserligen Månen inte alls lika tungt aspekterad som den fanatiska norrmannen, men att den här kartans enda verkligt viktiga planet, i avsaknad av riktiga planeter i hörnhusen, är den verksamma illgöraren Jupiter i "den universella pliktens" nionde hus. Sturmark INBILLAR sig i sitt sinne att han är "kallad" att tjäna vetenskaplighetens och "upplysningens" sak, men det är Djävulen som lurat honom! Sällan har man väl sett den onda korrumperaren Algol så tydlig i sin effekt.
**********
Not. En del av den här texten har repriserat tidigare kommentarer, men det syns angeläget eftersom bloggformatet inte alls fungerar som strukturellt skelett och det är svårt att hitta tillbaka till tidigare tankar eller inlägg. Etiketterna fungerar heller inte när volymen passerat en viss gräns. Senast jag försökte räkna bloggens storlek kraschade webbläsaren efter 5000 formaterade A4-sidor och jag uppskattar att den nu är mer än tre gånger så stor som då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar