Sextio historiker av skilda typer hittade i en horoskopsamling med knappa 9000 kartor. Gruppen är för liten för att kunna bedöma eventuella statistiskt signifikanta avvikelser från genomsnittet, 5 stycken historiker per soltecken.
Men om man räknar in även beteckningarna för Fader Tid (Kronos/Saturnus) och Världssjälen (Jupiter), då har vi genast 180 datapunkter. Fortfarande inte en stabil grupp men åtminstone värt att se på. Finns något sådant som ett historikerns zodiaktecken?
Man skulle kunna hävda att Saturnus ensam är historieämnets signifikator och jag gjorde det tyvärr själv häromdagen! Nybörjartänkandet handlar alltid om att identifiera ensamma "syndabockar" eller "hjältar", aldrig att söka förstå mer komplexa sammanhang. Det gör kursböcker i astrologin till rena studier i tabellmentalitet. Det är min upplevelse att många människor är nöjda med datat som sådant, de större världarna antyds när datat själv tillåts bilda mönster faller helt utanför synfältet. Det är därför vi får så farliga och skadliga politiker som Fredrik Reinfeldt en gång var.
Astrologens upptäckter kommer tvärtom genom offret av enskilda data på den totala Sammanvägningens altare , att i slutändan glömma allt vad Oxen eller Merkurius eller månnoderna heter. Det är en levande bild, en känsla för "vad det handlar om", som man söker och i det sökande är heliga kor anatema.
Ja, förutom i ett sånt här test där det just handlar om grundforskning. Det finns säkert någon åsikt om vilket som är historikerns eller historieämnets eget zodiaktecken "där ute". Före det här testet var min gissning den låga versionen av Saturnus - den som kommer till uttryck genom Stenbocken och Jord-elementet. Jag föreställde mig att historikern är en torr och systematisk typ - som vilken exakt vetenskapsman som helst. Jord-elementet denoterar dessutom hårda fakta, tingens skelett eller underliggande organisation.
Men den här ministudien - knappt värd att kallas "pilotstudie" - pekar på en helt annan aspekt av historieämnet:
SO
|
JU
|
SA
|
tot
|
|
Ari
|
6
|
3
|
5
|
14
|
Tau
|
4
|
5
|
7
|
16
|
Gem
|
7
|
6
|
7
|
20
|
Can
|
2
|
5
|
5
|
12
|
Leo
|
5
|
5
|
4
|
14
|
Vir
|
6
|
8
|
4
|
18
|
Lib
|
3
|
5
|
4
|
12
|
Sco
|
3
|
3
|
7
|
13
|
Sag
|
8
|
5
|
4
|
17
|
Cap
|
1
|
7
|
3
|
11
|
Aqu
|
8
|
1
|
2
|
11
|
Pis
|
7
|
7
|
8
|
22
|
Den högra kolumnen för totalen är den enda av intresse. De övriga visar i princip bara hur vilt en otillräcklig datamängd svänger. Om medelvärdet är 5 innebär spannet 1-8 att slumpvariationerna närmar sig rent kaos vid så här små grupper. Bottennoteringen avviker med 80% från förväntade genomsnittet och vid 100% råder den totala meningslösheten (slumpen, kaos). Det är naturligtvis möjligt att ett jättelikt test alltjämt skulle ge vid handen att t.ex. dödens Saturnus i dödens Skorpionen har en viss böjelse för "historia som döda fakta", men det kan vi inte säga i detta skede.
Till Solen adderade jag Jupiter och Saturnus med en viss baktanke. Dels för att de inre planeterna (Merkurius och Venus) alltid följer nära soltecknet och i snedbelastar fynden. Men framför allt för att de två yttre planeterna alltid definierats som de "stora ödespenslarna". Båda dyker upp som härskare över zodiaktecknen först när cirkeln når den tredje akten, den universella nivån.
Vid närmare eftertanke insåg jag också att Saturnus inte alls kan kallas historieskrivningens planet med mindre man är en sjukligt torr siffernisse som inte alls har intresse av historien som sådan utan bara dess REDUKTION till en tidslinje med årtal och små nätta etiketter som markerar var krig och revolutioner inträffat.
Men den som är intresserad av HELA historieämnet och inte bara en torftig dekokt är naturligtvis Jupiter - Världssjälen själv. I sin expansion - likt den moderna forskarmyten om universums expansion - uppfyller Jupiter och verkliggör och framför allt upplever tidens slingrande flod som ett samtidigt skeende där alla noder är relaterade till varandra.
Historikern är diakron i sitt synsätt och drivkraften är ytterst att transcendera tunnelseendet som kommer av rörelsen med Tidens mörka flod där helvetet kan vara att inte kunna få upp huvudet över ytan och förstå sin samtids tidsanda - dessa ständiga perversioner och förryckta åsikter som särskilt Satans hantlangare, medierna förgiftar medborgarna med. Istället för aktualiteter borde det goda samhället serva medborgarna i deras filosofiska tillväxt. Då skulle vi få en smart befolkning som pladdrar mindre och tänker mer. Kapitalismen skulle knäcka ihop direkt eftersom dess produkter bara syftar till pseudotillfredsställelse.
Se i högra kolumnen hur bloggarens gissning på Saturnus som historikerns planet kommer svårt på skam. Båda de saturniska tecknen Stenbocken och Vattumannen får bottennoteringen 11 datapunkter medan zodiakens final - Fiskarna - är jupiterisk och kammar hem det dubbla, 22 datapunkter!
Och Jupiter i härskarläge i dess negativa polariserade tecken Fiskarna är inget annat än astrologins beskrivning av Världssjälen, anima mundi! Det är således Världssjälen som fyller och utrannsakar sig själv genom historikerns arbete.
När alt är uppfyllt dör denna världen och det som då kickar in är Döden eller Saturnus. Att planeten har en synonym i grekernas Kronos påminner bara om att tid som sådan är människans eviga fiende. Tiden rinner genom våra fingrar som sanden i timglaset. Om den arttypiska historikern som det här minitestet antyder istället är en "jupiterian" innebär det två perspektiv (det är Jupiter som alltid introducerar bifurkationer). Dels att det är Jupiter som Eterns eller Akashas signifikator som studerar alla de händelser och tankar och känslor som finns lagrade i dess eget - Världssjälens - inre. Och dels att Jupiter i dess externa aspekt respresenterar själva processen med att uppfylla tid och rum och i denna process "skriva i Etern, i sig själv".
Historikern simulerar i miniatyr den väldiga Världssjälens arbete på sin egen frälsning...från sig själv! (Bloggen har tidigare pekat på att Jupiters "uppfyllelse" når Saturnus och Gränsen och sedan vidtar Jupiter i dess aspekt av ickemanifesterad Eter.) Det är därför ett väl utfört forskningsarbete ofta lämnar upptäckaren tämligen indifferent till sitt genombrott. Själva färden var sin egen lön.
Nu når vi den melankoli som Saturnus för med sig för den som nått Gränsen och är redo att "gå bortom bergen", här ser människan med perfekt klarhet den avskalade och nakna organisationen bakom den utlevda Världssjäl som via Vatten-Jupiter också representerar Livet - evigt som sådant men sorgligt om man ser till de enskilda varelse som måste födas och dö för att hålla Själen som helhet vid evigt liv. Vandaren är anden och den är nu klar att pröva ett annat universum och tids nog - om tiden är ett ingångsvärde - uppfylla och fullt ut förstå även detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar