Till nya besökare, en kunskapsteoretisk länk:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

ESTETIK:
Blogger/Google har förstört mängder av horoskop genom att omskapa usla miniatyrer av bilder i GIF-format. Klicka för att se de skarpa originalen. Ser också dessa galna ut, högerklicka och välj "se bilden" .

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
"The soul is sold not to the devil for money, but to money itself when it becomes the measure of worth rather than the affirmation of value." /James Hillman - Alchemical Psychology (2010, s.143)

Västerlandets store logiker & mystiker Platon
ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)



fredag 1 juli 2016

Fåfängans fyverkeri

Tillägg den 2 juli. Till det här tydligen delade och vällästa inlägget har jag idag skrivit en fördjupning i frågan om vad själsminnen egentligen är i ännu ett inlägg som famnar mycket och tar sin början i en analys av den brittiske högerpolitikern Boris Johnson.

Elisabetanska Burghley House i Lincolnshire

"Fåfängans fyrverkeri" - inläggets rubrik kom till mig som en ingivelse utifrån den inte alltför djuplodande tanken att illustrera en kuriös serie bilder och associationer som alla illustrerade den sjuttonde greven av Oxfords fåfänga - en historisk gestalt som beskrivits tidigare på bloggen

Men svenska Wikipedia fördjupade och härleder begreppet till Italien och sent 1400-tal, där man i en ritual brände föremål som representerade synd. Den djupare innebörden kommer att ge sig för den som läser vidare. För den som läst om Oxfords kärlek till Italien blir det förstås en lustig koincidens att t.o.m. den FÖRSTA TANKE om rubriksättning som gav sig återkopplar till inlägget. Kan det vara så att det sinne som ruvande på en ARKETYP får tillgång till dess många snåriga anknytningar till sinnevärlden? I det här fallet är det alltså den avdöde greven som återgått till den noetiska arketypvärlden där hans levande minne lever i högönsklig välmåga.

*****

Bloggaren införskaffade nyligen en obskyr, begagnad grammofonskiva från England men vars usla skicka tonades ner så till den grad i annonsen att ett irriterat meningsutbyte utbröt med säljaren. Efter några timmar kom medgivandet att föremålet var övergraderat, men först efter att jag skickat bilder som visade att jag nyligen köpt samma skiva i betydligt bättre skick och för en tredjedel av summan (vi talar småpengar här). Bloggaren är kräsen och hade funnit även detta första exemplar för sjaskigt för att passa i hans lilla samling av ovanliga och därtill välskötta grammofonskivor och hade därför gått en runda till på nätet för att hitta ett i bättre skick.

Den andra kopian skeppas tillbaka och på frågan om vilken av de två olika adresser säljaren svängde sig med, svarade han etnocentriskt att han knappast längre var i London utan i huvudsak i Lincolnshire, trots att det senare platsnamnet inte nämndes i någon av adresserna. Jag konsulterade nätet för att bekräfta att hans ena adress, staden Stamford, låg i Lincolnshire.

Visst var det så, men på Wikipedias lilla blänkare på Google fångade genast något annat ögat. Stamford ligger bara ett stenkast från en historisk byggnad vid namn Burghley House. "Inte den Burghley?", flög frågan genom mitt huvud. Jo då, detta är det lantställe Lord Burghley, drottning Elisabets motsvarighet till praktfjanten Anders Borg lät uppföra åt sig och vilket ställe, lär jag mig, övertog namnet från ett tidigare Burghley House som låg längs den elisabetanska överklassens favoritgata, the Strand i London.

Nu hettar det till i bloggarens kuriösa drömförbindelse med greven av Oxford igen, eftersom denne blev faderslös vid tolv och blev statens skyddsling ("ward of State") och flyttade in hos Lord Burghley som i praktiken blev något av en styvfar (som Oxford sedermera skulle få avsevärda problem med). Av alla orter i England lyckas den bedräglige skivhandlaren kombinera de två platser som den bedräglige Lord Burghley en gång bodde på!

Plötsligt insåg jag att min enorma vurm för Sherlock Holmes vid tio års ålder redan introducerat mig för the Strand. Det var namnet tidskriften som publicerade berättelserna om mästerdetektiven som följetonger. Jag hade redan vagt gjort kopplingen i mina forskningar kring greven av Oxford men dömt ut den som insubstantiell ifråga om ämnet (den komplexa relationen mellan en nattdröm som lätt kunde identifieras som en historisk person och vissa tematiska paralleller med det egna livet). Men nu återvände min första och enda litterära kärlek (slutade läsa fiktion runt tolv) med full kraft. Dags för lite detektivarbete i Holmes anda! Hade det misslyckade inköpet av en sällsynt skiva lett mitt på spåren till någon ny pusselbit i Oxfords livsöde? 

Greven av Oxford var sannerligen köpglad, och högsta kvalitet på allt skulle det vara. Bloggaren förstår hur han upplevde världen, som allt eller inget. När han återvänder från sin årslånga resa genom Italien som har uppskattats ha kostat honom sex miljoner kronor, råkade han dock ut för pirater och blev bestulen på en ansenlig mängd förfinade objekt han köpt upp sig på under tiden i utlandet. Turister betedde sig då som nu, och bara samhällsklassen bestämmer om de kommer hem med resväskorna överfulla av krimskrams eller praktföremål. Ja nu, när även den drogade medelklassen utan att märka det reducerats till underklass får man nöja sig med att ta gratis selfies framför historiska byggnader på sina resor... Som ett desperat försök att bevisa att man faktiskt fanns och gjorde något under sitt liv.

När jag läser på Wikipedia om det första Burghley House i London, som först hette Exeter House och sedan Cecil House (William Cecil före adlandet till Lord Burghley), tappar jag uppmärksamheten pga. en bild på en adelsman betitlad Lord Bedford, som kronan 1552 skänkte trädgården Covent Garden till - ett stort område som gränsade till Cecil House. Jag har hört "Covent Garden" nämnas åtskilliga gånger i mitt liv, man minns inte när eller var. Till saken hörde att både mor och far drogs magnetiskt till England som unga, mor t.o.m. studerade konst där en tid, och båda älskade trädgårdar. Det kan mycket väl ha varit så att jag plockat upp det familjära parknamnet i barndomshemmet...

Inte nog med att jag satt med rysningar och gåshud som 12-åring över en konsert på svensk tv med elisabetanskt inspirerade folkmusikgruppen Amazing Blondel och vars öppningslåt på debutalbumet - en av mina absoluta favoritlåtar i alla kategorier - innehåller raden "I was born in Lincoln", som liten pojke var en av mina mest älskade leksaker en lastbil som hette Bedford. Jag tror jag som barn hade två olika Bedford-bilar, en skåpbil med som såg ut som 1940-tal och en som kändes modern som det 60-tal bloggaren växte upp i. 

Att surfa runt och leta legendariska leksaksbilar av märkena Dinky Toys och Corgy Toys blev en lustig regressionsupplevelse av barndomen. På vägen kände jag igen en polisbil som jag minns hur olycklig jag var när jag hade sönder lampan på taket! Den måste jag ha haft när jag var fyra eller fem år gammal. Så här tidiga minnen har jag bara sparat några få av, men så dök minnet upp via bilden på denna Commer, ett av många glömda små engelska bilmärken...


Och så hittar jag lastbilen Bedford som jag minns hur viktigt själva namnet på bilen var. Runt fyra var jag besatt av att memorera alla bilmärken jag såg på gatan och jag hade vissa favoriter, namn jag tyckte extra mycket om... Jag var inte läskunnig än men jag tittade länge och väl på ordbilderna och säkert hade jag - extremt frågvis och nyfiken som litet barn - frågat mor vad som stod på leksakens undersida och mor ljudat bilnamnet för mig: B E D F O R D.  

Jag minns hur jag kunde sitta länge och väl och begrunda texterna under dessa leksaksbilar. Och nästan varenda leksaksbil vid den här tiden kom England...

Gammal Bedford från tillverkaren Dinky Toys -
åtminstone en generation före bloggaren


Återseende av barndomens älskade Bedford lastbil


Att dessa platser och föremål pekar rakt mot den 17e greven av Oxford, kan säkert läsaren gissa sig till. Men för tydlighets skull ska jag lägga till några fakta så att pusselbitarnas samhörighet kanske blir tydligare.

Enligt Wikipedia flyttar drottningens blivande skattmästare William Cecil till sitt Londonhus 1560, två år innan den unge greven av Oxford blir faderlös och placeras hos Cecil i just detta första Burghley House. Cecil föddes, inte som Amazing Blondel sjöng i Lincoln utan i Lincolnshire (staden ligger förstås i grevskapet) och gick från rollen som statssekreterare till skattmästare 1572, när Edward de Vere var 21 eller 22 år gammal. Han skulle några år senare ge sig ut på sin extremt slösaktiga Italienresa.

Från åren som följde på grevens uppväxt i Burghley House och föregick Italienresan finns bevarad en skäligen ansträngd korrespondens mellan den unge greven och hans styvfar. Man märker hur Cecil som kronans representant och grevens (f.d.?) förmyndare söker styra ungtuppens ekonomiska förehavanden. Brevväxlingen påminner remarkabelt om bloggarens egen vägran som barn att acceptera sin far, och breven i hans ungdom från fadern (som då bodde i annat land - "det är något ruttet i staten Danmark") avslöjade dennes soltecken Oxen. 

Faderns brev var helt trogna hans natur och fullständigt fixerade vid pengar och ägande. Han hade skarpa åsikter om sonens attityd till pengar. Jag var fullständigt ointresserad av dem, raka motsatsen till min far! Någon kanske i parallellen ser föga mer än ett allmängiltigt drama, sparsam förälder förebrår ung och slösaktig ungdom. Och så kan det vara om man snittar ut bara denna del av mönstret och avstår för de övriga pusselbitarna. Men hur många i Sverige satt i sin barndom förhäxade av namnet Bedford på sin älsklingsleksak och med föräldrar som båda rest i England i ungdomen och där den ene (fadern) registrerade ett nytt efternamn direkt efter hemkomsten från England. 

Jag har kollat upp med patentverket det var 1955 som farsgubben "tog patent" på bloggarens efternamn. Hur mycket tidigare liv och gåtfull karma är inte detta, att återvända från England efter en svensk ungdomskärlek som han inte lyckades vinna tillbaka och sedan abrupt byta sitt eget efternamn? Och hur han kom på namnet Aldenryd förklarade han aldrig. Jag har dock konstaterat att det är gammalengelska "alden" (som i ålderman) i kombination med ryd (röjd med obrukad skogsmark) så att den med leken i sinnet kan läsa en berättelse som spänner över två språk: den sedan gammalt förberedda marken - förberedd för kultur eller odling. Far var en enkel man med en av Sveriges troligen sista drängar till far. Pampen Göran Perssons och de besuttna landägarnas Södermanland kan vara en av de platser där ondskan i Sverige är som störst! Under forskningarna som följde drömmen om Oxford, noterade jag också att två av Londons flera stadsportar vid den tiden hette Aldgate respektive Aldengate. Den ena vette direkt ut mot en större trädgård (dock inte Covent Garden).

Redan runt nio-tio och med en logik som sent omsider kickat in, hade bloggaren genomskådat faderns många ogenomtänkta rationaliseringar men kunde med barnets begränsade palett själv bara rationalisera förhållandet som att det skett ett "misstag"det måste vara fadern som i själva verket var hans barn! Idag vet jag ganska säkert (så långt man vågar tillskriva drömmar och intuitioner en faktastatus) att det förhöll sig så. Men platsen var Tyskland och tiden ett århundrade före den brittiske greven levnad... Dessutom var det här livets far bloggarens dotter på 1400-talet! 

Det faktum att det här livets far skaffade fyra barn (och ett femte utomäktenskapligt) vilka han alla gav förnamn som började på bokstaven s var alltid en källa i förundran i yngre år. Vem reducerar sin egen avkomma till ett lustigt koncept att föra på tal som underhållning för gästerna. "Tre ess smakar som smör" skämtade far när barnen var tre. När det fjärde och det hemliga femte föddes nästan samtidigt fick husets gäster höra: "fyra ess i leken, nu fattas bara jokern". (Det skulle dröja många år ytterligare innan fars samvete blev för tungt för honom och han avslöjade att det existerade en joker... i Danmark, landet där Shakespeare placerar ett far och son-drama i Hamlet). 

I samband med nätforskningen kring den vakna hörselingivelsen 2006 med "Albrecht" och det uppenbara årtalet "1465" (som visade sig motsvara bayerske hertig Albrechts tronbestigande som ensam härskare över Bayern), häpnade jag över hur hertigen fött fyra döttrar som han alla döpte till förnamn som började på bokstaven s. I linje med den här bloggarens judiska böjelser och intresse för det till del asketiska esséersamfundet (Dödahavsrullarna) var två av namnen t.o.m. judiska och ett, Sibylla, syftade på spådomskonster, ett ämne som via astrologi eller andra metoder, ligger den här bloggaren varmt om hjärtat. Jag kom fram till att den nuvarande fadern måste ha varit en av flickorna, som så tagit vid sig av den här bloggarens okänsliga konceptualism i ett tidigare liv (att reducera avkomman till en ordlek) att bloggaren nu själv fick tillbaka för gammal ost. Jag skrev nyligen ett inlägg som studsade mot en tidningsrecension av Shakespearepjäsen Lika för lika och även här ledde intuitionen rätt, den engelska orden "tit for tat" visade sig finnas i Shakespeares vokabulär.

Det sägs att själen bär med sig sina intressen och talanger från liv till liv, även om den inte utvecklar några direkta repriser. "Been there, done that" - den som varit kung är mätt på den erfarenheten. Dock finns det andra själar som fastar i olika låga typer av tripper, och sexual- eller alkoholmissbruk, för att nämna två exempel, är grundlagda under ett eller kanske flera tidigare liv... 

Enligt ockulta traditioner (och vittnesbörd från hypnosregressioner) färdas själar i grupper och turas om i olika roller. I ena livet förälder, i nästa avkomman och i ett tredje någon mer distanserad arbetskollega... Därav så många människor som tjuter om incester och kladdande. Det är själen som rör till det och blandar avlägsna minnen med nuet, för säkert har dottern i något liv haft sin nuvarande far som älskare eller äkta man! KARMA är en ofattbart invecklad trasselsudd.

En annan sak som bör uttydas är att Oxfords uppväxt i Burghley House vette mot Covent Garden av vilken Cecil köpt en del mark för att utvidga trädgården. Det här gör grevens svärmande för grönska så mycket mer begriplig, särskilt om man använder den här bloggens horoskop som visar att Oxens tecken ligger i Veres 12e hus för exil. Kronan stal hans rättmätiga arvedel som innefattade åtminstone tjugo gods och herresäten - och Cecil - styvfar och skattmästare - pytsade motvilligt ut lite i taget åt ädlingen (av betydligt högre "pedigree" än Cecil själv trots att han senare köpte sig en adelstitel och skaffade sitt ett flott "country house" - eller rättare sagt slott - se bilden ovantill).

Under snokandet på nätet har jag hittat ekonomisk dokumentation som visade hur Oxford var högst involverad i köp och försäljning av mark vilket också innefattade en större park. Hade han inte blivit präglad under sina första tolv år i slottet Hedingham, så kan han inte ha undgått styvfaderns åmanden för att komma upp sig än mer i samhället. Det pågick i många år en brittisk tv-serie som jag aldrig sett men väl läst om. Property Ladder kallas den och titeln säger allt om den otäcka brittiska snobbism som kanhända också är universell. Underklassen vill alltid klättra uppåt och överklassen söker alltid avgränsa sig för att behålla sina privilegier...  

Jag kan berätta att bloggaren vid tolv-tretton - ungefär då Oxford blev faderlös - börjat skämmas akut över sin egen far som på ytterligare en ny gatuadress inledde ett tomtgränsbråk som i princip handlade om att han ville expandera sin egen patetiska gräsmatta ett par meter ytterligare. Ett evigt och universellt tema, kanske någon invänder. Och ja, jag håller med, man samma bråk som Oxford utkämpat med sin styvfar för att få tillbaka mark som kronan bestulit honom på vid faderns bortgång... Både Venus och Jupiter i Oxen för mark och tillgångar hamnar i 12e exil- och förlusthuset enligt den här bloggens horoskop för Edward de Vere.

Men så i uppenbarelsens tider - triggad av en snobbig brittisk skivhandlare som tar överpriser för skräp och gör ett nummer att han förfogar över två adresser, en i London och en inte långt från The Burghley House - får så bloggaren orden "fåfängans fyrverkerier" i huvudet, som han bara minns som någon tråkig film med Bruce Willis (vars kändisskap är helt obegripligt - mannen har inte en anstymmelse till anlag för de åtskilliga så kallade kriminalkomedier han spelat i, gjorde en passabel insats som nedslagen barnpsykolog i Sjätte sinnet, men excellerar naturligtvis som adrenalinstinn tuffing i Die Hard-filmerna som är lägsta sortens underhållning för de massor av unga grabbar världen dömt att tillbringa sina liv i underklassen). 

"Uppenbarelsen" består naturligtvis i den underfundiga historiska bakgrunden till "fåfängans fyrverkeri" som i princip säger bloggaren att tiden har kommit att "bränna föremålen på bål" (fyrverkeriet) som uttrycker skuld eller synd. I en tid när Englands folk tackar nej till det kapitalistiska och onödiga handelsprojektet som bara smörjer hjulen för de rika, kanske bloggaren borde föregå med ett personligt gott exempel och sluta låta flygfrakta in småprylar... Bränn på bål och gör upp med "samlaren" som är så elitistisk och har sådan känsla för det yppersta att detta inte är en "talang" som kommit över en natt. Han måste ha varit inköpare i ett tidigare liv, vilket också stämmer. I flera drömmar har jag sett miljöer och identifierat bekanta från detta liv och detta tidigare liv tillhörde den marockanska staden Fez ledande handelsman, personligen engagerad i allt exotiskt från Östern som han kunde sälja vidare till de dumma slottsägarna i Europa med god förtjänst! Som läsaren hör var en gång denna bloggare EXAKT den syndare som han nu älskar att häckla på bloggen!

Vissa köper skräp som hugger dem i ryggen (iPhone, överhetens kontrollmaskineri) och är nöjda med att vara precis som alla andra. Den här bloggaren har sedan tidigaste år alltid gått sina egna vägar och odlat udda intressen - nästan som om han direkt leddes av sin själ med tillgång till dess rika historia. Och så är det förstås. Några blogginlägg har sökt bringa klarhet i frågan vad hinduerna menar med det femte horoskophuset som den goda karmans hus och i synnerhet vad det kan tänkas innebära att, likt bloggaren, ha själens indikator Solen i just detta hus. Hur kan man vara en sådan nolla i detta liv, om ominat äger någon giltighet? Varför är inte bloggaren åtminstone statsminister? :-) Svaret kanske återigen är, "been there, done that"... I detta liv fröjdar sig själen åt att enbart UTVÄRDERA fenomenen men utan att vilja kapitalisera på dem - till skillnad från den giriga marockan vars bagage han fått ta över att förvalta och göra något mer av... 

Tyvärr tycks den själsbefriade kvantitativa metoden inte vara det bästa verktyget för att få svar på astrologiska frågor och t.o.m. djupintervjuer med materialet gav bara två harvande inlägg, "Hur märkvärdig är egentligen Solen i den goda karmans tecken" (del 1 och del 2), vilka misslyckades nå ett så tydligt resultat som man kunde önska.

Engelskan kallar självpublicerade böcker, böcker som motsvarar underklassens besatthet av selfies, för "vanity press" - publikationer enbart ämnade för familj och nära vänner. Utifrån det engelska ordet för "fåfänga" konstruerade jag för min astrologi- och filosofibok The Zodiac Rules ett fiktivt och förtätat förlagsnamn: EPHEMERALD VANITY.


Nonsensnamn kan dels kan läsas som "fåfängans förgänglighet" (ephemeral) men också som rikedomarnas förgänglighet - här är det smaragden (emerald) som gestaltar den fisförnäma typen av rikedom, den som söker det udda och unika - smaragder. (Oxfords månadssten enligt den tropiska zodiak som användes i England under hans liv.) Eller i en annan tid obskyra, engelska grammofonskivor... 

Jag må vara den enda i Sverige som menar att det fiktiva förlagsnamnets förtätning är ytterligare ett, om än udda, vittnesbörd som talar för att det var greven av Oxford som inte bara finansierade två hela teatersällskap (tills hans styvfader Cecil fick rätt och greven ruinerade sig) utan även roade sig med att skriva pjäser under pseudonymen "Det Skälvande Spjutet" - Shake Spear!

Jag tror han tänkte på hur spjutet inte skakar - som när någon hottentott försöker skrämma bort den vite mannen från sitt land - utan som ett spjut skälver EFTER att ha genomborrat bytet! Fundera på det. 

Greven sade helt enkelt med illa dold stolthet (han var ju sol-Vädur!): "Jag är det träffsäkra spjutet", och koppla sedan detta till hans politiska kungapjäser som alla diskuterar frågan om gott ledarskap - precis som den här bloggen fast på en nivå som samtidigt är mer populistisk än någon Shakespeare-pjäs och samtidigt betydligt mer komplex eftersom här krävs djup förtrogenhet med astrologisk symbolik för att uppleva hur spjutet faktiskt skälver de gånger det träffar måltavlan.

För den som gått på den sentida myten och tror Shakespeare var världens bästa författare kan förstås fråga sig hur den karma som kvarlever från Edward de Vere kan ha snappats upp av den här obskyra bloggaren. Men att intelligensen varierar starkt från ett liv till ett annat är känt i ockulta traditioner om återfödelse. Och vem kan förvånas? Merkurius klassificeras i hinduisk astrologi som en essentiell Jord-planet - ett medgivande om att intellektet har en rent fysiologisk komponent. Hjärnskadade kroppar kommer helt enkelt inte att uttrycka sig som perfekta hjärnor. Minns bara Rain Man (Kim Peek) som i princip saknade sin högra hjärnhalva. Men memorera 97% av allt han läste (helst material av typen telefonbok) kunde han minsann, medan det var sämre ställt med förmågan att klä sig och ens föra kroppen framåt i normal gångstil.

PS. Detta udda inlägg publicerades 9.59. Ett horoskop för ögonblicket följer inom kort.


En så passande himmel för "karmabränning" som den italienarna i Florens ägnade sig åt f.o.m. 1400-talet! (Kände Oxford till den traditionen när han besökte Italien under nästa århundrade?) Storkorset i Mörkrets kvalitet och en Satansstjärna på topp som för tankarna till Överheten i historia och nutid - men notera hur Saturnus, till skillnad från t.ex. Svenskt Näringslivs horoskop, står i opposition till 10e makthuset och även söker kontrollera och förtydliga vari "kungavärdighetens" Regulus, som GRADEXAKT stiger i öster, skulle bestå. (Detta var inte planerat, men jag såg fenomenet just som jag ämnade trycka publicera-knappen.) 

Vill man göra det lätt för sig skulle man kunna notera de båda stjärnornas preeminent tydliga placeringar - en vid ascendenten och en nästan exakt med Månen - som en fråga: "Devil or angel" och överföra den frågeställningen på hela detta innehåll och dess implikationer! Den tanken började faktiskt föresväva mig redan efter några stycken, men startimpulsen var helt oskyldig - upptäckten av något på engelska landsbygden som kallades Burghley House...

Bloggaren inser också att det just nu är tre planeter som i transit passerar hans Måne i Tvillingen exakt på Tvillingascendenten, samtidigt som energikicken Mars är i samma tecken där den stod vid hans födelse. I detta horoskop för blogginlägget dock i tredje huset för intellektuell verksamhet, ett hus Mars passar så bra i så att hinduerna kallar Mars hussignifikator för detta område. Jag påminner mig det tidigare inlägget om Oxford som döptes till "vass penna en fjäder i hatten" och den vassa pennan är förstås det skälvande spjutet för den som ännu inte ser den tavla den här bloggen målar ett par penseldrag per år, det vill säga inte ens i styrfart...

*****

Tillägg


Kanske dags för omläsning av den mäktiga "Shakespeare By Another Name" av Mark Anderson? En grundlig genomgång av mängder av gamla dokument. Boken hade mig ovetandes utgivits i april 2005 - bara sju månader innan den märkligt tydliga nattdrömmen om Oxford. Var det "vågrörelse" i de högre atmosfärerna som av någon anledning läckte in i bloggarens psyke? Jag upptäckte boken 2008 i ett av de "Oxford-ryck" som intermittent drabbat mig alltsedan drömmen.

Kan det vara så att Oxfords ande är så mäktig att den spritt ut sig över drösvis av västerlänningar? Oxford-teorin är något stort i vida världen. Dock inte i avkroken Sverige där rut- och rotavdrag och köksrenoveringar är så mycket "kultur" folket mäktar...  

Men om man antar "kulturdiffusion" i andevärlden, hur då förklara parallellerna med det egna livet, nyckelord som BEDFORD och den egna ångesten i barndomen över de stora trädgårdsanläggningar (nej, säg snarare avsky!) som familjen prompt skulle besöka och flanera i? 

Är det kanske trots allt så att ett människoliv är så generiskt att den som söker alltid finner? Men det var inte jag som sökte, drömmen om Oxfords hat till drottning Elisabet vid hennes begravning pressade sig på mig under nattsömn. Uppenbarligen finns det mer mellan himmel och jord än som ryms i människornas filosoferanden...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar