Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


onsdag 31 maj 2017

Konstellationen Narcissus, Pluto och Proserpina


Hades och Persephone
(artist okänd men den här parodiska
romantiseringen hittades på Pinterest)

Under Stockholmspromenad längs Skeppsbron har jag sett hur kvarteren fått namn efter de romerska eller grekiska namnen för en hoper gamla grekiska gudar. Kombinationen av Castor och Pollux eller den av Diana och Bacchus behöver man inte vara klassicist för att förstå. Möjligen kan astrologin förtydliga logiken i den sistnämnda kombinationen. 

Diana var mångudinna och förknippad med jakt. Bacchus var essensen i fylleslagets brusiga excesser, det röda vinets gud. Månen representerar alla flytande vätskor, inte minst blodet. Kräftans tecken, där Månen har sitt enda härskarläge, tillhör passionens kvalitet i hinduismen och Månen som sådan täcker, beroende på teckenplacering ett spektrum, men som normalt uttrycker sinnet som skådeplats för allsköns föreställningar, ömsom upptas det av kyliga resonemang och ömsom av affekterade känslor.

Mångalenskapen och kvinnans blod- och fruktsamhetscykel går hand i hand med kvinnornas kult av vinets och frenesins gud Bacchus i det gamla Grekland. Från långt tillbaka minns jag en kvinna som åbäkade sig och uppvisade en hoper psykologiska störningar bl.a. diagnosen bipolaritet. Före medicineringen var det ett ständigt pratande om sin passion (och ångest!) till en förtärande och destruktiv svartsjuka. Vid något tillfälle förklarade hon - som läste en del - att hon var en backant och glödde fanatiskt med blicken som för att illustrera någon som var "helt utom sig" - i Bacchus och bärsärkens våld. 

Kvinnan hade typiskt nog Månen i Skorpionen, blodet och vätskorna i Mars våldsamma våld. Månen har "halshuggen" genom en tajt kombination med Draksvansen eller Ketu och i första huset därtill. Den här problematiska kombinationen disponerades sedan av en Mars i empatiska Fiskarna i lyckosamma femte, vilket likväl knappast är någon psykiskt stabiliserande position... Så lång den maniska aspekten, det depressiva inslaget i detta horoskop stod en tajt konjunktion mellan Solen och dess fiende den depressiva Saturnus för. 

Ett otroligt svårt födelseögonblick vars följder jag som arbetskamrat kom att lära mig lite om. Här figurerade den alkoholiserade ursprungliga pappan som dottern alltjämt avgudade - kanske pga. en våldsam och hatisk styvfar som inte accepterade henne, bonusungen. Bara i det galna Sverige uppstår dessa söndertrasade familjebildningar där obildat folk gifter sig, skiljer sig, byter partner och skapar en enda kaotisk röra eftersom de saknar både kultur och disciplin nog att forma sina liv. Kyrkans berättelse har sedan länge tappat makten över folks sinnen och nu är medborgarna sekulära och halvt förlista småbåtar på Marknadens vredgade hav. Slit och släng. De shoppar sexpartners i sina appar på samma sätt de shoppar kläder eller teknikprylar. Ett fallet folk.

Bloggens stående förslag är att Svenskt Näringsliv som genom svaga medborgare och ännu svagare politiker tillåtits skada landet bortom räddning, perfekt illustrerar den onda närighet som uppstår då Vattenelementet eller den Vegetativa Själen tillåts härja runt utan högre ledning från det gudomliga. Det är bara att förvänta sig att det sekulära Sverige skulle tappa kontrollen värre än alla andra västländer och tillåta rovdrift på sjuka och skolbarn! Inte ens kapitalistkramaren Cameron i England fann det svenska vansinnet vara en användbar modell när regeringen Reinfeldts driftiga meningsfränder sökte etablera samma helvetesskola där.

Det finns mycket att säga om den tragiska människa som verkligen gått på samtidens myt att biologin är hela eller ens den viktigaste berättelsen om henne.

Men vad om tripletten Narcissus, Pluto och Proserpina i rubriken? Kvarteren i Gamla stan är benämnda i den här ordningen, vänster till höger, om man rör sig in mot centrum (city). Hade jag stannat vid paret Pluto och Proserpina, hade frågan varit enkel. Jag har gång på gång återkommit till den grekiska förlagan med Hades och Persefone/Kore - den naiva jordbrukardottern som marken öppnar sig under och dödsrikets Hades störtar upp våldtar henne och tvingar henne att bli hans maka. Babyloniernas namn på Jungfrun (Kore = ung och orörd) var Plogfåran och att skära upp jungfrumark för att odla den hade säkert sexuella konnotationer även vid den tiden. Symbolerna stämmer lite för väl.

Kvarteren i södra delen har numren 71-73 och frågan är om jag "ser för mycket" som vill knyta Narcissus till det här miniatyrdramat mellan den unga nippertippan och dödsriket. Men Narcissus (71) och föregående Cadmus (70) har inga direkta kopplingar i mytologin, vad jag sett efter en liten sondering. 

Däremot påminner Narcissus en hel del om Jungfruns tecken, självtillräcklig och en smula näsan i vädret över sin skönhet och attraktionskraft. Nobbar såväl ynglingar (i den tidens homoperverterade Grekland) som trånande flickor. På frågan till ett orakel om det undersköna barnet Narcissus skulle få leva till hög ålder, fick föräldrarna svaret, "under förutsättning att han inte blir självmedveten". Som alla vet lurades Narcissus av dem han försmått att blicka ner i en vattenyta och fick där syn på sin spegelbild. Oraklets varning och en dödsdom! 

Det passar remarkabelt bra att flankera Dödsrikets herre med Narcissus - som blev självmedveten - och Persephone - vars omedvetenhet likväl attraherar Hades som forcerar sig på henne och i denna akt för henne från omedvetenhet till akut självmedvetenhet. Jag tror den som arrangerade kvartersnamnen måste ha haft en liknande association.


Myten om Narcissus återges av den romerska poeten Ovidius, en reinkarnationsförespråkare! Jag hittar Metamorfoserna i engelsk översättning hos University of Virginia:

http://ovid.lib.virginia.edu/trans/Metamorph.htm

Berättelsen om Narcissus på denna sida:

http://ovid.lib.virginia.edu/trans/Metamorph3.htm

Inga kommentarer: