De farligt oproblematiska borgarna

Ett inlägg skrivet den 19 och som passar att lägga ut efter en liten läsardiskussion om kroppsliga företräden. Det tål att påpekas att när det tidigare inläggets rubrik kallade aktrisen Eva Green "avvikare" handlade det inte om utseende utan om hennes avvikelse, i positiv mening, från den negativa hypotes om en viss astrologisk signatur jag formulerat utifrån onda män som Hjalmar Branting och Carl Bildt. Men ibland är korruptionens makter (Skorpionen) på hugget direkt och vill hellre tala om andra saker än huvudtesen. :-)

*****

När en recensent av klassisk musik i DN inleder med kompositören Richard Schumanns sågning av den judiska kompositören Meyerbeer, att hans musik "ledde till ondska" medan den likaledes judiska kompositören Mendelssohns musik förmedlade glädje, då är den inledningen så problematisk att jag bara häpnar över hur snabbt musikälskaren slinker förbi alla frågetecken och går vidare...

Det krävs bara en sökning på nätet och en träff för att få bekräftat att tyske Richard Schumann var en tvättäkta anti-semit, och att det enda skälet till att fullständigt mördade den ena men hyllade den andre berodde på att han och partnern Clara umgicks med Mendelssohn. Men det umgänget hade sina reservationer, enligt en bokrecension i New York Sun:

More problematically, the Schumann couple's overt anti-Semitism — Robert wrote to Clara about their mutual friend Mendelssohn: "Jews remain Jews … don't put yourself out too much" — is soft-pedaled by Mr. Worthen with the understatement, "Neither of them liked Jews much." 

Antisemiter som hatar Bonniers ser här hur lite etnicitet som bor i det Huset. Det är ett Mammons hus som vilket som helst i detta penningdyrkande land. Huset har inte ens koll på vad deras tidningar trycker ut! Hade judiskheten haft något inflytande, eller DN haft redaktörer som granskar alla manus, hade inte musikrecensionen publiceras i sitt nuvarande skick. Det påminner mig om det skämt till kulturchef som tidningen håller sig med, okunnig i det mesta och helt nöjd med att uttrycka åsikter istället för att ta sig tiden att snabbt informera sig i sakfrågan (AB)...

I en annan artikel finner jag att Mendelssohns (och hans systers) tidiga död fick paret Schumann på bättre tankar, den socialt fashionabla antisemitismen vägde lättare än förlusten av två liv (källa).

*****

Hursomhelst blev jag nyfiken på vad slags ondska som den något yngre Schumann tyckte sig höra i kompositören Meyerbeer och som möjligen också tecknas på hans födelsehimmel. Wikipedia nämner honom som den kanske största operakompositören på 1800-talet men jag hade aldrig hört hans namn tidigare, så tysken lyckades tydligen svärta ner hans namn så effektivt att det tyskdominerade Sverige helt vänt honom ryggen. (Jag har yrkesmässigt sysslat med grammofonskivor i alla möjliga genrer men aldrig sett Meyerbeers namn på någon klassisk skivinspelning, nyutgivningar av Mendelssohns musik kommer däremot ofta.)

Horoskopet innehåller inget nytt förutom den typiska storvulenheten som Lejonet och Skorpionen i samma karta kan ge, en form av uppblåst dramadrottning som passar operans uttryck perfekt. Sen ser man förstås den dubbelt fallna emotionen: Månen fallen i Skorpionen och därtill dess disponent Mars fallen i Kräftan. 

Sedan kan man förstås peka mot att de högre konsternas Venus ser besynnerligt undanskuffad ut i 12e huset för exil eller förluster i sinnelagshoroskopet och därtill angripen av formalistiska Saturnus i sitt fallna läge i Väduren (den position som gällde när antisemiten Hitler startade Andra världskriget och när västerlandets vidrigaste årtionde, 1980-talets egotrippade stekar och nyliberala teman rullades ut - skälet till att Väst nu kommer att gå under.)

Eftersom jag aldrig hört hans musik är det svårt att relatera kartan till hur han konstruerade sin musik...

Intressantare är den "geniale" Mendelssohns karta. Han dog bara 38 gammal av hjärnblödning, knappa halvåret efter att hans syster dött i samma (ärftliga) åkomma. Jag lämnade snabbt tanken på att lokalisera "glädjen" i hans musik när jag såg hur signifikant hans dödsdag interagerade med födelsedagen, så det här blir istället en snabb genomgång av transiterna hans sista dag i livet:

Han har en våldsam attack från Mars+Rahu till Solen medfödd (inre kretsen), och utifrån en osäker månascendent (29 Lejon vid lunchtid) skulle det placera den allmänna livsstyrkan (Solen) i 6e huset för olyckor och ohälsa. Solen står dessutom i Liemannens mest utpräglade tecken, Stenbocken som i kraft av ett fysiska Jordtecken relaterar till denna tidsbundna värld mer än vissa drömska tecken som tycks kunna flyta utanför vår ändliga värld...

Det är frestande att peta fram den natala Månen några timmar för en placering i Jungfrun för en harmoni med dödsdagens Måne. Men då tappar man bort samma dramadrottningsindikation mellan Lejon och Skorpion som också sågs hos Meyerbeer. Att natalt ha Döden hängande i hasorna, vilket resulterar av Saturnus i 270-vinkel till Mån-Lejonet rimmar väl med att det fanns en kronisk eller ärftlig tendens i barndomshemmet (Månen). Allt detta är förstås bara symboler som råkar stämma väldigt väl i det här fallet... 

Går man sedan till dödsdagen är det fascinerande att se hur Gränsdragaren, Döden, Saturnus har ställt sig, troligen, i opposition till Månen och därmed upprepar budskapet om begränsad tid från den natala placeringen, men också aspekterar sin egen natala startposition via 270-vinkeln. Detta är exakt vad mästerastrologen Charles Carter sade om transiter: tunga effekterna kan bara förväntas när T-positionen aspekterar N-positionen. 

Carter tycks inte ens ha föreställt sig, filosofiskt, att ett förflutet natalt läge skulle kunna kommunicera med det innevarande ögonblicket så att medfödda Saturnus så att säga ropar till Gränsdragaren här och nu att "det är dags". Men exakt så har transiterna fungerat i ett antal horoskop jag studerat. Första gången jag fick syn på den här omvända "mekanismen" var i Norgehoroskopet vid tiden för högerterroristen Anders Breiviks massmord på unga medmänskliga socialister på ön Utøya.

Mendelssohns dödsdag innehåller förstås även den rätt uppenbara attacken från Mars mot sitt natala läge och den transiten triggar förstås Mars/Rahus natala attack mot Solen (livskraften). Men samtidigt passar också Solen i försvagat ("fallet") läge genom Vågen och säger på samma sätt från "nuet" till "födelseögonblicket" att det är dags för Mars/Rahu att gå igång. 

Det är en rätt makalös serie samtidiga störningar som råder när kompositören tackar för sig och den här sträckan inom tiden. Det finns säkert mer att säga om relationen till N- och T-kartan men dessa var de dominanta dragen...

*****

Några ord om Robert Wagner som föranledde spaningen... Ett sorgligt horoskop där den klara kognitionens Eld smutsas på viktiga punkter genom Jord-Oxens urusla placering...

Av den frihetliga och öppna Skyttascendenten återstår inte mycket efter att vi befunnit härskaren Jupiter svårt smutsad i Väduren genom den passivt-aggressiva Mars-i-Oxen som också finns i Sverigehoroskopet och förklarar vårt uråldriga hat mot alla och annat som inte tillhör den egna jorden. Oxen är "förpsykologiskt" och i 1801 års nationalhoroskop tillhörde denna inskränkthet de styrande (Solen). I 1974 års nationalhoroskop har istället den här trångsyntheten övergått till månsidan eller folkmassan. Här kan man se hur attityder vandrar som förbannelser över långa tider så att det en gång härskarna signalerade till sist blir något som envar färgas av och uttrycker!

Robert Schumanns psyke i dramatiska Lejonet är också förgiftad och nu är det Solen från Sol/Mars-konjunktionen i fientlighetens onda 6e hus som saboterar hela det 9e huset för rent och gudomligt samvete. Människan saknar helt kontakt med den högre världen igenom vilken man uppfattar alla "arters och människoslags" ultimata samhörighet...

Hinduisk astrologi menar att det är ett gott ting att den Stora Illgöraren Saturnus undanröjs i 12e huset som har mycket lite att säga till om i världen, men här befinner sig Solen och Saturnus i en riktigt låg och självförvållad "implosion". I negativa tecken (förutom kanske paret Jungfrun/Fiskarna) leder inte oppositioner till den spänst och stridighet som utmanar och finner nya vägar. Inte för inte kallade jag den mörkaste av de negativa axlarna den sataniska, den som inte orkar tänka efter utan gärna stannar i banals känslomässiga attityder till allt. En utmärkt grogrund för antisemitism (om man inte själv står på den utsatta sidan, men då hittar den här axeln typiskt någon som har det ännu sämre att se ner på).

Den "nobla Elden"  skulle kunna ha reparerat det här horoskopet om det inte varit för att den påverkas så disharmoniskt från de illa placerade Solen och Mars. Dock tycks bekanta judiska familjen Mendelssohns två dödsfall inom bara kort tid ha givit paret Schumann en tankeställare, och det är intressant att makens förvärldsligade axel (Oxe/Skorpion) löper mellan olycks- och sjukdomshusen... Så ur denna flegmatiska jordsörja kanske ändå något litet attitydskifte trängde fram, och det ändrar förstås diskussionen om Eldtecknens nedsmutsning och stört, ytliga utblick...

******

När vi ändå är i tagen... Här är Richard Wagner, en annan tysk antisemit från den tyska operans storhetstid... AstroDatabank har en osäker C-rankad födelsetid men eftersom astrologerna inte tvistar om en tidig födelse utan bara hur tidigt, nöjer jag mig med en månascendent förvissad om att det är Stenbocken som gäller. 

Som synes upprepar sig rasisten Richard Wagners Mars-i-Jord och smutsar den här gången den Eldiga sfär där intellekts Merkurius bor. Också denna tysk är född i Jordtecknet Oxen. (Man kan minnas gamla svenska Bondepartiets nazi- och rasistsympatier och hur det måhända är närheten till BOSKAP och djur på lantgården som gör att man lätt lånar sig liknelser där det man ogillar nedklassas till djurens nivå...)

Med halshuggningens Ketu och aggressorn Mars knuten till psyket i hackordningens Stenbock, är rasism/antisemitism en definitiv tolkningsmöjlighet. Alla rasistindikationer kan förstås också betyda offer för diskriminering, men när aggressorns Mars står i första huset, då utövar man aggression mot någon eller något. Hos Trump mot mexikaner (trots att hans Mars-i-Lejonet tekniskt är en "verksam välgörare") men hos Fredrik Reinfeldt med lite afrikanskt blod i sig, var rasism förstås en omöjlighet. Han hatade och pennaliserade istället via politiken sjuka och arbetslösa. 

Jag har kallat Stenbocken zodiakens dolda rasist eftersom den likt Carl von Linné försöker skapa en hackordning av sjunkande värde (mineralen är minst värd i den gamla världsbild Linné dock tillhörde). 

Stenbocken ser sig själv som universums härskare, och har under sig trälarna och tjänstehjonen - Jungfrun. Längst ner i hackordningen kommer arbetsdjuren - Oxen. Jordelementet handlar om att bygga sig ett imperium av stoff så ur Stenbockens perspektiv kommer föreställningar om "mer" eller "mindre" in, även om det är föregående Jordtecken Jungfrun älskar att mäta skillnaderna. Dessa "mätvärden" existerar inte i den andliga världen, men Jordelementet är andlighetens motsats, det är Djävulens barn som måste mäta för att veta sin plats i hierarkin. Den som köpt Djävulen har förlorat sin plats i Himmelen, åtminstone i det temporala...
 
Det är intressant att det är folk i Jordelementet, det som var minst värt i antiken, som verkar mest angelägna om att upprätthålla olika taxonomier eller hackordningar... Jungfrun är extrem i det här avseendet, men det kan bero på att Jordelementet här kombineras med den rastlösa logikens Merkurius. Tecknet MÅSTE för sitt välmående ha två korgar framför sig och sortera de fina äpplena i den ena och de fulare i den andra. (Folk i matvarubutiken ratar äpplen som inte har fin form, heter det.) Men vem har bestämt detta? Jo, Formgivaren Stenbocken (Saturnus).

En sprätt

Musikalitet och ev. poetiska böjelser syns i Wagners Sol/Venus-konjunktion men Venus effeminerar män och kompositören verkar ha varit något av en sprätt eller klädsnobb att döma av bilder på den gamla mannen. Så typiskt för dem som fångats i Jordelementet att lägga allt krut på den yttre presentationen...