Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


onsdag 23 augusti 2017

Kim Walls sista färd




Bloggen knöt för länge sedan det ålderdomliga talesättet "frågans utgång" till horoskopets 4e hus, även om astrologin är fylld av paradoxer, fjärde sektorn är ju också hemmets och trygghetens hus. Jag förmodar att Månen som den fjärde hussignifikatorn (bhava karaka) med dess eget talesätt "från vaggan till graven" kan förklara att också detta hus har med döden att göra, liksom de två andra vattniga husen åtta och tolv. 

Månen råder över vattnen (inte minst tidvattnen) men jag menar att västastrologer har fått det om bakfoten om de placerar oceanen under Fiskarna. Visserligen är Fiskarnas härskare Jupiter ett tecken på väldighet, men när såg någon månen skapa häftiga tidvattenhävningar i någon liten insjö eller vad nu Kräftan i så fall skulle symbolisera. Fiskarnas sattviska eller medvetna, levande vatten är istället ett fritt flödande vatten i kontrast till Skorpionens bakvatten, stillastående eller skämt vatten där allsköns osnyggheter frodas. 

Det är emellan stillastående vatten och det fritt flödande man ser att Kräftan representerar agiterat vatten, tidvatten som häver sig i dyningar - Kräftan tillhör ju Passionens kvalitet. Hinduerna har allt helt klart för sig, västerlänningarna är helt ute och cyklar och då inte bara när det gäller sin gradvis allt mer havererade astrologi!

Att reda ut vad Vattentecknen symboliserar har sin betydelse inför horoskopet för det som skulle bli journalisten Kim Walls sista färd. 




Engelska Wikipedia uppger att journalisten klev ombord på Peter Madsens ubåt cirka 19 men eftersom hennes födelsetid är okänd väljer jag hennes månascendent och tidpunkten används bara för att placera den transiterande Månen precis i slutet av Vattumannen. Se kartan, hennes död kommer onekligen att inträffa snart därpå under Månens passage genom Fiskarna, hennes eget soltecken som här har positionen av "frågans utgång" eller här "graven" snarare än "vaggan"...

Men som bakgrund till hennes förkortade liv ser man "30-årskrisen" fullt utvecklad t.o.m. på månkartan (vilket naturligtvis inte innebär att alla 2000 barn som föddes detta dygn alla dör i förtid). Det är tidmätaren och tillika Döden - Saturnus - som nu gradexakt gått ett fullt varv och som ett lod drar nedåt i djupet av den syndfulla typen av Vatten, Skorpionen, sexualitetstecknet och den död som ligger i naturens ständiga alternation mellan död och pånyttfödelse. 

Naturen äter sina egna barn och det är förstås Saturnus som representerar denna onda och tidsbegränsade sorts liv. Jupiter - den goda guden - kan bara (via Skytten) mana själarna att söka uppfylla världen för att därmed kunna transcendera den och bli ett med sin inneboende eviga natur, eller, via Jupiters härskarskap över Vattentecknet Fiskarna söka göra sitt ytterst för att bevara och främja det blott naturliga livet. (Djur- och naturvänner hör nära ihop med Jupiter.)

I förhållande till den naivt äventyrslystna Kim Wall (Mars i Väduren!)  med hennes positiva utblick via Månen i jupiteriska (frimodiga) Skytten, blir sänket Saturnus en faktor som här går i exil i det 12e huset. Döden var inget hon ville tänka på eftersom sådant hämmar Skyttens utforskande nyfikenhet. Det gör Skytten i 1a huset blind för faror om förnuftiga Saturnus förlorar i världslig effektivitet som här. Minns att en månkarta saknar dignitet jämfört med en känd ascendent, ändå är det i celebritetsfall häpnadsväckande hur ofta månascendenten rimmar med verkligheten - är de som når celebritet, om så först genom att dö på ett spektakulärt sätt, de människor som "drömt sannast" av alla barn som föddes under samma grundläggande kartbild? Astrologin saknar teori för att förklara det här fenomenet.

Saturnus/Döden i transit och retur till sin startpunkt poängterade alltså en medfödd blindfläck i Kim Walls psyke, det faktum att Slutet alltid är närvarande. Samtidigt vandrar "befriaren" Jupiter (som brukar leda till en "lätt" död opposit hennes medfödda Jupiter) så att den rätt extrema kombinationen av Sol, Jupiter och äregiriga Rahu i "djuphavsgraven" eller det fjärde huset, aktiveras. Det är verkligen en aktiv vattensymbolik så snart hon satt fot i ubåten...

Dålig västastrologi har övertagit och förvanskat den hinduiska astrologin och fast jag bara ägnat månnoderna intresse under den tid bloggen funnits, så vidhåller jag min första tanke om att Drakhuvudet står för äregirighet som skjuter över målet. Demonen hade aldrig någon rätt att höja sig till gudarnas värld, den tillhörde Månen eller den sublunära och fuktiga andevärld som är bunden till den här planeten. Straffet för hybris finns därför att utkvittera vid södra noden eller Draksvansen.

Jag hittade bara igår följande rader ur en text från det Elisabetanska England som visar hur den tidens astrologer hade precis den ursprungliga indiska syn på månnoderna som jag anammade efter att sent omsider ha börjat inkludera dem. Det är Gabriel Harvey som är tvärilsk i en kulturell ordstrid med Thomas Nashe:

To stop the beginning is no bad purpose when the end may prove pernicious or perilious. Venom is venom, and will infect. When the dragon's head spitteth poison, what mischief may lurk in the dragon's tail? If any distress is be miserable, defamation is intolerable, especially to minds that would rather deserve just commendation than be any way blemished with unjust slander.

Den amatörmässiga författaren till boken är godtycklig när det gäller källhänvisningar och har inte ens gjort ett index till sin 550 sidor tjocka bok om den verkliga författaren bakom "Shakespeare" - det tog mig en kvart att hitta tillbaka till  det här stycket... Det är dock tveklöst att det är astrologins månnoder som nämns i samma mening och att den här tudelade astrologiska faktorn bedöms som ond i båda ändar (Drakens "gift är alltid gift och kommer att infektera"). Bloggens bruk sedan första början om Drakhuvudet som äregirighet passar bra i en kulturdebatt som den Harvey och Nashe var inbegripna i här, för i sådana sammanhang haglar invektiven! 

Anm. Hur månnoderna beter sig från fall till fall beror på hur bra dess disponent fungerar och, som vanligt, hela horoskopets tonläge...

Intressant är att Harvey säger, att om det är så det låter från dem som försöker höja sig över andra (vid Drakhuvudet), "vem vet då vilket otyg som lurar vid Draksvansen?" Det är här min tidiga tanke om "bestraffningen" eller "avkapandet" kommer in. Bloggen, som någon kanske märkt, kanaliserar drottning Elisabets England och dess astrologi i härlig mix med den gamla sideriska zodiaken. Skulle bloggaren vara en engländare återfödd förstår man hans glädje i upptäckten av den sideriska zodiaken som sannerligen var en nytändning genom upptäckten av zodiakens glidning till följd av vårdagjämningens precession. Som Hamlet sade: Ur led är tiden.


Vi ser därför att Wall knappt klivit ombord på ubåten förrän den transiterande Månen speglar hennes medfödda äregirighet (och lättsamma jovialiska natur), men ur det officiella 10e husets perspektiv är detta äregiriga tilltag (säkert en resa som syftade till en artikel) istället blir en fråga vid Draksvansen - "vem vet vilket otyg som lurar vid demonens utgång..."

Min gissning är att kvinnan vägrade raketmannens sexuella inviter och där gick allt överstyr. Ur Walls månperspektiv transiterade just Solen - hennes livskraft - och sexualitetens Mars genom hennes "psykiska åttondehus" som just representerar obegåvad djurisk drift (naturens förnyelsemekanism). Det är markeringar från transiterande planeter i alla dödspunkter (Vatten) i hennes sinnelagshoroskop under de två dagar med Månen i Fiskarna då hon troligen mördades. Den transiterande Månen återknyter som synes till den natala SkyttMånen som i sin tur disponeras från Fiskarna (ubåten?) och Jupiter.

Det är svårt att avgöra om döden var lätt och snabb, som Jupiter i ett dödshoroskop brukar kunna antyda. Saturnus, stryparen angriper nämligen luftvägarnas Merkurius i Lejonet via 270-gradersvinkeln och transiterande Merkurius befinner sig OCKSÅ i opposition till sitt natala läge i Kim Walls  horoskop. En gissning är att uppfinnaren dränkte kvinnan eller kvävde henne med händer eller hjälpmedel, men symboliken kanske stannar vid "möter sin död under vatten".

Inga kommentarer: